Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Djurdyrkande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 DJU
DJURDYRKANDE. a. 1. Som dyrkar eller
dyrkat djur. Egyptierne voro ett d. folkslag.
DJURDYRKARE, m. 5. En, som dyrkar djur.
DJURFYSIOLOGI, djur- (d höres föga) ell.
järfysiålåji’, f. 3. sing. Den del af fysiologien,
som sysselsätter sig med undersökning af
djuror-saners ändamål och förrättningar under djurens
iefvande tillstånd. [- physiologi, - physiologie.]
DJURFÅNG, n. 5. 4) Djurs fångande. — 2)
Sättet att fånga djur. En bok, som handlar om
d. och vildafvel. — 3) Rättigheten att fälla vilda
djur. — Syn. Djurfän ge.
DJURFÅNGST, f. 3. Mängd af djur, som
genom jagt eller på annat sätt fångas eller blifvit
fångade. D-en har i Sverige fordom varit
betydligare och kostbarare än nu för tiden. —
Syn. Djurfänge.
DJURFÅNGARE, m. 5. En, som helt och
hållet eller till en del gör yrke af att fånga djur.
1 Nordamerikas stora skogar träffas många d.
DJURFÄKTARE, m. 3. En, som vid de
fordna spelen i Circus hos Romarnc Riktade med
vilda djur.
DJURFÄKTNING, f. 2. 4) Vissa dcrlill
öf-vade eller dömda menniskors fäktandc med vilda
djur vid de circensiska spelen hos Romarne. Kan
äfven i denna bem. sägas om dc hos Spaniorerna
ännu brukliga Tjurfäktningarna. — 2) Strid
emellan vilda djur såsom ett offentligt skådespel. D-ar
voro hos Romarnc ganska vanliga; äfven
Engelsmännen hafva sina Tuppfäklningar.
DJURFÄNGE, n. 4. Se Djurfång och
Djurfångst.
DJURFÖRSTENING, f. 2. Förstenadt djur
eller del af ett sådant.
DJURGÅRD, m. 2. 4) Väl inhägnad vidsträckt
plats, der vissa vilda djur, som äro föremål för
jagten, isynnerhet högdjur, hållas instängda, för
att vid tillfälle med lätthet kunna fångas för
taf-feln vid elt hof, o. s. v. — 2) Kongliga D-en,
en vacker och vidsträckt park, belägen invid
Stockholm, i äldre tider kallad Waldemarsön.
DJURHUD, f. 2. Den afdragna huden af ett
djur.
DJURHUS, n. 5. 4) Enkom uppfördt hus på
en landtgård, altderuti förvara vissa vilda djur,
såsom hjortar, rådjur m. fl., samt fjäderfä, till
gödning. Sådana brukas nu endast på få ställen.
— 2) Särskilt hus, der man samlar utländska och
sällsynta djur. — Äfv. Menageri.
DJURISK, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på djur. Det d-a lifvet (djurlifvet). D.
organism. D-l ämne (djurämne). — Syn.
Ani-rnalisk. — 2) (fig.) Som tillhör eller härrör af
menniskans kroppsliga natur: sinlig, rå. D-a
begär, passioner, böjelser. — Fäaktig är häraf
en högre grad.
DJURISKHET, f. 3. sing. 4) Se Djurnatur.
— 2) Egenskapen att vara djurisk (bem. 2): grof,
rå sinligheU Förfalla lill d. — Fäaklighel är
häraf en högre grad.
DJURISKT, adv. På ett djuriskt sätt, såsom
ett djur; i högsta grad sinligt. Lefva d.
DJURJORD, f. 2. sing. Den efter
djurkroppars förmultning öfverblifna massa, bestående af
kalkjord, fosforsyra, m. m.
DJURKEMI, djur- (d höres föga) eller
jür-ijemi’, f. 3. sing. Den del af kemien, som har
till föremål undersökningen af djurämnen,
(-chc-mi, -chemie.]
DJURKOL. n. 6. Kol, uppkommit genom
förkolning af djuriska delar.
DOB
DJURKRATS, m. 2. (jäg.) Större krats, som
fastskrufvas på spetsen af en stör, för alt dermed
utdraga djur ulur berggryt.
DJURKRETS, m. 2. (astr.) D-en, på
himla-hvalfvet ett sfcriskt bälte, som delas midt i tu af
ekliptikan och sträcker sig till inemot 40 grader
på hvardera sidan om densamma. D-ens lolf
tecken. — Kallas äfv. Zodiaken.
DJURKROPP, m. 2. Organisk kropp, som
tillhör eller tillhört ett djur.
DJURKÄNNARE, m. 5. (föga brukl.) En, som
studerat och känner djurens naturalhistoria. —
Äfv. Zoolog.
DJURLIF, n. 5. Det slags lif, som finnes hos
djur. — Motsatser: Växtlif och Andelif.
DJURLIK, a. 2. Till utseende lik elt djur.
DJURLILJOR, f. 4. pl. Benämning på en
ordning af Stråldjuren. Kan äfven om enskilta
djur brukas i sing.
DJURLIM, n. 3. Lim, som genom kokning
erhålles ur vissa djuriska delar, såsom hud,
se-nor, brosk, ben, m. m.
DJURLÄKARE, m. S. Person, som studerat
och utöfvar djurläkekonsten. — Äfv.
Veterinärläkare, Veterinär. — Ss. D-skola.
DJURLÄKEKONST, f. 3. Konsten atl
behandla och bota sjuka djur, isynnerhet husdjur.
— Äfv. Veterinärvetenskap.
DJURLÄRA, f. 4. (föga brukl.) Se Zoologi.
DJURMÅLARE, m. 5. Målare, som
isynnerhet egnar sig åt konsten att måla djur.
DJURMÅLERI, n. 3. Den del af
målarkonsten, som sysselsätter sig mod djurmålning.
DJURMÅLNING, f. 2. Konslen all måla djur.
DJURNATUR, djör- (d höres föga) ell.
jür-natür, f. 3. Dc väsendtliga egenskaper, som
tillhöra ett djur.
DJUROLJA, f. 4. Benämning på oljor,
erhållna utaf djurämnen.
DJURPLANTA, f. 4. Se Djurväxt.
DJURRAS, m. 3. Se Ras. [-race.]
DJURRIKE, n. 4. Benämning på den del af
naturkropparna på vår jord, som omfattar djuren.
Brukas alltid i bestämd form och såsom motsats
till Växtriket och Stenrikct.
DJURSJÄL, m. 2. Lifsprincipen hos djuren.
DJURSPRÅK, n. 3. Djurens olika lälen,
hvarigenom man velat antaga att de i viss mån förmå
att för hvarandra uttrycka sina känslor.
DJURSTEN, m. 2. Stenartad sammangyltring,
som anträffas i de inre delarna hos vissa djur.
DJURSTYCKE, n. 4. Målning, som
föreställer ett eller flera djur.
DJURSYRA, f. 4. (kem.) Syra, som erhålles
ur djurämnen, och har en trefaldig radikal:
qväf-ve, kol och väte, t. ex.: Urinsyra.
DJURVAKTARE, m. 3. Person, hvars
befattning är att vakta djur vid ett menageri, o. s. v.
DJURVÄSENDE, n. 4. Sc Djurnalur.
DJURVÄXT, f. 3. (nat. hist.) Benämning på
en del af stråldjuren, hvilka i anseende till sin
enkla organisation och de yttre organernas stråi—
eller kransform, hos en stor del liknande blad
och dylikt, ganska myckel likna växterna.
Sådana äro t. ex. korallerna. — Äfv. Zoofyt.
DJURÄMNE, n. 4. (kem.) Benämning på de
egna ämnen, som på ett väsendtligt och
utmärkande sätt ingå i djurkroppars sammansättning,
och beslå vanligast af syre, väle, kol och qväfve.
DOBB, m. 2. (sjöt.) Sc Kompass.
DOBBEL, n. 3. Öfverdrifvel spelande.
Brukas helst i fråga om bögt cller förbjudet spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
