Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Drott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
DRO
DRU
dess fasta slott. — Ordet tros bärleda sig ifrån
det tyska Truchscs, en af de högsta
embetsmän-nen vid kejserliga romersk-tyska hofvct, men
torde rättare böra deriveras ifrån det gamla ordet
Drolseti (præfectus prætorio). [Drotts.]
DROTT, drålt, m. 2. 1) Benämning på hvar
och en af de tolf offerprester, som utgjorde Odens
och hans efterträdares råd och den tidens högsta
domstol. Den regerande sjelf kallades öfverdroll
ellcr också blott Droll, tilldess Dygve antog
ko-nungatitcl.
Anm. Droit betydde egentl.: Herre, furste; tros
af några härleda sig ifrån det keltiska Druid
(jfr. d. o.).
DROTTNING, dråTlninng, (vanligare)
drå’n-ninng, f. 2. i) En konungs gemål. — 2) Qvinna,
som förer regeringen i ett konungarike. — 3) (i
schack) Förnämsta pjescn näst efler konungen. —
4) Sc Vise.
Anm. Drottning betydde i äldsta lider Hustru åt
en droit so d. o.); men, sedan öfverdrollen antagit
titel af konung, bibehölls det, för att
uteslutande beteckna en konungs gemål.
DROTTNINGSSKATT, m. 3. Extra skatt,
som af drottning Margareta påbjöds att utgöras
med cn mark penningar af hvar bonde.
DROTTQVÄDE, n. 4. Etl versslag, i den
gamla nordiska skaldekonsten, hvilket användes
förnämligast till äredikter, för alt prisa furstars
och herrars (Drottars) hjeltebragdcr.
DROTTSÄTE, n. 4. (ford.) i) Högsäte i en
drotts sal. Jfr. Droll. — 2) (fornforsk.) Den
klumpsten i en domkrets, bvarpå domaren hade
sin plats.
DRUCKEN, a. p. 2. (egentl. part. pass, af
Dricka) Som druckit så mycket af en eller flera
starka drycker, alt förståndet blifvit oredigt. En
d. karl. Dricka sig d. Göra någon d. De
voro d-cknc af sött vin. (Fig.) D. af sin lycka,
som genom sin lycka förlorat all besinning och
cfterlanka. — Syn. Rusig, Berusad, Ankommen,
Beskänkt, Mosig, Rörd.
DRUCKENHET, f. 3. Det tillstånd, då någon
är drucken. — Syn. Se Rus.
DRUD, f. 3. (nord, myt.) Allmänt namn på
hexor och trollpackor.
DRUDENFOT, m. 3. pl. — föller. Se
Alf-kors.
DRUFAGAT, drüvagåt, m. 3. (mineral.) Agat
med drufformiga, naturliga figurer.
DRUFBILD, m. 3. Ett svampslägte, som
finnes på ruttnade växter i drifhus.
DRUFBÄR, n. 5. Bär af drufvor.
DRUFF0RM1G, a. 2. Som till formen liknar
en drufva.
DRUFHAGEL, n. 6. pl. (krigsv.) En samling
af jern- ellcr blykulor i cn säck, fast hopbundna
kring cn pinne, med en träspegel i ena ändan,
som jcmt passar åt kulloppet i en haubits, ur
hvilken dc gemcnligcn kastas.
DRUFHINNA, f. 4. En hinna i ögal, baktill
svart till färgen, utgörande en förlängning af
Kärlhinnan, och hvars främre blad, bcnämdt Iris, efter
hvars färg ögonen kallas blå, bruna, svarta, o. s. v.,
har en rund Öppning, benämd ögonsten (Pupill),
hvilken kan vidgas eller hopdragas, och
hvarigenom ljusstrålarne inkomma.
DRUFKLASE, m. 2. pl. — klasar. Se
Drufva, 4.
DRUFKORG, m. 2. Korg, som i Vinländerna
brukas att bära drufvor uti.
DRUFKUR, m. 3. Eli slags helsokur,
bestå
ende i en under längre lid fortsalt, nästan
uteslutande förtäring af mogna vindrufvor.
DRUFKÄRNA, f. 1. Kärna i elt drufbär.
DRUFLIK. a. 2. Se D ruff or mig.
DRUFMOS, n. 5. Mos, tillagadt af vindrufvor.
DRUFMUST, ell. DRUFSAFT, m. 3. Saft af
vindrufvor, hvaraf genom jäsning erhålles vin.
DRUFSOCKER. n 5. Ett slags socker, som
erhålles ur drufsaft genom inkokning, äfven af
stärkelse, hvarförc det också fått namn af
Stär-k or
DRUFSTJELK, m. 2. Sljclk till cn drufva.
DRUFSVULST, m. 3. Ett slags ögonsjukdom,
bestående i en fast, hård svulst eller utväxt på
yttre ögongloben.
DRUFSYRA, f. 4. (kcm.) Växtsyra, som
tillika med vinsyra förekommer i saften af sura
drufvor.
DRUFVA, f. 4. 4) Samling af bär, som
antingen utan stjclkar eller med helt korta sådana
äro fastade vid en gemensam stängel. — 2)
(vanligare) Se Vindrufva. Pressa d-n, glaset fyll.
(Fig. poet.) D-ns saft ell. safter, vin. — 3)
(ar-lil.) Handtaget på en kanon. Numera brukas
vanligtvis blott öglor.
DRUID, -fd, m. 3. (hist.) Benämning på
offerprestcrna hos fordna keltiska folkslag.
DRUIDLÄRA, f. 4. Dc fordna keltiska
folkslagens gudalära.
DRUL, m. 2. o.
DRULLE, m. 2. pl. drullar, (pop.) Se
Drum-mel.
DRULLIG, a. 2. (pop.) Sc Drumlig.
DRUM, drumm, m. 2. pl. drummar. (fabr.)
Dc Öfverblifna ändarnc af varpen till en väf, som
blifvit frånskurna, sedan väfven blifvit ulväfd. —
S. m. 3. p). drummcr. (gruft.) Jord- ell.
stcn-art, som likt ett band drager sig på längden
genom berget.
DRUMLA, v. n. 4. (fam. o. pop.) Gå
långsamt och vårdslöst, utan alt tänka på,’ hvad man
förehar; äfv. i allmänhet: vara oaktsam, bära sig
tölpigt åt. Säges om tunga, tröga, dumma och
tölpiga menniskor. Gå och d. D. till vägs, gå
fram, utan alt se sig före. D. bort, genom
drum-lighct vålla, alt något förloras. —
Drumlande , n. 4.
DRUMLARE, m. S. (pop. o. fam.) Drumlig
menniska. Jfr. Dromedar.
DRUMLIG, a. 2. (pop. o. fam.) Fallen för
alt drurnla (se d. o.). En d. menniska.
DRUMMEL, m. 2. pl. drumlar, och
DRUMMELJÖNS, m. 2. (pop. o. fam.) Se
Drumlare.
DRUNKNA, v. n. 4. Qväfvas i vatlen af brist
på luft. D. i en flod, cn sjö, ett dike. Konung
Fjolner d-de i ell mjödkar. (Fig.) D. i etl
förelag, misslyckas dermed. D. i ell haf af
gissningar, alldeles förvirras af en mängd
gissningar, bland hvilka ingen synes tillfredsställande.
(Ordspr.) Den d-r ej, som hänga skall, en stor
bof slipper ej undan med ett lindrigt straff, utan
sparas vanligtvis af Försynen till del, han
för-tjent. — Drunknande, n. 4. o.
Drunkning, f. 2.
DRUS, m. 3. Mineral, som innehåller en
mängd.kristaller, sittande på en gemensam bas.
DRUSHÄL, n. 5. (geol.) Smärre eller större
hålighet inom en gångmassa, långrund ell. af
obestämd form, på väggarna beklädd med regelbundet
formade mineralier, ellcr ock mer eller mindre
fylld med malmer eller andra ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
