Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Diorit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
DIO
DIS
DIORIT, diårft, m. 3. (mineral.) Grön- eller
svartaktigt grå stenart, utgörande en blandning
af hornblendc och albit. Kallas Diorilski/fer,
när den har skiffertextur.
DIPHTONG, se Diftong.
DIPLOM, diplå’m. n. 3. (gr. Diploma) En
med underskrift och sigill bekräftad urkund,
hvarigenom en värdighet med åtföljande fri- och
rättigheter tilldelas någon (t. ex. adelskap,
doktorsvärdighet, o. s. ▼.). Bildar sammansättningarna
Adels-. Doktors-, Magisterdiplom.
DIPLOMADEL, dipiå mådl, m. 2. sing. Adel,
som grundar sig på diplom. Brukas till skilnad
ifrån Förtjenstadel.
DIPLOMAT, diplåmåt, m. 3. 4) a) En, som
i egenskap af sändebud ifrån en regering till en
annan praktiskt utöfvar diplomatien. Alla
utländska ministrar vid ell hof äro d-er. — b)
Den, som studerat och äger teoretisk insigt i
diplomatien. — 2) (fig.) Verldsklok, beräknande man.
— Syn. Politikus.
DIPLOMATARIUM, diplämatåriumm, n. 3.
pl. — rier. Samling utaf afskrifter af gamla
original-urkunder.
DIPLOMATI, diplåmati’, f. 3. sing. 4)
Vetenskapen om staters inbördes förhållanden och
särskilta intressen. Beskickningsvetenskap. — 2)
Konsten att afhandla med främmande makter.
Beskickningskonst.
DIPLOM ATIK, diplåmatik, f. 3. sing. 1)
Konsten att granska gamla urkunder.
Urkunds-lära. — 2) Sc Diplomati.
DIPLOMATIKER. diplåmåtickr, m. 5. En,
som är kunnig i konsten att granska gamla
urkunder.
DIPLOMATISK, diplåmatissk, a. 2. 4) Som
tillhör eller har afseende på en beskickning eller
ett sändebuds göromål. D-a corpsen, samteliga
utländska sändebuden vid ett hof, i ett land. —
2) (fig.) a) Slug, lin, verldsklok. — Syn. Se Slug.
— b) Som röjer, utmärker, lillkännagifver slughet,
verldsklokheL — Diplomatiskt, adv.
DIPTAN, dipptån, m. 3. (bot.) Ett örtslägtc.
Dictamnus.
DIRECTOR, se Direktor.
DIREKT, dira ckt, a. 4. 4) Som går i rak
riktning, rät, rak. — 2) (fig.) a) Som icke göres
genom omvägar, utan rätt fram. En d. begäran,
ansökan, anhållan. — b) Omedelbar. D-a
bevis, som hämtas omedelbart af ett faktum. (Log.)
D. motsats, som uppkommer genom blotta
förnekandet (till skilnad ifrån Indirekt m., som
bildas genom sättande af något annat). (Ret.) D.
tal, tal, som cn häfdatecknare anför efter orden,
såsom det af talaren hållits. (I musik) D. ackord,
hvars grundton ligger djupare än de öfriga
tonerna, som bilda ackordet. [Direct.]
DIREKTE, dirä’ckte, adv. 4) Rakt fram, i
rak riktning. — 2) (fig.) a) Utan omväg. Denna
väg förer d. till staden. Fartyget går d. till
sin bestämmelseort. — b) Utan omsvep, rätt
fram, omedelbart. Gå d. till sitt mål. Vända
sig d. till någon. [Direcie.]
DIREKTION, diräcktschön, f. 3. 4) Styrelse,
förvaltning. Säges förnämligast i fråga om
offentliga inrättningar och ingår i en mängd
sammansättningar, såsom Spektakel-, Fattighus-,
Kanaldirektion, m. m. — Syn. Se Förvaltning. — 2)
Samteliga ledamöter i en styrelse, förvaltning, som
har namnet Direktion. D-en har i dag haft
sammanträde. — 3) Riktning, kosa, led. / rak,
sned d. — Syn. Se Riktning.
rect-.J
DIREKTOR, dirä’cktårr, m. (uttalas l plur.
— törärr) 4) Styresman, ledare. — 2) Benämning
på hvarje af de fem ledamöter, som utgjorde [-Di-rcktorium i Frankrike (se följ.). — Skrifves äfv.
Direclor.
DIREKTORIUM, diräcktöriumm, n. 3. pl. —
rier. (hist.) Benämning på franska republikens
regering ifrån 4795 till 4799. — Skrifves äfv.
Direclorium.
DIREKTRIS, diräcktrfs, f. 3. Förcslåndcrska.
[- rec -.]
DIREKTÖR, diräcktö’r, m. 3. Styresman för
vissa allmänna inrättningar, t. ex.: Spektakel- ell.
Teaterdirektör. [*- rect -.]
DIREKTÖRSKA. diräcktö’rska. f. 4. En
direktörs fru, cller enka efter en sådan.
rect -
DIRIGERA, dirischèra, v. a. 4. 4) Styra,
leda; hafva uppsigt öfver. — 2) Gifva riktning åt.
— Dirigerande, n. 4. o. Dirigering, f. 2.
D1RK, m. 2. (sjöt.) Ett tåg, som tjenar att
upphissa ncdra ändan af en bom.
DISA. nom. propr. f. (nord, myt.) 4) Enligt
sagan, dotter af cn rådsherre under en [-Upsala-konungs regering, och som genom sitt visa råd
räddade landet i en svår hungersnöd. Efter
henne fick sedan Distingen sitt namn. — Rättast
torde likväl vara att antaga, det Disa var en
qvinlig gudomlighet, åt hvilken
Fornskandinavcr-ne offrade, densamma som Göja (grek. Gaia,
jorden), hos Germanerna Herlha, hos Greker och
Romare Kybele cller lo. — 2) Äfven benämning
i allmänhet på gudinnor och drottningar, af
samma skäl, sorn gudar och konungar kallades Diar
(sc d. o.).
DISABLOT (egentl. Disarblot), n. 5. (nord,
hist.) Ett af de stora offren, sorn anställdes i
Upsala afgiidalempel; inföll hvarje år i Februari
månad (Göje månad; jfr. Disa).
DISARSAL. m. 2. Benämning af vissa
forn-kunnige på den af kretsstenar omgifna högsta
delen af en offerhög.
DISARTING, sc Disting.
DISCIPEL, disfpl, m. 2. pl. — plar. (lat.
Discipulus) Lärjunge.
DISCIPLIN, dissiplin, f. 3. 4) Den del af
uppfostran, som beslår i ledningen och
inskränkningen af dåliga böjelser och begär, hvarvid tvång
isynnerhet måsle användas. — 2) Tukt, ordning,
sorn bör handhafvas i ett visst stånd, yrke.
Mi-lilärisk d., krigstukt. Ingår i
sammansättningarna Kyrko- och Klosterdisciplin (Kyrko- och
Klostertukt). — 3) Vetenskap.
DISCIPLINARISK, dissiplinårissk, a. 2. Som
angår disciplin, tukt. D-a stadgar.
DISCIPLINERA, dissiplinèra, v. a. 4. Vänja
vid tukt och ordning. D. cn armé, införa
krigstukt i en armé.
DISCONT, m. fi., sc Diskont.
DISCREDITERA, se Diskreditera.
DISCRET, sc Diskret.
DISCRETION, se Diskretion.
DISCUS, dfsskus, m. (lat.) 4) Rund skifva
af Irä, sten eller metall, som brukades till
kastning vid de gamles kämpalekar. — 2) (aslr.)
Solens eller en annan himlakropps runda, synbara
skifva.
DISETUNGEL. n. 5. Fornnordiskt namn på
Februari eller Göje månad, då offringen till Disa
eller Göja skedde.
DISGRACE, dissgrås, m. 3. (fr.) Onåd, ogunst.
DISGRACIERA, v. a. 4. Undandraga någon
sin nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
