- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
341

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dobbla ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DOB

DOG

541

DOBBLA, v. n. 4. öfvcrdrlfvet sysselsätta sig
med spel. Brukas helst i fråga om högt eller
förbjudet spel. — Dobblande, n. 4.

DOBBLARE, m. 3. En, som är mycket
be-gifven på spel. — Syn. Storspelare.

DOCENS, dösänns, a. o. s. m. (lat.) Magister
d. eller blott d., se Docent.

DOCENT, dosännt, m. 3. Underlärare vid ett
universitet. D. i matematiken, historien, o. s. v.

DOCERA, v. n. 4. 1) Undervisa i egenskap
af docent vid ett universitet. — 2) (fig. fam.)
Tala, med anspråk på öfverlägsen lärdom. —
Docerande, n. 4. o. Docering, f. 2.

DOCERA, se Dosera.

DOCK, konj. Se Likväl.

DOCKA, f. 4. 4) Menniskofigur, större eller
mindre, gjord af trä, papp, vax o. s. v., för att
tjena till leksak för barn. Denna flicka leker
ännu med d-or. Den lilla roar sig alt kläda
d-n. D. på en figur- eller marionett-teater.
D., som dansar på lina. Kinesisk d., liten
grotesk figur af kinesiskt porslin. Grann,
pulsad som en d., mycket grann, utslofferad. —
Ingår i flera sammansättningar, såsom: Barndocka,
Lekdocka, Vax-, Papp-, Trädocka,
Grannlåtsdoc-ka, m. fl., hvilka ses på sina ställen. — 2) (fig.
fam.) Smeknamn, som gifves små flickor. Kom
hil, min lilla d. — Syn. Pulla. — 3)
Benämning på de små vanligtvis svarfvade ståndare, som
uppbära bröstläningen af en balustrad, ett skrank.
— 4) Benämning på de tre vertikala ståndare af
trä, messing ellcr tackjern, som hvila på vagnarna
af en svarfstol, och af hvilka tvenne, som
uppbära spindeln, stå orörliga vid ena ändan af
svarf-stolen, till venster om svarfvaren, och den tredje
(bakdockan) kan skjutas fram och tillbaka på
vagnarna och fästas hvar som helst, förmedelst cn
kil eller skruf. — 3) a) En viss myckenhet silke.
En d. silke. Man säger äfv. Silkesdocka. — b)
En viss myckenhet häckladt lin, sammanlagdt i
ordning efter längden af lågorna, sedan hopvikct
dubbelt och hopvridet ifrån midten. En d. lin.
— 6) Ställe, hvarest fartyg kunna byggas,
repareras samt lastas och lossas.

DOCKANSIGTE, n. 4. (fig. fam.) Vackert,
men själlöst, intet sägande ansigte.

DOCKBOD, f. 2. Handelsbod, der barndockor
och andra leksaker hållas till salu.

DOCKDANS, m. 3. Rörelser af dockor,
liknande dans, och tillvägabragta genom dragning
på trådar, mekaniska anstalter eller elektricitet.

DOCKKRAM, n. 3. sing. Handelskram,
beslående af barndockor och andra leksaker.

DOCKKRÄMARE, m. 3. Handlande, som har
dockkram till salu.

DOCKLEK, m. 2. Lek med dockor (bem. 4).

DOCKLIK, a. 2. Lik cn docka (bem. 4).

DOCKMAK ARE, m. 3. Handlverkare, som
förfärdigar barndockor.

DOCKSKÅP, n. 3. 4) Litet skåp med små
grant utstyrda dansande dockor, som vanligen af
Savojarder och Italienare bäres omkring, för att
dermed emot en frivillig afgift roa allmänheten,
isynnerhet barn. — 2) (fig. fam.) Snygg, nätt, väl
städad kammare, våning, bostad.

DOCKSPEL, n. 3. Se Marionettspel.

DOCKVERK, n. 5. (fam.) Dockor och leksaker.

DOCTOR, DOCUMENT, m. fl., sc Doktor,
Dokument, m. fl.

DODEKAEDER,––––––édr, m. 2. pl. — cdrar.
(mat.) Solid figur, som inneslulcs af tolf rcgulicra
femhörningar. [Dodeca —

DODEKAGON,––––––gå’n, m. 3. (mat.)
Regu-lier tolfhörning. [Dodec —.]

DODEKAGYNIA,–––––––nfa. f. 4. sing.
Ordning i Linnés växtsystem, innehållande växter,
hvilkas blommor hafva 42 pistiller; förekommer
endast i klassen Dodekandria, och har blott elt
enda slägte: Sempervfvum. [Dodec—.]

DODEKANDRIA, — kanndrfa, f. 4. sing.
Den elfte klassen af Linnés växtsystem,
innehållande de växter, hvilkas blommor hafva 42
ståndare. [Dodec —.]

DODKOPP. se Dolkopp.

DODRA, dåddra, f. 4. Ell växtslägte,
tillhörande klassen Tetradynamia, och innefattande de
svenska arterna Lindodra och Grå Dodra.
Alys-sum. [Doddra.]

DOF, dåv, a. 2. 4) (om luften) Qväfvande hel;
så varm, alt man deraf försmäktar. En d. luft.
D. värme, hetta. Del är, del kännes så d-l i
luften. — 2) (om ljud) Svag och otydlig. Etl d-l
ljud, läte, buller. En d. ton, stämma. — 3)
D. smärta, värk, lindrig, men åtföljd af en viss
brännande, beständigt plågande känsla. [Dåf.]

DOFHET, då’vhét, f. S. Egenskapen att vara
dof. [Dåf-.]

DOFHETTA, då’vhétta, f. 4. Qväfvande hetta.
[Dåf-.]

DOFHIND, da vhi nnd, f. 2. Honan till
dof-hjorlcn. [Dåf-.j

DOFHJORT, da vjörl, m. 2. En art af
hjort-släglel, mindre än Kronhjorten, gulbrun och
hvit-skäckig; är inhemsk i norra Afrika, men
förflyttad till och förvildad öfver hela Europa. Cervus
Dama. — Ss. D-hona. [Dåf-.]

DOFNA, då’vna, v. n. 4. Se Domna. [Dåf-.]

DOFT, då vt, adv. På ett doft sätt (se Dof,
bem. 2 o. 3). Ljudet höres d. Det värker d.
[Däft.]

DOFT, dåfft, n. 5. o. m. 3. 4) (neutrum) Fint,
i luften kringflygande stoft af frömjölet hos
blommor. Bildar sammansättningen Blomdoft. — 2)
(maskulin) Vällukt af blommor. Känn, hvilken
herr lig d. ifrån de nyss utspruckna
hyacinterna. — Kan ingå i sammansättning med dc
flesta välluktandc blommor, t. ex.: Neglik-, Viol-,
Törnrosdoft, o. s. v. — Syn. Sc Lukt.

DOFTA, da (Tta, v. n. o. impers. 4. Sprida en
behaglig lukt, lukta väl. Säges isynnerhet om
blommor. Hvad resedan d-r skönt! Ack, så
herrligl del d-r efler regnel! — Kan dock äfv.
användas i fråga om parfymer o. d., t. ex.: Så
behagligt del d-r i denna boudoir! Hvad del
d-r appetilligt ifrån det ugnsvarma brödet! —
Syn. Se Lukta. — Doftande, n. 4.

DOFTLUDD, m. 3. Elt svampslägtc, som växer
på vass. Conoplca.

DOFVA, då’va, v. n. o. impers. 4. (pop.) Vara
dof (bem. 4). Luften d-r. Del d-r i dag. [Dåfva.]

DOFVARM, då’v-vårrm, a. 2. Qväfvande varm.
[Dår-.i

DOFVIG, då’vigg, a. 2. Sc föreg. [Dåfvig.]

DOFVIGHET, davigghét, f. 3. Sc Dofhet.

[Dåf-.]

DOGE, dåsch (efler italienska uttalet då’dsche),
m. 3. (ilal.) Benämning på regenten i de fordna
republikerna Venedig och Genua.

DOGA, dåga, sc Duga.

DOGG, dågg, m. 2. (cng. Dog) Engelsk d.,
en hundras med tjock nos, mycket tjocka och
hängande läppar, hängande öron af medelmåttig
storlek, undersätsig kropp och starka ben.

DOGGER, då’ggr,m. Eltslags holländsk fiskarbåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free