Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dynasti ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYN
DYR
367
DYNASTI, –Ü*, f. 3. 1) (ursprungi.)
Herravälde. — 2) Regentföljd af samma ätt.
Habs-burgska d-cn.
DYNASTISK, a. 2. Som har afseende på cn
dynasti. D-a frågor.
DYNER, dy’nr, m. 3. pl. (t. Dünen)
Sand-rellar vid hafsstränder.
DYNGA, f. 1. 1) Spillning från ladugård ell.
stall, blandad med strö. D. brukas till gödning
af åker. — I mera städadt tal brukas hellre
Spillning. — 2) Truck af vissa andra än
boskapsdjur, såsom kamel, ren, hjort, m. fl. — 3) (fig.
pop.) Strunt, lappri. <— Ss. Dyngkörare,
-körnin g, -körsel, -lass, -lukt, -plats.
DYNGA, v. a. 4. Göda med dynga. D. åkern.
Brukas ofta absolut. — D. nöd, orena med
dynga. — D. sig, v. r. (pop. lågt) Se Fjerla.
DYNGBÄR, f. 2. Bår att bära dynga på.
DYNGGREPE, m. 2. pl. — g repar.
Gaffcl-formigt redskap, hvarmed dynga handteras vid
på-och aflassning samt utsprättning på åkern.
DYNGGROP, f. 2. Grop vid en ladugård eller
ett stal), der spillningen efter kreaturen iäggesoch
förvaras.
DYNGHÖG, m. 2. Hög af uppkastad spillning
efter kreatur antingen vid ladugård och stall eller
på åkern.
DYNGIG, a. 2. 4) Full med dynga. — 2)
Som liknar dynga.
DYNGJORD, f. 2. sing. Jord, blandad med
dynga.
DYNGKÄRRA, f. 4. 4) Kärra, som begagnas
till dyngkörsel. — 2) Sådan kärra, full med dynga.
DYNGPUSS, DYNGPÖL, m. 2. Puss, pöl, vid
en ladugård.
DYNGSKÅFVEL, m. 2. pl. — skå/lar.
Skåf-vel, hvarmed dynga makas i fähus och stall.
[— skofvel.]
DYNGSTACK, m. 2. Se Dynghög.
DYNGSTAD, m. 3. pl. — städer. Ställe, der
dynga samlas. — Syn. Dyngplats.
DYNGVAGN, m. 2. 4) Vagn, som begagnas
till dyngkörsel. — 2) En sådan vagn, pålassad
med dynga.
DYNGVATTEN, n. 5. Vatten, hvari dynga
är eller varit inblandad.
DYNGÄKARE, rn. S. En. som kör dynga.
DYNING, f. 2. Den vågiga rörelse, som
vattenytan har något före eller efter en storm.
DYrNSTOCK, m. 2. (hammarsm.) Stock, hvari
hjulnålarne i cn hammarställning hafva sitt
om-lopp.
DYNT, m. 3. sing. En art af Blasmask pa
inelfvornas hinnor eller i fettet hos svin. Cysti—
cerus Finna.
DYNTIG, a. 2. Full med dynt. D-t fläsk.
DYPLANTA, f. 4. En ört, med små hvila
blomkronor, vid åar. Limosella aquatica.
DYR, a. 2. 1) (ursprungligen, nu mindre
brukligt) Af högt värde. Helgonens d-a reliker. En
d. klenod. — Syn. Se Dyrbar. — 2) Som koslar
eller kostat mycket. Säden är d. En d. vara.
Det är d-t alt lefva, det är högt pris på
lifs-mcdlen. Huru d. håller han sin vara? huru
mycket vill han hafva derför? Hålla någol för
d-t, begära för mycket derför. D. tid, högt pris
på lifsmedel. — Syn. Kostnad. — 3) (om person)
Som begär högt pris för sina varor eller för en
sak, som är till salu. En d. handelsman,
handl-verkare. Vara d. på någol. Jag skulle nog
vilja hafva boken, men herrn är för d. på den.
— 4) (både om person och sak) Älskad, af högt
värde. D-e vän! Konungens d-a person.
Frälsarens d-a blod. — Syn. Se Kär. — 5)
Högtidlig. D. ed, d-l löfte. — Syn. Se Högtidlig.
DYRBAR, a. 2. Af högt vä< de (både i egentl.
o. fig. mening). Etl d-l tyg. En d. ring. (Fig.)
Eli d-l bevis på tillgifvenhet. Dessa lårar
skola alllid vara d-a för mill hjerla. — Syn.
Kostbar, Kostlig, Dyr, Värdefull, Värderik,
Skatt-bar, Oskattbar, Ovärderlig, Högt värderad.
DYRBARHET, f. 3. 1) (både egentl. o. fig.)
Högt värde. Ringens d. är så stor, att ... .
D-en af en ring, af ell förtroende, af ell
vänskapsbevis. — Syn. Kostbarhet, Kostlighet,
Värde, Värdefullhet, Värderikhet. — 2) Sak af högt
värde (isynnerhet juveler och nipper). Denna
ring är en stor d. Hon medtog alla sina d-cr.
DYRBART, adv. Pä dyrbart sätt. D. klädd.
En d. möblerad våning. — Syn. Kostbart,
Kostligt, Präktigt.
DYRD, m. 3. sing. (gam.) Högt värde, vigt,
betydenhet.
DYRHET, f. 3. Egenskapen att vara dyr
(bem. 2 o. 3). a) En varas d. Sädens d. —
b) Hans d. är så stor, alt alla kunder dragit
sig ifrån honom.
DYR K, m. 2. Verktyg att öppna lås,
bestående i en stark jerntcn af olika storlek, och krökt
på olika sätt, vanligtvis med en hake i ändan,
sorn tillbakaskjuter kolfven i låset, så att det går
upp. D-ar äro förbjudna all innehafvas.
DYRKA, v. a. 4. I. (af Dyrk) D. upp,
medelst dyrk öppna. D. upp ell lås. — Äfv.
Uppdyrka.
DYRKA, v. a. 4. II. (af Dyr) 4) D. eller
(vanligare) D. upp, göra dyrare, t. ex.: D. upp
priset, säden, varorna. På auklion d. upp cn
sak för någon, täfla med honom i bud derpå,
så att han till sluts får betala den dyrt. — Äfv.
Uppdyrka. — Syn. Fördyra, Stegra, Uppdrifva.
— 2) a) Med känsla af fruktan eller kärlek, eller
båda tillsammans, vörda och tillbedja ett bögre
väsende, af hvilket man hoppas skydd och hjelp,
eller hvars vrede man önskar afvända. D. Gud,
frukta och älska Gud, förtrösta uppå och tillbedja
honom. Hcdningarne d. falska gudar. — Syn.
Tillbedja, Vörda. — b) Med öfverdrifven kärlek
älska. Han älskar icke, han d-r henne. Hon
d-r sin man, sin son. Denne älskvärde
furste var d-d af alla sina undersåler. — Syn.
Tillbedja.
Anm. Dyrka (i bem. 2, a) innefattar icke endast
de känslor af fruktan, vördnad och kärlek, man
hyser för elt högre väsende, ulan äfven
uttrycket deraf i handling, d. v. s. genom gudsljenst.
Tillbedja, deremot, har egentligen blott
afseende på de yttre handlingar, hvarigenom man
ådagalägger sitt hjerlas inre dyrkan.
DYRKAD, part. pass, af Dyrka. Brukas
nästan adjeklivt i bem. af: Högt älskad, l. ex.: D-e
maka! och äfven någon gång substantivt, t. ex.:
D-e! du föremål för min ömma låga! Alltid
skall jag begråta den d-e. — Syn. Se Kär.
DYRKAN, f. sing. indef. Känsla eller
handling, eller båda tillsammans, hvarmcd någon
dyrkas (sc Dyrka, 2, a. o. b.), a) D. tillkommer
endast den sanne Guden. — b) Hans kärlek
lill henne gick ända till d. — Syn. Tillbedjan.
— Bildar sammansättningarna: Gudsdyrkan,
Djur-dyrkan, Fetischdyrkan, Naturdyrkan. Se Anm.
under Dyrka, II.
DYRKANDE, n. 4. Handlingen, då man
dyrkar (se Dyrka, II, alla bem.)»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
