Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Drägligt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 DBÄ
DRÄGLIGT, DRÄGLIGEN. (garn.)
DRÄGLIGA, adv. På ell drägligt sätt; så att det kan
fördragas.
DRÄGG, m. 3. sing. Orcnlighct, som lägger
sig på bottnen af vissa flytande ämnen, t. ex. vin.
dricka, ättika, o. s. v.
DRÄGGIG, a. 2. Full af drägg. —
Dråg-gighel, f. 3.
DRÄGT, c. 3. (af Draga) 4) Dragning.
Kasta ut noten lill d. 1 första d-en fingo de
intet. — Ingår i sammansättningen Noldrägt. —
2) Samlcliga klädespersedlar, som någon antingen
i allmänhet eller för något visst tillfälle bär, eller
som äro ämnade att bäras af en person. Äfv.
Klädedrägt. Brukas isynnerhet i fråga om höga,
förnäma eller rika personer, men äfven, dock ofla
nästan skämtvis, om ringare, om de kläder,
hvilka af en person begagnas vid skådespel och
maskerader; således svarande mot franska ordet
Co-slume. Skiljer sig ifrån Skrud deruli, att den
sednare, tillhörande furstar, biskopar och prelater,
samt högborna fruntimmer och brudar, endast
begagnas vid högtidliga ceremonier, hvaremot
Drägten nyttjas när som helst. En kunglig,
furstlig d. En bondes, en torparcs, en smeds d.
Nattlig, högtidlig, grann, ful d. Båra en
vacker d. — Ingår i flera sammansättningar, såsom:
Riddare-, Krigare-, Biskops-, Prest-, Borgare-,
Bond-, Fiskare-. Qvinno-, Fruntimmers-,
Herdin-nedrägt. m. fl. — Syn. Sc Klädsel. — 3) (fig.)
Utseende, form. Kläda sina lankar i en
vacker d. — 4) Sc Dräglighel (begge bem.) — 5)
Se Skoltvidd.
DRÄGT1G, a. 2. (af Draga) Som bär foster
i sitt lif. Säges blott om djurhonor. En d. ko,
hind, hynda. Eli d-l slo. — Syn. Se Hafvande.
DRÄGTIGHET, f. 3. 4) Omständigheten, att
en hona är drägtig. Säges blott om djurhonor. —
2) (sjöf.) Den största möjliga varuqvanlitel, ell
fartyg antingen kan inlaga eller bära. Eli skepp
om 100 lästers d. — 3) En grufvas d., det
utbyte. man deraf får.
DRÄJA, se Dreja.
DRÄLL, m. 2. sing. Ett slags tvcskäflad
linväf-nad, merendels med iväfda figurer, och som
begagnas till duktyg. — Sä. D-väfnad, -väfvare.
DRÄNG, m. 2. 4) Manlig tjcnare, som
förrättar gröfrc karlsysslor i elt hus. Tjcna som d.
Vara d. hos någon. Antaga någon lill d. —
Ingår i åtskilliga sammansättningar, såsom:
Hus-bonddräng, Stalldräng, Boddräng, Oxdräng, m. 11.
— Syn. Se Tjcnare. — 2) Ung man. Denna
bemärkelse bibehålies numera blott i några få
uttryck, t. ex.: Han är redan länga d-en. — 3)
Yngling af bondståndet, bondson. — 4)
Förekommer i några sammansättningar under betydelsen
af: Handtlangare. biträde i elt yrke, såsom t. ex.:
Slagtardräng, m. fl. Se äfv. Kläddräng.
Anm. Dräng kommer af det gamla Dreingr,
som betydde cn god stridsman, en manhaflig karl.
DRÄNGAKTIG, a. 2. 1) (om person) Som i
skick och uppförande liknar en dräng. Han är
så d. — 2) (om sak) Som liknar en drängs skick,
väsende och uppförande. En d. min. Ett d-l
utseende, skick, beteende. D-a maner. —
Dräng-aktigt, adv.
DRÄNGAKTIGHET, f. 3. Drangaktigt skick,
väsende, drängakliga seder.
DRÄNGARBETE, n. 4. Sådant arbete, som
vanligtvis förrättas af drängar.
DRÄNGASKÄNDARE, m. 5. (bibi.) Sc
So-domil. — Skrifves äfv. Drängskändarc.
DRÖ
DRÄNGEDAGSVERKE, n. 4. Dagsverke, som
skall förrättas af en dräng, fullvuxen mansperson.
DRÄNGHOPEN, m. 2. def. sing. (föraktl.)
Mängden af drängar, drängar i allmänhet.
DRÄNGKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar.
Kammare, som bebos, varit bebodd eller är
ämnad alt bebos af dräng eller drängar. — Syn.
Drängstuga.
DRÄNGLÖN, f. 3. Den lön, som beslås cn
dräng.
DRÄNGSLOK, m. 2. öknamn på cn dräng.
DRÄNGSTUGA, f. 4. Se Drängkammare.
DRÄNGTJENST, f. 3. 4) Legoljcnst, sorn
skötes af dräng. — 2) (fig. fam.) Ringa och trälig
syssla.
DRÄNKA, v. a. 2. 4) Döda genom
nedsänk-ning och qväfiiing i vallen. I Conslanlinopel
är del sed all d. upproriska undcrsåler. D.
hundvalpar, kattungar (Fig.) D. sina
bekymmer i vin, genom vindrickning förskingra dem.
Denna underrättelse d-kle henne i tårar,
framkallade bittra tårar ur hennes ögon. D-kl i tårar,
sc Tårdränkt. — 2) Låta ett ämne genomträngas
af cn vätska. D. något med olja, med lim.
Man säger äfv. Limdränka. — D. sig, v. r.
Frivilligt taga lifvel af sig genom qväfning i
vatten. — D r ä n k a n de, n. 4. o. D r än k n i n g, f. 2.
DRÄPA, v. a. 2. o. 3. Ind. prcs. sing.
Dräper; pl. Dräpa. Impf. Dräpte och (gam. form)
sing. Drap; pl. Dråpo. Imper. sing. Dräp; pl.
Dråpen. Konj. impf. Dräpte; (gam. form.)
Drå-pe. Sup. Dråpil o. Dräpt. Part. akt. Dråpande•;
part. pass. Dräpen. Begå dråp (sc d. o.) på
någon. Brukas i lagstil och biblisk stil. D. cn
menniska. (Absolut) Du skall icke d. — Brukas
stundom äfv. i fråga orn djur, helst vilda djur,
l. ex.: D. ell lejon, en liger. Numera säges dock
hellre: Döda. D. löss är dcremot i folkspråket
ett allmänt brukligt uttryck. — Syn. Sc Döda.
DRÄPANDE, n. 4. Handlingen, då män
dräper. — Syn. Sc Mord. — Adj. p. 4. (fig.)
4) Grundligt vederläggande. D. bevis, skäl,
ar-gumcnler. D. i sak, grundligt bevisande,
vederläggande, öfvcrtygande i allt hvad som rörer sak.
— Syn. Slående, Ovedersäglig, Ovederiägglig. —
2) Ytterst bitande. Ell d. svar.
DRÄTSEL, m. 2. sing. Allmänna inkomster,
antingen sådana som inflyta till kronan eller till
en stad. Kronans, slädens d. — Syn. Se
Finanser.
Anm. Ordet härledes ifrån medellids-lalinska
ordet Dressurium (hvaraf fr. Trésor), skall.
DRÄTSELKOMMISSION, f. 3. sing. D-en i
Stockholm, en municipal-anstalt i denna stad, som
har vården om en del af dess inkomster samt
tillsynen öfver dess byggnader.
DRÄTSELVERK, n. 5. Se Statsverk.
DRÖG, m. 2. Elt slags släda utan korg och
stol, med jcmn och slät brädbotlen, att derpå
draga mycket lunga saker, såsom sten o. d. —
Syn. Släpa.
DRÖJA, v. n. 2. 4) Draga ut på tiden ined
att göra något. Jag har dröjt all svara. D.
med något. D. med betalning. Han dröjde
länge, innan han gjorde del. — Syn. Töfva,
Uppskjuta, Draga ut på liden. — 2) Säges om
person eller sak, som ej inträffar på den tid, man
väntal. Hvad han d-jcr länge! Hans svar
d-jcr länge. — Brukas äfv. i denna bem.
impcr-soncll, t. ex.: Del dröjde länge, innan hankom.
Det d-jcr för länge. Del skall d., innan ni
får sc mig i ert hus. — 3) Vistas q var pa ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
