Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dömande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 DÖM
andra. Ni dömer der om, som den blinde om
färgen. — 5) (absolut) Lasta, klandra. D-mer
icke, så värden j icke dömde. — 6) (neutralt)
Sluta, draga slutsats. AU d. af första början,
så kommer förelaget all lyckas. Häraf kan
man d., alt ... . D. till hvad i framliden
skall hända. Jag d-mde strax af hans min,
alt han hade någol obehagligt all säga mig.
— 7) (neutralt) i), om, föreställa sig, tänka sig.
Döm om min bestörtning, när jag fick se
honom. Döm om min glädje, om min sorg,
förskräckelse, etc. Brukas för denna bem. endast i
dessa och dylika uttryck. — 8) (neutralt; log.)
Uppfatta ett föremål under ett begrepp såsom dess
kännetecken. [Dömma.]
DÖMANDE, n. 4. Handlingen, då man dömer
(i alla bem., utom 6 o. 7). — Syn. Fällande af
dom. Dom, Afgörande, Omdöme, Lastande,
Klandrande. [Dömm —.]
DÖMD. part. pass, af Döma. Brukas nästan
adjcktivt i uttrycken: D. sak, afdömd sak, t. ex.:
D. sak må ingen klandra. D brottsling,
miss-dådare, förbrytare, fånge, person, som fått sin
dom.
DÖN, n. 5. (mindre brukl.) Se Dån. Brukas
mest i poetisk stil.
DÖNA, v. n. 4. (mindre brukl.) Se Dåna, L
DÖPA, v. a. 2. (af Doppa) 4) Genom
döpande (se d. o.) upptaga i kristna församlingens
gemenskap. D. ell barn. D. en hedning, en
Jude. D. någon lill namnet Ludvig, i dopet
gifva någon detta namn. D. lill säges äfv.
skämtvis i fråga om öknamn, t. ex.: Han har blifvit
d-pl lill namnet Kalldränkaren. — Syn. Gifva
dopet. — 2) (fig. fam. skämtv.) Öfvergjuta med
vatten. Kom hit, öm du lörs, så skall jag d.
dig med kar a finen, med vatten derur.
DÖPANDE, n. 4. Handlingen, då man döper,
då nåjron döpes. — Syn. Sc Döpclse.
DÖPARE, m. 5. En, som döper. Brukas föga,
utom i namnet: Johannes D-n, så kallad till
skilnad ifrån Aposteln Johannes, samt i
sektbenämningen Vederdöpare.
DÖPELSE, f. 3. 1) Högtidlig handling,
hvarigenom en menniska, under begjutning med
vatten, inviges till medlem af kristna församlingen
samt förbindes till en kristens pligter. EU barns,
en Judes d. — 2) (fig. fam. skämtv.)
Öfvergjut-ning med väften eller annat flytande ämne. —
Syn. (för begge bem.) Dop, Döpande, Döpning;
(för bem. 4 äfv.) Döpclseakt, Kristning.
DÖPELSEAKT, m. 3. Den presterliga
förrättningen vid ett dop med alla dithörandc
ceremonier och högtidligheter.
DÖPELSEBEV1S, n. 5. Se Dopattest.
DÖPELSEDAG, m. 2. Den dag, då någon
döpes, skall döpas eller blifvit döpt. — Syn.
Kristningsdag.
DÖPELSEFÖRBUND, n. 5. Den förbindelse,
cn kristen i och genom dopet blifvit ålagd.
DÖPELSEFÖRRÄTTNING, f. 2. Den
presterliga förrättningen vid elt dop. — Syn. Dop,
Dö-pelse.
DÖPNING, f. 2. Se Döpande.
DÖRA, f. 4. (bot.) Sc Lindodra.
DÖRJ, dörrj, m. 2. Krok lill fiskfångst, af
messing och i allmänhet dubbel, med en röd
klädeslapp i st. f. bete.
DÖRR, f. 2. 1) öppning till ett rum eller
ett kringstängdt förvaringsställe, för att derigenom
komma in och ut, i allmänhet försedd med elt
stängsel af trä, stundom äfven af metall, medelst
DÖR
gångjern fästadt vid ena sidan på hakar, och som
medelst ett på andra sidan anbragt lås (stundom
äfv. på annat sätt) kan öppnas eller stängas;
någon gång, såsom i de södra länderna, äfven täckt
med ett förhänge, som skjutes åt sidan, när man
vill gå ut eller in. D. lill elt rum, ett magasin,
elt vindskontor, en bod, en källare, ell stall,
elt skåp, en bur. Slor, liten, hög, låg, hvälfd d.
Öppna, låla upp, tillsluta, slänga en d. Gå
in, ut genom en d. Igenmura en d. Vår
Frälsare gick genom lyckla d-ar. (Fig.) Köra,
visa någon på d-en, tillsäga honom att allägsna
sig ur rummet. Hans d. står öppen för alll
hederligt folk, allt h. f. emoltages väl i hans hus.
Slänga d-en, sin d. för någon, vägra honom
att inträda. Slänga sin d., icke mottaga besök.
Slänga, slå igen d-en midl för ens näsa,
häftigt slå igen och stänga den, för att hindra någon
alt komma in. Finna d-en slängd, icke finna
någon hemma, eller icke blifva mottagen i ett
hus, der man vill göra besök. Alla d-ar slå
öppna för honom, han blir Öfverallt emottagcn,
är af alla väl ansedd, omtyckt. Lyssna vid
d-ar-na, lura på alt utforska ens hemligheter. (Fig.)
Öppna d-en för missbruk, oordningar, o. s. v.,
lemna dem tillfälle att inrila sig. Gå från d.
lill d., från ena huset lill det andra. Gå för
hvars mans d., gå omkring och ligga. — Inom
slängda, lyckla d-ar, adverbialt uttryck, som
betyder: utan tillåtelse för någon alt inkomma,
hemligen, utan vittnen. För öppna d-ar, då
hvem som helst har tillträde, offentligt. — Ingår
i en mängd sammansättningar, såsom: Kyrkdörr;
Hus-, Stugu-, Fähus-, Stall-, Källar-, Vindsdörr;
Lönndörr, Bakdörr, Skåp-, Skänkdörr, Hvalfdörr,
m. fl. — Syn. Dörröppning. — 2) Vanligtvis med
lås försedt stängsel för en dörröppning. Jfr. bem. 4.
En d. af trä, af jern. Slark, massiv, tunn d.
Gångjernen, beslagen, låset pä, lill en d.
Sparka, slå in en d. Klappa, bulla, knacka,
krafsa på en d. Glänta på en d. Draga, slå
igen, skjula upp en d. Ställa sig, slå bakom
en d. (Fig.) Klappa på alla d-ar, vända sig
till alla slags menniskor, anlita alla möjliga medel,
för alt lyckas i en sak. — Bildar för denna bcm.
åtskilliga sammansättningar, såsom: Glas-,
Fönster-, Hel-, Half-, Flygel-, Trä-, Jerndörr, m. fl.
— Ss. D-beslag, -kant, -öppning.
DÖRR FÄLT, n. 5. Rummet ofvanöfver en dörr,
upp lill taket. Måla elt fruktstycke på d-el.
DÖRRGAFVEL, m. 2. pl. — gaflar. Ena
halfvan af en dubbeldörr. — Syn. Flygeldörr.
DÖRRGÅNG, m. 2. Dörröppning; ställe, der
en dörr är.
DÖRRHAKE, m. 2. pl. — hakar. På en
dörrpost befintlig hake, hvarpå en dörr (bem. 2)
hänger.
DÖRRHASPE, m. 2. Se Haspe.
DÖRRHÄNGSEL, n. 5. Benämning på do
tvenne ihåliga jern på sidan af cn dörr (bem. 2),
hvarmcdelst hon hänger på hakarna. — Syn.
Dörrjern.
DÖRRJERN, n. 5. Sc föreg.
DÖRRKARM, m. 2. Infattningen för en dörr
(bem. 2) på sidorna och upptill. Nedtill heter
den Tröskel.
DÖRRKLINKA, f. 4. Sc Klinka, 4.
DÖRRLIST, f. 3. List vid kanten af en dörr
(bcm. 2).
DÖRRLOD, n. 5. Tungt jernlod, med ett snöre
öfver en trissa fästadt vid cn dörr, på dol hon af
sig sjelf må falla igen, när hon öppnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
