Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dotera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
DOT
DRA
DOTERA, v. a. 1. Begåfva med inkomster
(så väl offentliga inrättningar som enskilta
personer); anslå vissa inkomster åt. — Do ler
ande, n. 4.
DOTERING, f. 2. Se Dolalion.
DOTKOPP, då’ttkå’pp, m. 2. (sjöt.) Plattrundt
trästycke, med ett lialfciTkelformigt hål, genom
hvilket ett stag ansättes. [Dodkopp.]
DOTTER, då ttr (uttalas äfv. af lägre klassen
dötr), f. 2. pl. döttrar. Person af qvinnokönet
med afseende på släglskapsförhållandet till dess
föräldrar, eller den ena ulaf dem. Äkta,
naturlig, äldre, yngre, adopterad, enda d. Herr
och fru N. med d. Far och d. Mor och d.
Vår, min d. Don är d. af .. . (Poet.)
Haf-vets döttrar, vågorna. Bildar en mängd
sammansättningar, såsom: Styfdolter, Svärdotter,
Fosterdotter, Guddotter, Konunga-, Rond-, Rorgare-,
Torparedolter, m. fl. — 2) Uttryck af
tillgifvcn-hct, ömhet, hvarmed personer af stadgad ålder
och vördnadsvärd karakter stundom tilltala unga
fruntimmer, ehuru dessa icke äro deras verkliga
döttrar. Min d., sade den gode gubben till den
främmande flickan, hör mig. — 3) (i poesi och
högre stil) Qvinlig ättling af en viss slägt; äfv.
qvinna, inföding i ett visst land. O prinsessa,
Vasars och Oraniers d.! Sveriges döttrar. — 4)
Benämning, som gifves åt nunnor i vissa
klosterordnar. — 5) (fig.) a) Säges om kyrkor och
stiftelser i allmänhet, hvilka utgått ifrån en annan
(moderkyrka, o. s. v.). Akademierna i Soissons,
Marseille, m. fl., kallade sig Franska
akademiens döttrar. — Man brukar för denna bem.
äfv. sammansättningarna Dotter- ell. Filialkyrka,
Filialsliftelse, o. s. v. — b) Säges om vissa
egenskaper med afseende på deras uppkomst, t. ex.:
Sanningen är tidens d., beundran är ofta en
d. af okunnigheten, o. s. v.
Anm. Dotter anses, liksom Dygd, vara härledl
af Duga.
DOTTERBARN, da ttrbårn ell. dötrbårn (jfr.
Dotter), n. Ö. Den, som är född af en viss
persons dotter. Lilla Franciska är hans, hennes d.
Hon är d. af grefve X.
DOTTERDOTTER, då’tlrdå’ttr o. ddtrdötr (jfr.
Dotter), f. 2. pl. — döttrar. Person af
qvinno-könel, född af någon viss, ifrågavarande persons
dotter. Säges med afseende på morfar eller
mormor. Hon är min, din, hans, hennes d. D.
af grefve X. D-s dotter, son.
DOTTERKYRKA, da ttrijy rrka, f. 4. Se
Filialkyrka.
DOTTERLIG, datlrligg, a. 2. Som tillhör,
tillkommer en dotter, som kan fordras af en
dotter, som en dotter vederbör. D. ömhet, kärlek,
tillgifvenhel.
DOTTERSON, da ttrså n o. dötrså’n (jfr.
Dotter), m. 3. pl. — söner. Person af manliga
könet, född af någon viss, ifrågavarande persons
dotter. Säges med afseende på morfar eller
mormor. Han ar min, din, hans, hennes d. D.
af en grefve. D-s son, dotter.
DOUCHE, se Dusch.
DRA, sammandraget af Draga.
DRABANT, - bånnt, m. 3. (t. Trabanl) 4)
Person, hörande till en furstes lifvakt, i äldre
tider till fot, i sednare tider till häst. Carl XH:s
d-er. — Se äfv. Lifdrabanl, Stånddrabant. —
2) (fig.) a) Person, som alltid beledsagar någon;
en Fidus Achates. — b) (mest i plur.)
Anhängare. — 3) (astr.) Himmelskropp, som rörer
sig omkring en planet. Månen är jordens d.
Kallas äfven Måne eller Biplanet. — Sä.
D-corps.
Anm. Ordet Drabant torde rätteligen böra
härledas ifrån Drabba, v. n., då del ursprungligen
skulle betyda: Stridsman, Kämpe.
DRABANTSAL, drabånntsål. m. 2.
Benämning på en sal uti kongl. slottet i Stockholm, der
de vaklhafvande lifdrabanterne fordom voro
posterade.
DRABANTVAKT, f. 3. Vaktlrupp, som
ut-göres af drabanter.
DRABBA, v. a. 4. Träffa, råka. Brukas
numera endast i moralisk mening, om straff,
olyckor, förluster o. s. v. Ell svårt straff d-r
ö[-verträdaren. En svår olycka, ell hårdt slag
har nyligen d-l honom. Förlusten d-r mig
ensam. Del skall d. honom sjelf, skall återfalla
på hans eget hufvud. — V. n. (föråldr.) Strida (i
krig), slåss. D. med fienden. — Syn. Se Strida.
DRABBNING, f. 2. Mindre betydlig,
merendels tillfällig och på del hela ej afgörande strid
med fienden i krig. Komma i d., hafva en d.
med fienden. — Syn. Se Strid.
Anm. Drctbbmmg är en tillfällig, ej afgörande,
mindre betydlig strid; Träffning detsamma, men
af ännu mindre betydenhet; Faltilag ell. blott
Slag, Slaglning. Batalj, en ordnad strid med
större härmassor, i uppställd slagordning, och
beräknad på att blifva afgörande.
DRABBTYG, n. 5. (gam.) Krigsredskap.
DRACHMA, dråckma, m. 3. pl. drachmer.
Mcdicinalvigt, utgörande ’/s af ett uns, = 3
skrupel eller 60 gran.
DRACONISK, se Drakonisk.
DRAF, drav, m. 2. sing. Hylsorna af malt,
som återstå efler beredning af dricka, och
vanligtvis användas till föda åt kreatur. Den
förlorade sonen måste äta d. med svinen.
DRAFVEL, dravl, n. 5. sing. Duml,
dåraktigt, onyttigt prat. Fara med d., prata
dumheter, onyttiga saker. — Syn. Se Prat.
DRAG, n. 5. 4) Dragning: a) Hvarje särskilt
gång, då man drager något. Elt d. med en not.
med en karda, med stråken på en violin, med
en kam i hufvudel. Göra ell godt, lyckligt d.,
få myckel fisk i ett drag med not. (Fig.) Elt
lyckligt d., lyckligt företag. / ell d., adverbialt
uttryck, som betyder: på en gång, i cn enda gång,
l. ex.: Tömma någol i elt d. (äfv. i två, tre d.,
o. s. v.), med en enda sväljning, o. s. v. Del
gick i ell d. — Bihlar några sammansättningar,
såsom: Notdrag, Stråkdrag, m. fl. — b)
Handlingen, då man gör ett streck med penna, pensel,
stift, o. s. v.; äfv. sjelfva strecket, som sålunda
blifvit gjordt. Göra ell d. med pennan, med
penseln. Se här hans stil; hvilka vackra d.!
(I målark.) Djerfva d., utförda med säkerhet och
ledighet, utan rädsla; ej petiga; (fig.) måla med
djerfva d., skildra frimodigt och med starka
färger. — Ingår i sammansättningarna: Penndrag,
Penseldrag, m. fl. — c) Flyttning af en bricka
eller pjes i dam- eller schackspel. Göra elt
felaktigt d. Detta d. kostar dig drottningen. —
2) Luftens strömmande genom någon fin öppning,
springa, utifrån in i ett rum, o. s. v. Här är
ell förfärligt d. Man bör noga akta sig för
d., ty de förorsaka många sjukdomar. —
Bildar sammansättningarna: Luftdrag, Fönster-, Dörr-,
Vägg-, Golfdrag, m. fl. — 3) (fig.) Handling eller
yttrande, som röjer en menniskas karakter, lynne,
tänkesätt. Ell vackert, ädelt, full, slugt, qvickl,
oförvägel d., som röjer vackra ell. dåliga
grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
