Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOP
DOP, n. 5. (af Doppa) Se Dönelse. Bära
till d-el, stå fadder åt. — Bildar nagra
sammansättningar, såsom: Barndop, Beckdop, Bloddop,
hvilka ses på sina ställen. — Ss. D-förrällning.
Anm. Benämningen har uppkommit deraf, att i
kristna församlingens äldsta lider de, som
döptes, nedsänktes (doppades) i vallen.
DOPATTEST, döpata sst, m. 3. Elt af
prest-man utfärdadt betyg öfver en persons födelseort,
år och dag, då han föddes och döptes, samt dess
föräldrar. — Syn. Dopsedel, Dopbetyg, Dopbevis.
DOPBETYG, DOPBEVIS, n. 5. (mindre brukl.)
Se förcg.
DOPBOK, f. 3. pi. — böcker. Bok, som skall
finnas, en för hvarje församling, innehållande
förteckning öfver alla der födda och döpta personer,
med anteckning af den döptes narnn, år och dag,
då han blifvit född och döpt, föräldrars och
faddrars namn, hemvist och yrke, jemte moderns
ålder och dopförrättarens namn.
DOPBÄCKEN, n. 5. Se Dopfat.
DOPDUK, m. 2. Se Dopkläde.
DOPFAT, n. 5. 4) Fat af messing, med
drif-vet arbete, och af olika storlek, som fordom,
sedan döpelse i funt upphört, nyttjades till samma
bruk ocb hade sin plats i funten. Kallas äfven
Dopskål. — 2) (nu) Fat, af tenn eller silfver, i
hvilket dopvattnet hälles och hvaröfver barnet,
som skall döpas, vid sjelfva förrättningen hålles
af presten.
DOPFUNT, m. 2. (af lat. Fons, källa) Stor
och vid, rund, urhålkad, skålformig sten, som
under kristna församlingens äldre tider
begagnades vid dopet, först på det sätt, alt den, som
döptes, till hela kroppen deruti nedsänktes, och
sedan, då beösning med vatten blifvit införd, till
fotställning för dopfatet (se Dopfal, 4).
DOPKLÄDE, n. 4. Liten utsydd duk af fin
kambrick, batist o. s. v., hvarmed på vissa orter
ett barn vid dopet, strax efier beösningen med
vatten, öfverhöljes.
DOPKLÄDER, m. 3, pl. 4) Den hvita drägt,
hvari fordom de, som döptes, voro klädde. — 2)
Samteliga de kläder, hvari ett barn är klädt, då
det skall döpas.
DOPLISTA, f. 4. Lista, innehållande
förteckning på dem, som under loppet af någon viss tid
blifvit födde ocb döpte i en församling, o. s. v.
DOPNAMN, n. 5. Det namn, någon fått i
döpelsen. — Syn. Döpelsenamn, Kristniugsnainn,
Förnamn.
DOPP, n. 5. Se Doppande.
DOPPA, v. a. 4. Nedsänka något i ett
flytande ämne och genast åter uppdraga det. D.
fingret i vattnet. D. elt tyg i färgen. D.
pennan i bläcket. D. bröd i soppspadel. Man
säger äfv. i hvardagstal: D. grytan, d. v. s.
doppa bröd i grytan, då kött kokas. D. ljus, vid
ljusstöpning doppa ljusvekarna i ljustjärnan, för
att sedan hängas upp och afdrypa till nästa
dopp-ning. — D., v. n. ell. D. sig, v. r. (pop.) Dyka.
DOPPANDE, n. 4. Handlingen, då man
doppar. Pennans d. i bläckhornet.
DOPPBRÖD, n. 6. Bröd, som antingen är
bestämdt att doppas eller blifvit doppadt i grytan,
under det kött kokas.
DOPPENNINGAR, m. 2. pl. Afgifl, som vid
dop erlägges till presten, kyrkan och de fattiga.
DOPPING, m. 2. Ett slägte af Simfåglarna,
med långdragen, kägelformig, rak näbb, stora,
långt bakut sittande ben, mycket långa, utåt
kluf-na framtar, ingen stjert, och korta smala vingar.
DOT 345
Af detta slägte finnas i Sverige sex arter, alla i
likhet med lommen lefvande uti insjöar. Kallas
äfv. Hvassbak. Podiceps.
DOPPLJUS, n. 5. Se Stöpljus.
DOPPNING, f. 2. 4) Se Doppande. — 2)
(pop.) Dykning.
DOPPSKO, m. 3. pl. — skor. Reslag af
messing eller jern i ändan af en sabelbalja, värjslida
eller käpp.
DOPPSKOSNÄCKA, f. 4. Snäcka, som liknar
elt bugtigt, nedåt afsmalnande och öppet rör, med
glänsande färg. Finnes i alla haf. Dentaliurn.
DOPPSTÅNG, f. 3. pl. — slänger, (smid.)
Rund jernstång med träskaft, sorn användes vid
markiskt osmundssmide.
DOPSEDEL, m. 2. pl. — sedlar. Se
Dop-allesl.
DOPSKÅL, f. 2. Se Dopfal.
DOPVATTEN, n. Ö. Det vatten, som vid
barndop begagnas.
DOPVITTNE, n. 4. Se Fadder.
DORAD, dåråd, m. 5. (fr. Dorade) 4)
Delfin. — 2) Guldfisk.
DORISK, a. 2. Som har afseende på, tillhör,
har sitt ursprung ifrån Dorien. (Byggn.k.) D-a
ordningen, den äldsta och enklaste af
byggnadsordningarna; igcnkännes på triglyferna, som pryda
mellanstycket på dess entablement, samt deraf, att
den saknar löfverk i kapitalet.
DORN, dårn, m. 2. (tekn.) 4) Elt 6 till 42
tum långt, härdadt stålstyckc af qvadralisk,
rektangulär eller rund genomskärning, tillspetsadt efter
en sakla aflagande pyramid eller kon. — 2)
Jern-stifl i ett nyckelhål, till ledning för nycklar med
ihåligt rör.
DORSAL, dårrsål, a. 2. Som har afseende på
ryggen.
DORSALFENA, dårrsålféna, f. 4. (nat. hist.)
Ryggfena på fiskar.
DOS, dos, m. 3. Se Dosis.
DOSA, f. 4. 4) Litet kärl med lock,
vanligtvis af fyrkantig eller rund form, och af
mångfaldigt olika ämnen, till förvarande af hvarjehanda
saker, såsom snus, tobak, m. m., och som man
med lätthet kan föra med sig, hvart man går.
D. af guld, silfver, messing, bleck, sköldpadd,
horn, ben, elfenben, trä, papp, läder, näfver.
Öppna, tillsluta en d. — Ingår i en mängd
sammansättningar, med afseende på ämnet eller
ändamålet, t. ex.: Guld-, Silfver-, Sköldpadd-,
Pappdosa, Snus-, Tobaks-, Konfekt-, Parfym-,
Luktdosa, m. fl. — 2) Innehållet af en dosa. Gå och
köp cn d. snus ål mig.
DOSERA, v. n. 4. (från franskan) Slutta. —
Skrifves af några äfv. Dossera.
DOSERING, f. 2. Sluttning. — Äfv.
Dosse-ring.
DOSIS, dösiss. m. 3. pl. doser. 4) Bestämd
myckenhet af ett läkemedel, som för hvarje gång bör
inlagas. D. af delta medikament är ell
skedblad i timmen. — 2) (fig. fam.) Brukas i halft
skämtsam ton om vissa dåliga själsegenskaper, som
man finner hos en annan. Hon har en god d.
egenkärlek, fåfänga. — Man säger och skrifver
äfv. Dos.
DOSTA, då’ssta, f. 4. Apoteksört, som växer
allmänt på bergiga ställen; blommar i Juli med
rödletta blomvippor. Kallas äfven Konungsgräs.
Origanum vulgäre.
DOTATION, –tschön, f. 3. 4) Begåfning
med inkomster. Jfr. Dolcra. — 2) Fond eller
inkomster, som blifvit doterade.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
