Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Durksnitt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
DUK
DVE
— 2) Verktyg, hvarmedelst bildas hål i tunna
nielallskifvor och bleck. Kallas äfv. Durksnitt. —
3) Blecksil.
DURKSNITT, n. 5. Se Durkslag, 2.
DURKTÅG, n. 5. Se Durkmarsch.
DURRHA, f. 4. Ett sädesslag, som odlas
isynnerhet i Norra Afrika, och ger 2OO:de kornet i
afkastning. Sorghum vulgäre.
DURSKALA, f. 4. (i musik) Tonskala, hvari
tredje stegel eller tonen alltid ör femte tonen i
den kromatiska tonföljden.
DURTONART, m. 3. Se Dur.
DUS, a. 2. (af fr. Doux, Douce) Sakta, len,
mild. En d. ton.
DUS, n. indekl. Sus och d., se under Sus.
Anm. Ordet slår förmodligen i släglskap med
det grekiska Dait, kalas.
DUS, m. 3. (t. Daus) Den sida på en till
lär-ningspel begagnad tärning, som har två prickar.
Slå d., vid tärningens kastning få upp denna sida.
D-er all, äfv. D-en par kallas, när begge
tärnin-garne hafva denna sida uppliggande.
DUSCH, m. 3. (fr. Douche) 4) Utloppsrör ifrån
en vattenbehållning. — 2) Vattenstrålen, som
sprutar ut ifrån ett sadant rör. — 3) Se Duschbad.
Taga en d.
DUSCHBAD, n. S. Det slags bad, då vattnet
ifrån någon höjd med häftighet nedgjutes på
kroppen eller någon viss kroppsdel, ifrån en ränna
eller en slang, eller med en handspruta. Taga
ell d.
DUSK, dussk, n. 5. Mulen och fuktig väderlek.
— Ss. D-väder.
Anm. Ordet är beslägladt med Dask, skur,
sqvöll.
DUSKA, v. impers. 2. Regna smått. Del d-r
ule. — Syn. Se Regna.
DUSKIG, a. 2. Mulen och fuktig. D-l
väder, d. väderlek. — Duskighel, f. 3.
DUSKÅL, f. 2. Dricka d. med någon,
tömma ett glas, en bägare med någon, till befästande
af öfverenskommelsen, att båda derefter skola kalla
hvarandra »du». Detsamma som Brorskål, med
den skilnad, att Duskål äfven kan sägas i fråga
om fruntimmer.
DUSSIN, n. 5. (af fr. Douzaine) Tolf
hvarandra lill beskaffenhet och bestämmelse lika ting.
Tolft.
DUSSINTALS, DUSSINVIS, adv. Räknadt
efter dussin, i dussin, tolf stycken tillhopa, i
sen-der. Sälja d.
DUSSINVARA, f. 4. Vara, som säljes
dussintals och merendels är af mindre värde.
DUST, dusst, m. 3. 4) Rida d., sades fordom
om riddare, vid en tornering, när dc komnio ridande
mot hvarandra och med lansarna, då dc möttes,
stötte till, för att häfva hvarandra ur sadeln.
Kallades äfv. Ränna spärr. Våga cn d. med någon,
inlåta sig i sådan tornerkamp med någon; (fig.)
inlåta sig med någon i strid, kamp, läflan, af hvad
beskaffenhet som helst. — 2) l fig. mening
brukas I). numera i samma betydelse som: Våldsam,
häftig stöt, anfall, angrepp, så väl i fysisk som
moralisk mening. — Syn. Se Stöt, Täflan.
Anm. Dust belydcr ursprungligen: stoft, dam;
rida d. således: rida i sanden (inom
lorncr-skrankorna, på arenan).
DUSTRÄNNA, v. n. 2. Rida dust. Se Dust,
4. — Duslrännande, n. 4. o.
Duslrän-ning, f. 2.
DUSTRÄNNARE, m. 5. En, som rider dust.
Se Dusl, 1.
DUSYSTER, f. 2. pl. — systrar. Oskyldt
fruntimmer, med hvilken man är du, d. v. s. som
man kallar »du» och så kallas af henne tillbaka.
Hon är min d. De äro d-syslrar. —
Förkortas stundom till blott Syster.
DUSÖR, -ö’r, m. 3. (fr. Douceur) Gåfva till
erkänsla för visad tjenst.
DUUMVIR, düummvirr, m. 3. Hos Romarne
benämning på tvenne cmbetsmän, hvilka
tillsammans hade någon viss uppsigt eller domsrätt.
DUUMVIRAT, duummvirät, n. 3. o. 5.
Duum-virers embete, cmbetstid eller cmbelsförvaltning.
DVALA, f. 4. 4) a) Tillstånd emellan sömn
och vaka, då menniskan ännu har ett dunkelt
medvetande af hvad sorn tilldrager sig omkring
henne. Man säger äfv. Sömndvala. — b) Af
sjukdomsorsak föranledd djup sömn, hvarunder
sinnena äro fullkomligt overksamma och lifvet tyckes
hafva flytt. Kallas äfv. Dödsdvala, Dödsslummer.
Krisen efterföljdes af en långvarig d.,
hvarunder den sjuke låg alldeles som död. Falla,
ligga i d. — c) Det slags sömn, hvari vissa djur
vid vinterns inbrott fälla, och som med eller ulan
afbrotl fortfar flera månader, under hvilken tid de
ej lida hvarken af hunger eller köld. Äfv.
Vinler-dvala. Björnen, igelkotten, gr äfsvinet m. fl.
ligga vintertiden i d. — 2) (fig.) a)
Sinnestillstånd, hvarunder man genorn det öfvervägande,
allt annat uteslutande intrycket af vissa sinliga
förnimmelser, vissa känslor eller tankar förlorat
klart medvetande och är oförmögen af fri,
sjelf-ständig handling. Äfv. Sinncsdvala. Aposlelen
Petrus var fallen i en d., då han hade sin i
Aposllagerningarna omtalade syn. — b)
Fullkomlig overksamhet. Säges både i fysisk och
andlig mening. Vintern är naturens d. Hela
naturen ligger i d. Efter denna svåra olycka,
förföll hans själ i en d., som gränsade lill
fånighel. — I andlig mening brukas äfv. Själs—
dvala. — Syn. Letargi, Försoffning.
DVALHÄNDT, vålhä’nnt, a. 4. Så frusen om
händerna, att man nästan förlorat känseln uti dem.
DVALSÖFD, a. 2. Som ligger i så djup sömn,
att den liknar en dvala (bem. 4, b).
DVERG, dvärrj, m. 2. (i fornspråket Dvergur)
4) (nord, myt.) Benämning på ett slags
mcnnisko-lika väsenden, små, fula och missbildade, hvilka
bodde i stenar och jordhögar, samt beskrifvas
såsom elaka, sluga, illistiga, mycket skickliga i
metallers smältande och smidande, samt särdeles
öf-vade i trollkonster. D-arnc anses hafva varit
en af Asarna eller de asiatiska nybyggarne
undanträngd folkstam, före dem boende i
Norden. — 2) (nu) Fullväxt menniska, hvars
längdmått vida understiger det vanliga. — Syn.
Pyssling, Pygmé, Tummcliten. — 3) Se Spindel.
[Dvärg.]
DVERGAKLENOD,–––––-6d, m. 3. Så
kallades fordom smidda, utmärkta konstarbeten, emedan
de troddes vara förfärdigade af dvcrgarna. Äfven
Elfvaklcnod.
DVERGALOE, dvö’rrjäloc, m. 3. Minsta
arten af Aloeslägtet. Aloe pumila.
DVERGAMÅL, n. 5. Den poetiska
benämningen på Eko, i de gamla nordiska sagorna.
DVERGAPEL, m. 2. Elt slags äpclträd med
mycket små frukt. Pyrus paradisiaca.
DVERGARTAD, a. 2. Ovanligt liten.
DVERG ASMIDE, n. 4. Benämning, i vår
hedniska forntid, på ulmärkl väl smidda vapen.
DVERGBJÖRK, f. 2. En ganska småväxt art
af Björk, som växer isynnerhet på fjällen och der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
