Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Duett ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUE
DUK
361
som i Spanien har uppsigt öfver ett ungt
fruntimmer och utgör dess sällskap. — 2) (fig. fam.)
Qvinna, som vakar Öfver en ung flickas kyskhet.
DUETT, dua tt, m. 3. 4) Sang- eller
musikstycke för två röster eller inslrumenler. — 2) (fig.
fam. skämtv.) Tvist, träta mellan två personer.
DUFBO, n. 4. Bo, som dufvor reda åt sig,
antingen i fria tillståndet, eller i ett dufslag.
DUFBONDE, m. 3. pl. — bönder. Dufhane.
DUFFALK, m. 2. Se Dufhök.
DUFHALSFÄRGAD, a. 2. Af samma färg
som halsen på en dufva, d. v. s. skimrande blå
och röd.
DUFHUS, n. 5. Hus, enkom bestämdt för
tama dufvors uppfödande.
DUFHÖK, m. 2. Roflagel af hökslägtet,
alns-lång, näbben svart, kroppen ofvan blågrå eller
brungrå, gula ben och svarta klor, stjerten lång
och afrundad med bvit spets. Falco columbarius.
DUFKULLA, f. 4. örlslägle af fam.
Primula-ceæ. Trientalis.
DUFNA, v. n. 4. Blifva dufven. Drickal har
d-t. — Dufnande, n. 4. o. Dufning, f. 2.
DUFNING, f. 2. (af Dufva, v. n.)o 4) (sjöt.)
Den rörelse, ett fartyg gör i stark sjögång, då
någondera ändan vill taga öfvervigten. — 2) (fig.
pop. skämtv.) Stöt, slag, sittopp, som tilldelas
någon.
DUFSLAG, n. 3. Litet enkom uppbygdt hus,
eller särskilt rum, vanligtvis på cn vind, tillredt
och bestämdt för tama dufvor, att der hafva sitt
tillhåll och häcka.
DUFSTOL, m. 2. Se Blåklint.
DUFUNGE, m. 2. pl. — ungar. 4) Unge af
dufslägtet. — 2) (fig. fam. skämtv.) Oerfaren och
enfaldig person. Brukas helst med negation. Han
dr ingen d.
DUFVA, f. 4. 4) Slägte af Gångfåglarna, med
en köttig hud öfver näsborrarna, kort, rät,
hoptryckt näbb, ben och fötter korta, vingarna
tem-ligen långa och andra vingpennan längst. Se
vidare Ringdufva, Skogsdufva, Klippdufva.
Colum-ba. Hvil som en d., hvilhårig. — 2) Figur,
liknande en dufva, som flyger längs cfler elt
ul-spändt snöre och antänder ett fyrverkeri. — Ss.
Dufart, -hals, -hane, -hona, -kräfva,
-slägte, -träck, -vinge, -ägg.
DUFVA, v. n. 4. (sjöt.) Säges om ett fartygs
stötningar upp och ned med för eller akter, i
storm.
DUFVEFOT, m. 3. pl. — fötter.
DUFVEKÅL, m. 2. sing. Örten Erysimum
officinale.
DUFVELINS, m. 3. (bot.) En art Lins.
Er-vum hirsutum.
DUFVEN, a. 2. ncutr. — et. 4) Säges om
drycker, isynnerhet af malt, då de förlorat sin
rätta smak och lukt. D-t dricka. — Syn.
Af-slagen, Nattstånden. — 2) (fig.) a) Kraftlös, matt.
— Syn. Se Malt. — b) Olustig, sömnaktig, till
följe af trötthet. — Syn. Se Olustig.
DUFVENHET, f. 3. Egenskapen att vara
dufven. — Syn. (fig.) Se Matthet, Olustighel.
DUFVEÄGG, n. B. Se Har pungar.
DUGA, v. n. 2. Hafva de egenskaper, som
fordras, för att vara tjenlig, skicklig, gagnelig till
något. Säges både om person och sak. Han,
hon d-ger till ingenting. Han d-ger Ull allt
hvad man vill. Han gör aldrig något, som
d-ger. Den der slenarlen d-ger till
byggnads-slen. (Talesätt) Det d-ger icke, är icke ijcnligt,
går icke an; kan icke gillas, godkännas; är af
ingen nytta. Del d-ger all fresta, det går an
att försöka. (Talesätt) Han, hon d-ger hvarken
all gömma eller kasla bort, duger till ingenting.
— Syn. Vara duglig, skicklig, tjenlig, nyttig;
Kunna användas, begagnas. [Dåga.]
Anm. Duga har i fornspråkcl betydelsen af.
Hjelpa.
DUGELIG, se Duglig.
DUGG, se Duggregn.
DUGGA, v. impers. 4. Det d-r, faller
duggregn. — Syn. Duggregna. — Duggande, n. 4.
DUGGREGN, n. 5. Så kallas regn, när del
faller i mycket små droppar. — Syn. Dugg.
DUGGREGNA, v. impers. 4. Se Dugga.
DUGLIG, a. 2. Som duger, är skicklig,
tjenlig, nyttig. En d. menniska. Han är d. till
allt. Skog, d. Ull timmer. — Syn. Se Skicklig,
Nyttig.
DUGLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
duglig. — Syn. Se Skicklighet, Nylla.
DUGLÖS, a. 2. Som saknar duglighet.
Brukas endast om person. — Syn. Oduglig.
DUGLÖSHET, f. 3. Egenskapen att vara
dng-lös. Säges endast i fråga om person. — Syn.
Oduglighet.
DUGSE, a. indekl. (uttalas i allmänhet: då’ggse)
Sc Duglig. Brukas endast om person. [Dågsc.]
DUGTIG, dücktig, a. 2. (af Duga) Som
duger. 4) (om person) a) Ganska duglig, skicklig.
En d. embelsman. En d. karl, qvinna. —
Syn. Se Skicklig. — b) Stark. En d. bärare.
— Syn. Sc Stark. — c) Käck, tapper, modig.
En d. soldat, krigsman. — Syn. Se Tapper. —
d) (i moralisk mening) Redbar. En d. karl, man.
— Syn. Bastant, Redbar, Galant, Pålitlig. — 2)
(om sak) a) Stor; mycken. En d. påk. En d.
gädda, oxe. En d. hop. Elt d-t arbete. —
Syn. Se Stor, Mycken. — b) Skickligt utförd,
väl gjord. Eli d-l arbele. — c) Eftertrycklig.
En d. örfil. D-l regn. Ell d-t slagsmål. (Pop.
o. fam.) D-a lag, starkt, eftertryckligt. — Syn.
Bastant, Stark, Eftertrycklig. — d) Som röjer,
tillkännagifver godt förstånd eller redbar karakter.
Han har ell d-l hufvud. En d. karakler. —
Syn. Se Redbar.
DUGTIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
dug-tig (bem. 4, a, b, c, d, o. 2, d).
DUGTIGT, adv. 4) Mycket. En d. stor
gädda. — Syn. Se Mycket. — 2) Med krafl,
med eftertryck, eftertryckligt. Han blef d.
up-piskad. Han läser, ljuger d. Han far
d. i. Slå honom d. Del blåser, regnar,
snöar d. — Syn. Starkt, Bastant,
Eftertryckligt, Dugtiga tag, Hvasst, Skarpt, Häftigt, Så
det lar, käns, Med kraft, Med eftertryck, Groft,
Glupskt.
DUK, m. 2. (af t. Tuch) 4) (i allm.) Tyg,
väfnad. I denna bem. mindre brukligt, utom i
sammansättningar, såsom: Nättelduk, Hårduk,
Kammarduk, m. fl. — 2) Säges om hvarje af de
särskilta stycken, som äro i samma väf, afskilda
från hvarandra genom horder, lister eller ränder,
merendels af samma storlek, och ämnade till
något visst bruk, såsom till hufvud- cll. halskläden
för qvinnor. Kallas så, både då de ännu äro i
v&fstycket, och sedan de blifvit sålda, urklippta
och fållade. Köpa, fålla, hafva en d. på
huf-vudel. — Bildar för denna bem.
sammansättningarna: Silkes-, Bomulls-, Lärfts-, Kambricksduk.
m. fl. — 3) Betäckning, vanligtvis af dräll, som
utbredes öfver etl bord till måltider, eller när
kaffe, te serveras, o. s. v. Jfr. Bordduk. Lägga
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
