Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dröjande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRO DUB 359
ställe (cgenll.: längre, än man sjelf ämnat eller
andra väntat). D. på etl ställe. Han d-jer
länge borta. — D. qvår, se Qvardröja. — Syn.
Töfva, Förbida, Fördröja sig.
DRÖJANDE, n. 4. Omständigheten, att någon
cller något dröjer (i alla bem.).
DRÖJSMÅL, n. 5. Omständigheten, att någon
eller något dröjer (bcrn. 1 o. 2). Jag förslår ej
hans d. i besvarandet af milt bref. Förorsaka
d. i något. Ulan d., utan alt dröja,
ofördröjli-gcn, ulan uppskof, snart. — Syn. Dröjande,
Upp-skof, Anstånd.
DRÖM, m. 2. pl. drömmar. 1) En följd af
mer cller mindre sammanhängande föreställningar,
verkade af inbillningskraften hos cn sofvandc.
Hafva en d., drömma. En syn i d-mmcn. Jag
har fåll igen min d., min dröm har slagit in.
Jag mins del som en d., dunkelt, oredigt.
(Ordspråk) D-mmen som strömmen, drömmar hafva
ingen betydelse. — 2) (fig.) Verklig händelse, så
oförväntad cller kort, alt den förefaller som en
dröm. Är del en d., att du är här? Blott en
d. var dessa dagars sällhet.
DRÖMAKTIG, a. 2. Som liknar en dröm.
Etl d-l tillstånd. — Syn. Drömmande.
DRÖMBILD, m. 3. 4) Bild, som man tycker
sig se i drömmen; syn, sorn man har i drömmen.
— 2) (fig.) Inbillningsfoster ulan verklighet. —
Syn. Se Inbillning.
DRÖM BOK, f. 3. pl. — böcker. Bok, som
ger anvisning till drömmars tydning.
DRÖMFANTASI, drö’mmfannlasi’, f. 3. Se
Drömbild.
DRÖMMA, v. n. o. a. 2. 4) Vara i det
öfver-gångstilIsland emellan vaka och fullkomlig sömn
eller ifrån sömn till vaka, då inbillningskraften är
verksam, utan att likväl förmå alt sätta sinnena i
verksamhet. D. om någon, något. Jag mins
ej, hvad jag d-mde i natt. Jag d-mde, all jag
henne såg. (Fig. fam.) Del hade jag aldrig
kunnat d. om, aldrig ana, länka. Hvem hade
kunnat d. om del? — 2) (fig.) I vakande
tillståndet uteslutande Öfvcrlemna sig åt inbillningens
spel, utan att bekymra sig om verkligheten. Han
går och d-mcr. D. bort, genom drömmeri
förspilla. t. ex.: D. bort liden.
DRÖMMANDE, n. 4. 4) Själens verksamhet
under öfvergången ifrån vaka till fullkomlig sörnn,
eller tvärtom. D-ls tillstånd. — 2) (fig.) Se
Drömmeri. — Adj. 4. (fig.) Som uteslutande
öf-verlemnar sig åt inbillningskraftens spel, utan att
bekymra sig om verkligheten. En d. älskare,
poet. Eli d. tillstånd. — Syn. Svärmande,
Svärmisk, Drönande.
DRÖMMARE, m. B. -MMERSKA. f. 4. 4)
Person, som drömmer ganska mycket. Brukas i
denna egentliga bem. ganska sällan. — 2) (fig.) En, som
öfverlernnar sig åt drömmeri. — Syn. Svärmare,
Drönare.
DRÖMMERI. n. 3. Det tillstånd, då någon
vakande ohejdadt öfverlernnar sig åt
inbillnings-kraftens spel, ulan att bry sig om det närvarande
och verkliga. — Syn. Drömmande, Svärmande,
Svärmeri, Drönande.
DRÖMTYDARE, m. 5. — DERSKA, f. 4.
Person, som föreger sig besitta konsten att tyda
drömmar.
DRÖMTYDERI, n. 3. Konsten att tyda
drömmar. — Syn. Drömlydning, Drömlydningskonst.
DRÖMTYDNING, f. 2. 4) Drömmars tydning.
— 2) Se Drömtyderi. — Ss. D-skon st.
DRÖMVILLA, f. 4. Se Drömbild.
DRÖNA, v. n. 1. 4) (prov.) Sakta rama.
Säges om oxar. — 2) (fig.) Förnöta sin tid i
tanklös overksamhet. — Syn. Vegetera. —
Drönande, n. 4.
DRÖNARE, m. 5. (fig.) 4) En, som förnöler
sin lid i tanklös overksamhet, trög, lat och
be-kymmerlös menniska. — 2) Se Vallubi.
DRÖNIG, a. 2. Trög, lat och bekymmeriös.
— DrÖnighel, f. 3. — Drönigl, adv.
DRÖPPEL, m. 2. pl. dröpplar. (ined.) En
ifrån urinröret kommande fiytning af cn slcinmig,
nästan varblandad materia, förenad med svår
smärta. Ordet kan ej brukas i hyfsadl tal. —
Ss. D-kur.
DRÖPPLA, v. a. 4. (lågt) D. ned, smitta med
dröppel.
DSCHIGGETAI, m. pl. — ais. En liten brun
hästras i östra Asiens högländer, bekant för sin
stora snabbhet. Equus hemionus.
Dü, pron. pers. Betecknar andra personen.
Brukas i tilltal till nära slägtingar i samma eller
nedstigande led, förtrogna vänner, personer, med
hvilka man druckit brorskål, ringare folk och tje—
nare. Qväkare och Dalkarlar kalla alla
menniskor du. Säga du ål någon.
DUA, v. a. 4. (fam.) Kalla du, säga du åt
någon. — Duande, n. 4.
DUALIS, - ål iss, m. (gram., lat.) Numcrus,
i vissa språk, som utmärker två personer.
DUALISM, - - i’ssm, m. 3. (fil. o. teol.) 4)
Antagande af tvenne eviga grundväsen, ett godt
och elt ondt. — 2) Antagande af tvenne olika
grundämnen hos mcnniskan, elt andligt och ett
kroppsligt.
DUBB, m. 2. Pjes af jcrn eller annan metall,
som tjenar alt hopfästa delar af något visst
arbete eller af cn maskin, genom dess indrifvande i
dertill afpassadt hål.
DUBBA, v. a. 4. Genom dubbning (se d. o.)
upptaga någon i en riddarordcn. D. någon Ull
riddare. — Dubbande, n. 4.
DUBBEL, a. 2. 4) Som gäller, väger eller
innehåller två gånger så myckel. D. afgifl. D.
portion, dosis. Dubbla böler. (Mat.) D.
proportion, då af tvenne storheter den ena är två
gånger så stor som den andra. — Motsats:
Enkel. — 2) Säges om något, som beslår af två
likadana eller liknande saker, eller blott varande af
samma natur, samma art. D-t lag, hvarf, D.
frukt. Kalken i denna blomma är d. En d.
rad af pelare. Föremålen synas dubbla /ör
honom. En dosa med d. botten. En d. signal,
som upprepas två gånger. En d. tjenst, orätt,
olycka. Eli d-t brott. D-t tärde. D. hastighet.
Delta ord har en d. mening, betydelse. På
d-l sätt. I d-l afseende. Vika, lägga d., vika,
lägga någonting i två hälfter, den ena öfver den
andra. (Bot.) D. blomma, som genom odling fatt
ett större antal blomblad än i det naturliga
tillståndet. — Motsats: Enkel. — Sammanskrifves
ofta med sitt substantiv, såsom t. cx.:
Dubbeldörr, Dubbelfönstcr, Dubbelmening, <5cc.; se vidare
här nedanföre. — 3) (fig.) a) Säges om vissa
saker, ämnen, som äro starkare, af bättre
beskaffenhet, kraftigare, än andra af samma slag. D-l öl.
— b) (om person) Falsk, bedräglig. Misstro
denna qvinna: hon har en d. karakter. Han har
en d. lunga, är falsk i sitt tal. — Syn. Se Falsk.
DUBBÉLBECKAS1N, - - bäckasi n, m. 3. En
art Beckasin, något mindre än Morkullan, på
ryggen svart, med rödbruna, slingriga tvärstreck,
samt ett hvitt tvärband öfver vingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
