Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dödssår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ DÖD
DÖDSSÅR, n. 6. Sår, som medför döden. —
Syn. Ranesår.
DÖDSSÄNG, f. 2. Säng, hvari en döende
ligger. Ligga pä d-en. — Syn. Dödsbädd.
DÖDSSÄTT, n. 5. 4) Det sätt, hvarpå någon
dör. Lians d. var rysligt, ty han förbrändes
genom kakelugnseld, som fallal i hans kläder.
— 2) Olika sätt, hvarpå en menniska kan dö.
Drunkning påslås vara ell af de lindrigaste
bland alla d.
DÖDSSÖMN, m. 2. sing. 4) Sömn, hvarpå
döden följer. — 2) (fig.) Se Dödsdvala.
DÖDSTANKE, m. 2. pl. — tankar. Tanke
på döden och dermed sammanhängande ämnen.
DÖDSTECKEN, n. 5. Tecken hos en sjuk,
hvilket utvisar, att döden är nära.
DÖDST1MMA, f. 4. Se Dödsstund.
DÖDSTYSTNAD, f. 3. Tystnad, så djup som
i grafven.
DÖDSÅNGEST, f. 3. 4) Den plågsamma
känsla, en döende har till följe deraf, att andedrägten
allt mer försvåras. — Syn. Dödsqval. — 2) (fig.)
Ytterlig ångest, fruktan.
DÖDSÅR, n. 5. Det år, då någon dött eller
kommer att dö.
DÖDT1D, m. 3. sing. (sjöt.) Tidvattnet
under månens första^ och sista qvarter, då det är
hvarken så högt, lågt eller hastigt, som vid
spring-tid eller under ny- och fullmåne.
DÖDULL, f. 2. sing. Ull, klippt af döda får.
DÖENDE, part. pres. af Dö. Brukas som
adjektiv, i den fig. bemärkelsen af: Slocknande,
småningom aftagande i styrka, upphörande, t. ex.:
En d. eld, lampa; en d. röst, stämma.
DÖF, a. 2. 4) Till följe af naturfel eller
sjukdomsorsak beröfvad hörselsinnets bruk. D. på
ena örat, på begge öronen. Något, myckel,
alldeles d. — Bildar sammansättningen Stendöf.
— 2) (fig.) Som icke vill lyssna till hvad som
säges, anföres. D. för alla skäl. D. för
sanningen. Ilan förblef d. för mina böner. —
Syn. Obeveklig.
DÖFDRYCK, m. 3. Dryck, som bcdöfvar
kroppslig smärta, lidanden.
DÖFHET, f. 3. Egenskapen att vara döf.
DÖFNING, f. 2. 4) Verkningen, hvarigenom
någon döfvas. — 2) Tillstånd, hvarunder
smärta, värk o. s. v. är döfvad. — Ss. D-s
tillstånd.
DÖFSTUM, a. 2. På cn gäng både döf och
dum, utan förmåga att höra och tala. — Brukas
allmänt som substantiv, l. ex.: En d.; de d-mme
vid Manilla; Inslilulel [ör de d-mma. — Syn.
Döf och dum.
DÖFVA, v. a. 4. 4) (egentl., mindre brukl.)
Göra döf, lomhörd. Del förfärliga bullret d-r
mig alldeles. D. någon med sitt prat,
utleds-na, förvirra honom dermed. — 2) (fig.) Försvaga,
sakta, stilla, lindra. D. en ton. Delta medel
d-r smärtan, värken. D. en känsla, ej låta
den göra intryck, undertrycka den. D. sill
samvete, d. samvetets rösl, ej lyssna till samvetets
varning, förebråelser. — Syn. Se Sakta.
DÖFVANDE, n. 4. Handlingen, då man
döf-var; verkningen, då något döfvas. Jfr. Döfva.
— A. p. 4. (fig.) Säges om mycket starka ljud,
hvaraf man blir lomhörd. Ell d. buller. — 2)
(med.) Som saktar, stillar värk. Ett d. medel. —
Syn. Smärtstillande.
DÖFVARE, m. 5. Se Sordin.
DöFöRA, n. 4. sing. Brukas endast i det
familiera uttrycket: Slå d-l till, vara döf för
DÖM 373
någons anförda skäl, framställningar,
invändningar, böner, o. s. v.
DÖLJA, v. a. 2. (Impf. Dolde o. Dölj de.
Sup. Dolt o. Döljt.) 4) Undangömma någon på
ett ställe, för att skydda honom för förföljelse,
efterspaning, o. s. v. D. någon för hans
fiender, för efterspaningar. D. någon i en
källare. Man säger äfv. D. undan, l. ex.: D. någon
undan polisens efterspaningar. — Syn. Hålla
dold, gömd, Undangömma, Undansticka. — 2)
Gömma något på ett ställe, för att det icke må
upptäckas af andra. D. farliga papper,
tjuf-gods. 1 denna bem. brukas hellre: Gömma,
Un-dandölja. — 3) (i utsträckt bem.) Hindra att
synas. Etl förhänge dolde, hvad der innanför
var. Mörkret dolde truppens marsch. (Fig.)
Denna råa yla d-jer en stoll och ädel själ.’—
Syn. Fördölja, Undandölja, Undangömma,
Förborga. — 4) (fig.) Hålla hemlig, göra hemlighet
af, förtiga. D. sina fel, sina afsiglcr, planer,
föreha[vanden, sin harm, sina känslor, sina
tankar. Jag kan ej d. för er, att del oroar
mig på del högsta. — Syn. Göra hemlighet af,
Förhemliga, Fördölja, Förtiga. — D. sig, v. r.
4) Gömma sig på ett ställe, för att undandraga sig
förföljelse, efterspaning, o. s. v. D. sig i en
källare, på en vind, bakom en klippa. D. sig
för sina fiender. Man säger hellre: Gömma sig,
Gömrna, dölja sig undan, Hålla sig undan,
Undansticka sig. — 2) (fig. om saker) Förborgas.
Slolthel d-jer sig under denna ödmjuka yla,
— Syn. Döljas, Fördöljas, Ligga gömd, dold,
Gömma sig, Vara dold, förborgad, o. s. v.
Anm. Böjningsformerna Döljde och Döljt brukas
icke gerna i bem. 4, 2 o. 3.
DÖLJANDE, n. 4. Handlingen, då man
döljer, då någon eller något döljes.
DÖLJ ARE, m. 5. (föga brukl.) En, som
döljer. Rättre Fördöljare.
DÖMA, v. a. o. n. 2. 4) (neutralt) I egenskap
af domare afgöra en rättegångssak, en rättstvist.
D. i ell mål, en sak, en process. D. rättvist,
opartiskt, orält. D. i sista instansen. — Syn.
Fälla, afkunna, afsäga dom, Afdöma en sak, ett
mål, Sitta domare. — b) (aktivt) I egenskap af
domare förklara en part skyldig eller oskyldig,
samt bestämma för honom utgången af målet.
D. någon skyldig, brottslig, saker till ell brott,
en anklagelse. D. en tilltalad fri. D. någon
Ull straff, till böter, Ull [äslningsarbele
(för-kortadt: fästning). Ilan blef dömd till döden
(ör mord. D. cn missdådare Ull galgen, Ull
spöslitning. D. någon all hängas, halshuggas,
schavollcra, lida kroppsslraff. Han har nu
blifvit dömd och skall om få dagar undergå
sill straff. D. någon af med något, sorn
domare afgöra, att han måste afstå det åt någon;
äfv. förklara dertill oberättigad, t. ex.: D. någon
af med en egendom, med äran. — Syn.
Sak-fälla, Fälla åt saken. Döma skyldig. — c) (aktivt
o. neutralt) Säges äfv. med afseende på den dom,
som Gud föreställes fälla mellan eller öfver
menniskor. Må Gud d. mellan oss, i denna sak.
Gud har d-l honom, straffat honom. Gud skall
komma att d. le [vande och döda. — 2) (neutralt)
Såsom skiljedomare afgöra en enskilt tvist. Låt
oss laga en skiljedomare all d. mellan oss, i
saken. — 3) (aktivt, om person) Redöma. Ni
dömer honom allt för strängt. D. andra efter
sig sjelf. — 4) (neutralt) Fälla omdöme. D. i
en sak, om, öfver något. D. illa i allt. D.
väl, illa om någon. Man bör alltid d. väl om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
