Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dunderhake ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUN
DUR
363
DUNDERHÅKE, m. 2. pl. - hakar, (fam.
skämtv.) Se Huggare, Bullerbas.
DUNDERSLÄG, n. 5. (af t. Donnerschlag)
Se Åskslag.
DUNDRA, v. n. 4. 4) Frambringa, förorsaka,
medföra det starka buller, som kallas Dunder.
Åskan, kanonerna d. Brukas äfv. impersonelt,
t. ex.: Del d-r i skyn. Ack hör, ack hör, hur
del d-de! D. till, plötsligen låta höra ett
dunder. — Syn. Dåna, Braka. — 2) (fig.) a) Skarpt
ifra emot. D. emol laster. D. på predikstolen,
i sin predikan från predikstolen ifrigt fördöma
synden och alla syndare. — Syn. Se Ifra. — b)
Svärja och d., med dundrande stämma svärja och
förbanna.
DUNDRANDE, n. 4. 4) Fortsatt, långvarigt
dunder, buller. Hvilket förfärligt d.! — Syn.
Dånande, Dön, Brakande. — 2) (fig.) a) Skarpt
ifrande. D. på predikstolen. — b) Svärjande
och d., svärjande och förbannande ined grof
stämma. — Adj. p. 4. En d. röst, utomordentligt
grof och stark röst. (Fam. skämtv.) D. kalas,
storståtligt. Sc äfv. Uejdundrande.
DUNDRARE, m. 5. (myt.) Benämning på
Jupiler eller Thor, såsom åskans gud.
DUNGE, m. 2. pl. dungar. Helt liten
skogs-lund. Man säger oftare Skogsdunge.
DUNIG, a. 2. Full af dun. — Dunighet, f. 3.
DUNKA, dunngka, v. n. 4. Slå långsamt,
men hårdt på något, som ger ett starkt, men
doft ljud. D. på trumma, pukor. —
Dunkande, n. 4.
DUNKEL, dünngkl, a. 2. (t. dunkel) 4)
Något mörk. Ell d-l rum. En d. dager, färg.
Ell d-l ljus, svagt. — Syn. Se Mörk. — 2) Oklar,
ulan glans. EU d-t glas. D-kla ögon. — Syn.
Se Oklar. — 3) (fig.) Otydlig. Meningen är
någol d. — Syn. Se Olydlig.
DUNKEL, dünngkl, n. 5. Svagt ljus, svag
dager, lindrigt mörker. I skymningens d. —
Syn. Se Mörker.
DUNKELHET, dünngkl-hét, f. 3.
Egenskapen att vara dunkel (i alla bem.).
DUNKELT, dünngklt, adv. 4) Svagt, matt.
Säges om ljus. Lysa d. Lampan brinner d.
— 2) Otydligt. D. urskilja någol. D. inse.
DUNKNING, f. 2. Handlingen, då man
dunkar (se Dunka).
DUNKUDDE, m. 2. pl. — kuddar. Kudde,
stoppad med dun.
DUNS, dunns, m.2. (fam.) Ljudet och skakningcn,
som uppkomma, då någon tung kropp faller, t. ex.
på ett golf, ett däck, o. s. v. Del hördes en d.
af den fallande kroppen. Del gaf en d., då
han föll ned på golfvet.
DUNSA, v. n. 4. (fam.) Falla tungt på ett
golf, elt däck o. s. v., så alt det ger en duns (se
d. o.). D. i golfvet.
DUNST, m. 3. 4) Genom kropparnes
utdunst-ning i luflkrcisen uppstigande vattenpartiklar,
hvilka, då de äro alldeles upplösta, äro fullkomligt
luftformiga, således osynbara, men blifva synbara
såsom löcken eller skyar, då de anlingcn icke
blifvit fullkomligt upplösta, eller ock genom
temperaturförändring blifvit fällda och förlorat sin
gasform. Vid stark värme är luften [ull af d-er.
Skadliga, osunda d-er. — 2) Luft, som
utvecklas ur elt ämne, cn kropp. D-er, som uppstiga
ur magen, genom matsmältningens verkan på
förtärda födoämnen. (Fig.) Slå blå d. för någon,
sc under Blå. — 3) Benämning på finaste sorten
sparfhagel. — Se. D-full.
DUNSTA, v. n. 4. Sprida, utveckla dunster.
Brukas äfv. aktivt, l. cx.: Blommorna d. vällukt.
— D. bort, ut, sc Bortdunsta, Utdunsta. — Syn.
Utdunsta, Ånga, Utånga. — Dunstande, n. 4.
DUNSTBILD, m. 3. Se Luflbild.
DUNSTHÅL, n. 5. Se Por.
DUNSTIG, a. 2. (föga brukl.) Full af dunster.
DUNSTKRETS, m. 2. 4) (i allmänhet) Hvarje
med dunster uppfylld krets, som omgifver en kropp.
— 2) (särskilt) Den del af luflkrctsen (atmosferen),
som är uppfy lld af de från jorden utvecklade
dun-stcrna.
DUNSTKULA, f. 4. Se Eolipil.
DUNSTLUFT, m. 3. Sc Gas.
DUNSTNTNG, f. 2. Den naturverkning, då elt
ämne, en kropp dunstar.
DUNSTOCKAR, m. 2. pl. (bot.) Se Kasdun.
DUO, m. o. n. 4. (i plur. brukas helst
Dueller) Se Duell.
DUODECIMA, –dèsima, f. 2. (i musik; lat.)
Tolfte tonen ifrån grundtonen.
DUODES, –és, m. 3. 4) Bokformat, då
arket är indcladt i tolf blad. — 2) Bok i sådant
format. — Ss. D-format, -upplaga.
DUODESBAND, –èsbannd, n. Ö. Bunden
bok i duodes.
DUODBAM, –am, m. 3. Se Melodram.
DUPLETT, duplätt, m. 3. 4) Föremål, helt
och hållet liknande ett annat, och som befinncs
på samma ställe som detta, t. ex. i en
konstsamling. — 2) Afskrifl.
DUPLIK, -fk, m. 3. En anklagad persons
svar på kärandens replik. [Duplique.]
DUPLO. (lat.) Akt in d., hvaraf finnes
du-plett.
DUPPA, f. 4. Tofs, t. ex. på cn trumpet.
DUR, s. indekl. (i musik) Tonart, som går
i någon durskala (se d. o.). Detta stycke går i
d., i c d. — Syn. Durlonart.
DURACKORD, dürackård, m. 3. Ackord I
en durtonarl.
DURA, v. n. (pop.) Vara, uthärda.
DURABEL, duråbl, a. 2. (fr. Durable)
Varaktig.
DURCHLAUCHT, durrklåuckl, f. 3. (t.) Titel,
som tillkommer furstliga personer ända till rangen
af en storherlig. Betyder egentligen:
Genomskinlighet, Klarhet. Hans D., Eders D.
DURCHLAUCHTIG, dürrlåuckligg, a. 2. (t.)
Epitet, som tillägges furstar, hvilkas titel är
Durchlaucht. Brukas mest i superlaliv, t. ex.: D-sle
furste och herre!
DURCHLAUCHTIGHET, durrklåuckligghét,
f. 3. Se Durchlaucht.
DURK, m. 2. (skepp.) 4) Förvaringsrum. —
2) Golfvet i detta.
DURK, adv. (t. durch; fam.) 4) Helt och
hållet. Kulan gick d. igenom. — 2) Strax. Han
blef så ond, all han gick d. sin väg. — 3) Gå
d., se Durka.
DURKA, v. n. 4. Säges om en häst, då han
emot ryttarens vilja i fullt galopp blindvis ränner
bort. — Syn. Gå durk, Skena. —
Durkande, n. 4.
DURKFART, c. 3. (t. Durchfahrl)
Genomfart.
DURKLOPP, n. 5. (t. Durchlauf) Se Diarrhé.
DURKMARSCH, m. 3. (t. Durchmarsch)
Främmande truppers marsch genom cn
sjelfstän-dig slats gebit. Genomtåg, Genomtågande.
DURKSLAG, n. ö. (t. Durchschlag) 4)
Verktyg, hvarmed vid smidning hål åstadkommes i Jern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
