Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ed ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 ED EDS
ED, n. 5. (gam.) 4) Näs ell. landstycke
mellan sjöar. — 2) Ställe vid en Tors, der man ej
kan nyttja bål.
ED, m. 3. 4) Högtidligt bedyrande om
sannfärdigheten af en utsago eller uppriktigheten af
ett löfte, under anropande af gudomligheten eller
något heligt och vördnadsbjudande föremål såsom
vittne. Försäkra, bedyra, inlyga, bekräfta
med e. Bryla, hålla sin c. Aflägga e. inför
någon. Aflägga, gå e. på, med e. fästa,
styrka, högtidligt och med anropande af Gud till
vittne bedyra sanningen af något. Taga e. af
någon, låta någon gå ed. Taga någol på sin
e., förbinda sig att gå ed på sanningen af något.
Fordra på e., fordra, att någon går ed på något.
Höra pa e., afhöra ett vittne, som antingen med
ed fäst sitt vittnesmål eller är skyldigt att vid
anfordran del göra. Liflig e., med hand å bok,
med uppräckt hand. Se f. ö. Embels-, Värjemåls-,
Vittnes-, Borgared, Tro- och Iluldhetsed,
Religionsed, m. fl. — Syn. Edgång, Edlig försäkran.
— 2) Svordom. Brukas i denna bem. föga, utom
i kyrklig stil, samt i uttrycken E-er och
förbannelser, E-er och svordomar. Jfr. Svordom.
EDAR, gam. för Eder.
EDDA, ä’dda, f. 4. Benämning på tvenne
märkvärdiga lemningar af den gamla isländska eller
forn-skandinaviska litteraturen, innehållande dels den
gamla nordiska gudaläran och myten, dels den
skandinaviska sedeläran, jemte den nordiska
forntidens historiska minnen. Den poetiska E-n, äfv.
den Äldre E-n kallad, samlades af prosten
Sæ-mund Frode på Island, omkring år 4100,
hvar-före den äfven benämdes Sæmunds E. Den
prosaiska E-n, äfv. den Yngre E-n, innehåller en
förklaring af den gamla skaldekonsten och
myterna, samt anses hafva blifvit samlad af den
namnkunnige Snorre Sturleson, hvadan den äfven
benämnes Slurlesons E.
Anm. Edda betyder egentligen mormors mor,
stammoder, bär förmodligen i samma mening
som Vala, gammal vis qvinna, emedan
samlingen innehöll blomman af nordens visbelslära
och under förenämda titel föreslä 1 les liksom
meddelad af en sådan gammal vördnadsvärd,
för helig ansedd qvinna.
EDELIG, se Edlig.
EDELIGEN, adv. Med, genom ed. E.
afliö-ra, höra någons vittnesmål efter af honom aflagd
vittnesed. E. lofva, ulfäsla, förbinda sig, med cd.
EDEN, édn, nom. propr. 2. 4) Benämning på
det förslå menniskoparcts boningsort. — 2) (fig.
poet.) a) Paradisiskt skön trakt. — b) De saliges
hemvist. — Syn. Paradis.
Anm. Eden är ell hebreiskt ord och betyder
egentligen Lustgård.
EDER eller ER, dat. o. ackus. af pron. pers.
J. I. 4) Brukas i egentlig mening för plural.
Gåfvan har blifvit gifven ål e. begge. Jag ber
e., mine herrar, .... Anm. I samialsstil säges
vanligen Er. — 2) Nyttjas äfv., i likhet med det
franska Vous, för alt uttrycka dativ och ackusaliv
af 2 pers, i singular. Min herre, lillål mig all
ge e. ett godt råd. Ursäkta, min fru, atl jag
besvärar e. dermed. — Anm. För denna bem.
brukas Eder allenast i högtidlig och ceremoniös
ton, för öfrigt alltid Er. Jfr. dessutom Anm.
vid Ni.
EDER eller ER, m. o. f. EDERT ell. ERT,
n. sing. (plur. Edre ell. Edra, m. Edra, f. o. n.)
pron. poss. II. 4) Betecknar egenll. 2 pers. plur.
Eder fördel, mina herrar, är all ... . Edra
önskningar, mina vänner, äro ganska billiga.
1 förtroligare hvardagstal nyttjas stundom Edra,
vid utrop, framför clt substantiv i vokaliven, t. ex.:
Edra stackare! — 2) Brukas äfv., i likhet med
det franska Volre, för att utmärka 2 pers. sing.
Del är er egen fördel, min herre. En af era
förfäder, min grefvinna. — Anm. För denna
bem. brukas Eder &c. allenast i högtidlig och
ceremoniös lon, eljest alllid Er, &c. Jfr. Anm.
vid Ni. — 3) I titlar brukas Eders, t. ex.: Eders
majcsläl, eders helighet, eders excellens, eders
högvördighet, och sammandrages i mindre
högtidlig stil till Ers.
EDGÅNG, m. 2. Handlingen, då man går ed
inför domstol.
EDGÅRDSMÄN, m. 5. pl. Så kallas i de
gamla lagarna de personer, hvilka inför domstolen
med ed bekräftade, att de ansågo den ed vara
sann, som någon af parterna svurit. Voro ett slags
jurymän, och kallades äfven Laggärdsmän.
EDIKT, edi ckt, n. 3. Allmän förordning,
allmänt påbud. [Edict.]
EDIL, - fl, m. 3. Öfverhetsperson i det
gamla Rom, sorn hade uppsigt Öfver offentliga
byggnader, polis och skådespel. [Ædil.]
EDITION, - -tschön, f. 3. Upplaga.
EDLIG, a. 2. Som med ed bekräftas. E.
utsago, försäkran, borgen. E. bekräftelse, som
sker med cd. E. förpligtelse, se Edsförpliglelse.
Äfv. Edelig.
EDLIGT, adv. Se Edeligen.
EDSBROTT, n. B. Handlingen, då man
bryter en ed.
EDSBRYTARE, m. 5. En, som brutit en ed;
äfv. en, sorn är känd för alt ej hålla sina eder.
EDSFORMULÄR, n. 3. o. Ö. Formulär, som
förestafvas vid edgång.
EDSFÖRBUND, n. 5. Högtidligt besvuret
förbund till inbördes skydd. E-el är benämningen
på de förenade Schweiziska kantonerna.
EDSFÖRBUNDEN, a. 2. neutr. — el. Som
tillhör ett edsförbund. Brukas mest substantivt
om dc Schweiziska kantonerna, hvilka kallas: De
Schweiziske E-ndne.
EDSFÖRPLIGTELSE, f. 3. Se Edspligt.
EDSFÖRVANDT, m. 3. Benämning pa hvar
och cn af de Schweiziska Edsförbundna kantonerna.
EDSFÖRVANDTSKAP, n. 3. Se Edsförbund.
EDSPLIGT, f. 3. Förbindelse att, orn så
fordras, gå ed på sanningen af en utsago, en
uppgift, o. s. v. Betyga någol under e. — Syn.
Edlig förpligtelse, Edsförpliglelse.
EDSPLIGTIG, a. 2. Förpligtad att, om så
påfordras, med cd styrka en utsago, en uppgift.
EDSVUREN, a. 2. neutr. — el. Som genom
ed förpligtat sig att troget sköta ett cmbcle, en
tjenst, ett uppdrag. E. värderingsman, mätare,
o. s. v. E-rne män.
EDSÖRE, n. 4. 4) Konungs e. eller blott E.
kallades i gamla tider den ed, konungen jemte
rikets förnämsta män svor, vid sitt tillträde till
regeringen, att upprätthålla ordning och säkerhet i
landet. Bryla konungs e. eller blott bryta e.,
bryta mot den allmänna frid i riket, som konung
sålunda svor alla sina undcrsåter. Bryta e.
betyder i närvarande tid: begå svår öfverträdelse af
kyrko- och rättegångsfridcn (jfr. Edsörcbroll). —
2) E. kallas äfven i gamla lagar de sakören, som
bötas för mened.
Anm. Edsöre kommer af Ed och Sværia, svära,
således Edgäng, äfv. Svuren Ed (det t.
Etd-schwur). — För bem. 2. bör del deremot
härledas af Ed och Öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
