Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dyrkansvärd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
DYR
DAL
DYRKANSVÄRD, a. 2. Som förtjenar att
dyrkas (se Dyrka, II, bem. 2, a. o. b.), a) Gud
allena är d. — b) D-e engel! En d. godhet. —
Syn. Tillbedjansvärd.
DYRKARE, m. 3. En, som dyrkar (se
Dyrka, II, bem. 2, a. o. b.). Ingår i några
sammansättningar, såsom: Gudsdyrkare, Djur-, Fetisch-,
Naturdyrkare, m. fl.
DYRKFRI, a. 2. Som ej kan uppdyrkas.
D-ll lås. — Dyrkfrihet, f. 3.
DYRKÖPT, a. 4. 4) Som blifvit dyrt köpt.
En d. vara. (Fig.) En d. erfarenhet, visdom.
— 2) Som kostar mycket. — Syn. Dyr, kostsam.
DYRLEGD, dy’rlä’jjd, a. 2. Hvars lega kostar
dier kostat mycket. En d. arbetare [— lejd.]
DYRT, adv. 4) Till högt pris. Köpa, sälja d.
Han säljer sina varor alltid dyrare än andra.
(Fig.) D. förljena sitt bröd, med mycken möda.
D. betala sin erfarenhet, genom motgång, olycka
förvärfva den. Del skall han d. få betala, det
skall blifva honom vcdergäldt, han skall få ångra
det. — 2) Högtidligt. D. lofva, försäkra, bedyra.
DYSENTERI, dysännlcn, f. 3. (med.) Se
Rödsot.
DYSKRASI, dysskrasf, f. 3. (med.)
Vätskornas förskämda tillstånd.
DYSPEPSI, dysspäppsf, f. 3. (med.) Dålig
matsmältning.
DYSTER, a. 2. (t. duster) 4) Föga upplyst,
skum. Delta hus dr myckel d-t. Kyrkans dystra,
högtidliga hvalf. I skogens dystra djup. Den
dystra skymningen. Eli d-l ljus, matt, dunkelt,
som lyser dåligt. D. färg, mörk färg. — Syn.
Se Mörk. — 2) Säges orn landskap, trakter,
orter, som väcka clt obehagligt intryck, förstämma
sinnet. En d. natur, trakt. Eli d-t landskap.
Eli d-l ställe. — Syn. Se Obehaglig. — 3) (i
fråga om person) a) Vid dåligt lynne, sorgsen,
tyst och vemodigt stämd. Han är vanligtvis
mycket d. lill lynnes. — b) Som uttrycker, till—
kännagifver en sådan sinnesstämning. Ell d-l
sinne, lynne. En d. karakler, min, uppsyn.
Elt d-t leende. D-l ansigle. Dystra idéer,
tankar. — Syn. Se Bedröfvad.
DYSTERHET, f. 3. Egenskapen att vara dyster.
a) Rummets, kyrkans, skogens d. — b)
Traktens, naturens, ställets d. — c) Hans d. D-en
i hans karakler, lynne, af hans min, uppsyn.
— Syn. Se Mörker, Obehaglighet, Bcdröfvelse.
DYSTERT, adv. På ett dystert sätt. Blicka
d. Hon log d.
DY’SURI, –rf, f. 3. (med.) Svårighet att
låta sitt vatten.
DYTORF, m. 2. sing. Ett slags bränntorf,
hvilken, nyss upplagen, liknar en fin dy eller äfja.
DÄ, adv. 4) På den tiden, i det Ögonblicket,
vid det tillfället, i den stunden. D. skedde det.
D. blef jag ond. D. sade jag lill honom. D,
kom han. Det blir d. för sent. Han var d.
redan gammal. D. först el), först d. gaf han
vika. D. för liden, på den tiden. D. och d.,
vid åtskilliga tillfällen, understundom, tid efter
annan, skoltals, emellanåt. — 2) Således,
följaktligen. Det är d. redan afgjordt, hör jag. Har
jag d. gjort er något för när, eftersom ni är
ond på mig? Hvar är han d.? Så gån d.
Må så vara d.! Än se’n d.? — Syn. Se
Således. — 3) I det fallet, i den händelsen. D. har
del ingen fara. D. skall jag säga er, alt .. .
Skulle den olyckan inträffa, d. är han
förlorad. — 4) Ändtligen, omsider. Så är han d.
kommen! — 3) Ändå, dock, likväl (vanligtvis i
missnöjd, klagande, förebrående ton). Om han d.
kunde liga! Kan du d. icke hålla mun på
dig? Fins d. i hela verlden en mer oförskämd
menniska? — Konj. 4) (j^fråga om lid) När.
Jag mölle honom, d. han giJk ut. D. han gifle
sig. I del ögonblicket, d. han kom. Fordom,
d. han ägde intet, var han förnöjd; nu, d. han
är rik, är honom ingenting till nöjes. D. man
ser, huru elaka mcnniskorna äro, fattar man
afsky för dem. D. man betänker, besinnar,
all .... — t) Emedan. D. du ser, alt så är,
bör du akla dig. D. du icke kommer, så .. .
— Syn. Se Emedan. — 3) Om, så fraint. D.
man går så långt i eflergifvenhet, bör man
äga rätt all vänta ömhet tillbaka. — Syn. Se
Öm, konj. — 4) Sedan. D. man hunnit till en
viss ålder, börjar man blifva trött vid
verlden. — Syn. Se Sedan. — 3) Ehuru. Han sade
sig vara rik, d. han likväl är fattig. Han
jakade, d. deremot (tvärtom) hon nekade. —
Syn. Se Ehuru.
DÅD, n. 3. 4) Gerning, handling. Eli
be-römvärdl, skändligl d. Etl d. af den
nedrigaste beskaffenhet. Bislå någon i råd och d.
Häraf sammansättningen öfverdåd. — Syn. Se
Gerning. — 2) Skändlig, neslig handling. Delta
d., det sista af hans grofva brott, förde honom
på schavotten. — Syn. Se Bedrifl, 2.
Anm. Dåd är det gamla ordet Dad, som
betydde: berömlig gerning, bedrift, och hvaraf äfven
Daler härleda sig.
DÅDE, f. 2. (bot.) Se Lindodra.
DÄF, m. fl., se Dof, m. fl.
DÄFHJORT, DÅFHIND, se Dofhjort,
Dof-hind.
DÅFNA, se Dufna.
DÄGA, DÄGSE, se Duga, Dugse.
DÄLIG, a. 2. Egentl.: Kraftlös, vanmäktig.
4) Icke vid helsa och krafier, icke frisk, icke rask.
Uttrycker lägre grad af sjukdom: illamående.
Han har varit d. elt par dagar, men är nu
bättre. Vara d. litet emellan. — Syn. Se Sjuk.
— 2) Icke god: ej smaklig, duglig, nyttig,
tjen-lig; illa beskaffad. Eli d-l äple, vin. D. mal,
föda, middag. D. häst. D-t hus, mynt, väder,
nöje, lidsfördrif, arbete. D. förtjenst. D.
mage, som har klen matsmältning. — Syn. Klen,
Usel, Eländig, Ömklig, Erbarmlig, Jemmerlig,
Bedröflig, Slät, Skral. — 3) (i moralisk mening)
Icke god: a) ej handlande efter sedelärans
föreskrifter. En d. menniska. D-t sällskap. —
Syn. Omoralisk, Utan grundsatser, Ulan karakter,
Karakterslös, Låg, Nedrig. — b) Ej
öfverensstäm-mande med sedelärans föreskrifter. En d.
handling, gerning. D-a bevekelsegrunder. D-l
handlingssätt. — Syn. Omoralisk, Låg, Nedrig, Snöd,
Neslig, Förkastlig, Klandervärd, Usel, Gemen,
Bof-aktig.
Anm. Dålig är det gamla ordet Dalegr,
vanmäktig, maktlös, egentl.: liggande i vanmakt,
af Da, vanmakt.
DÄLIGHET. f. 3. 4) Dåligt helsotillstånd. # I
denna bern. föga brukligt. Hans d. har nu gått
Öfver. — Syn. Se Sjukdom. — 2) Dålig
egenskap, dåligt skick, tillstånd (både i fysisk och
moralisk mening), a) Malens, middagens,
vädrets d. Arbetets d. — Syn. Klenhet, Uselhet,
Eländighet, Ömklighet, Bedröflighct, Erbarmlighet.
— b) Denna menniska» d. är slörre, än
någon tror. — Syn. Karakterslöshet, Låghet,
Nedrighet, Immoralitet. — c) D-en af denna
handling ligger för öppen dag. Molivernas d. kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
