Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Efterliggare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFT
EFT
581
isynnerhet i part, pres., nästan adjektivt, t. ex.:
E-nde arbete, göromål, sysslor.
EFTERLIGGARE, m. 3. Fartyg, som ligger
qvar i cn hamn, efter ett eller flera andra, hvilka
afgått derifrån.
EFTERLIKNA, v. a. 4. I handlingssätt,
uppförande, konst, yrkesfärdighet, snille likna någon,
som man tagit till mönster. Söka all e. någon
i en sak. — Syn. Imitera. —
Efterliknande, n. 4.
EFTERLINKA, v. n. 1. Linka efter någon,
som gått, sprungit o. s. v. förut. Endast i part,
pres. med verbet Komma. — Vanligare Linka
èfler.
EFTERLJUD, n. 3. Svagare, allt mer
afta-gande ljud, som höres efter det egentliga ljudet.
E-el af en klocka.
EFTERLJUDA, v. n. 4. Gifva, låta höra
ef-terljud. Brukas föga. — E/lerljudande, n.4.
EFTERLUFSA, v. n. 4. Lufsa efter någon,
som gått, sprungit o. s. v. förut. Endast i part,
pres. med verbet Komma. — Vanligare Lufsa
èfler.
EFTERLUPEN, a. 2. Som man löper efler,
för att få se, höra, o. s. v. En e. predikant.
EFTERLYSA, v. a. 2. Offentligen
tillkänna-gifva, att en person rymt eller saknas, eller att
en sak blifvit stulen, tappad, bortkommit, med
uppmaning till hvar och en, som om den eller det
saknade far kunskap, att bidraga till dess gripande
eller tillrättaskaffande. Brukas isynnerhet orn
sådant tillkännagivande från predikstol. E. en
rymmare, ell saknadl barn. E. något slulel,
förloradl. — Efterlysande, n. 4. o.
Efter-lysning, f. 2.
EFTERLÅTA, v. a. 3. (böjes som Låta) 4)
(föga brukl.) Sc Efterlemna. — 2) Se Ef ler
gifva, 4. E. något af lagens stränghet. — 3) Se
Underlåta. — Eflerlalande, n. 4.
EFTERLÅTEN, a. 2. neutr. — el. Som af
svaghet, öfvcrdrifven godhet eller bekymmerlöshet
låter andra göra ingrepp i sina rättigheter, lätt
gifver vika för böner och önskningar, då man ej
borde det, eller låter dem, öfver hvilka man bör
hafva uppsigt. försumma sina pligter och lefva
efter eget godtycke. En e. fader, husbonde.
Vara e. emot någon. — Syn. Sc Eflergifven.
EFTERLÅTENHET, f. 3. Egenskapen att
vara cfterlåtcn. — Syn. Se Eflergifvenhet.
EFTERLÄNGTA, v. a. 4. Lifligt önska, att
man måtte få återse någon, alt något måtte
inträffa. E. en vän. E. del lyckliga ögonblick,
då ... — Äfv Längta efler. — Brukås i park
pass, nästan adjektivt, t. ex.: En c-d vän, delta
e-de ögonblick.
EFTERLÖPA, v. a. 3. Brukas endast i part,
pass. Se Efterlupcn.
EFTERMIDDAG, m. 2. 4) Den tid af
dagen, som följer efter middagen (dagens midt) eller
kl. 42. — 2) Den tid af dagen, som följer efter
middagsmåltiden. Stundom inbegripes dcruti äfv.
aftonen, ända tills man går till sängs. Klockan
4, 6 på e-en. le. I går e-s. Förkortas
vanligtvis i skrift, så ofta fråga är om någon viss,
bestämd tid, t. ex.: Kl. 1 e. m , d. v. s. klockan
ett eftermiddagen. — Ss. Eflermiddagslur,
-predikan, -session, -sömn, -tid.
EFTER MJÖL, n. 3. Del mjöl, som vid målning
kommer sist ur qvarncn och är sämre än det öfriga.
EFTERMOGNAD, f. 3. En frukts mognad,
då den inträffar först efter sedan den blifvit
afta-gen af trädet.
EFTERPJES, ä’fftrpjä’s, m. 3. Tealerpjes.
vanligtvis af mindre betydenhet, som gifves efter
en föregående.
EFTERPLOCKNING, f. 2. Plockning (t. ex.
af frukt, bär), som sker efter den förutgående
huvudsakliga.
EFTERPLÖJA, v. a. 2. Plöja efteråt, sedan
förut blifvit plöjdt. — Eflerplöjandc, n. 4.
EFTERPLÖJA, f. 4. och
EFTERPLÖJNING, f. 2. Handlingen, då man
eftcrplöjer.
EFTERPUTSNING, f. 2. Putsning, som
gö-res efter en föregående, då vid denna något
blifvit försummadt eller uppskjutet.
EFTERRESA, v. n. 2. (föga brukl.) Resa
efter någon, som rest förut. — Vanligare Resa
èfler.
EFTERRIDA, v. n. 3. (böjes som Rida} Rida
efter någon, som gått, farit förut. Nästan endast
i part. pres. med verbet Komma. — Vanligare
Rida efter.
EFTERRULLA, v. a. 4. Rulla något efter
person eller sak. — V. n. Rulla efter person
eller sak, som förut aflägsnat sig eller blifvit
flyttad. Nästan endast i part. pres. med verbet
Komma. — För både aktiv och ncutrum nyttjas
hellre Rulla èfler.
EFTERRUSA, v. n. 4. Rusa efter någon,
som gått, sprungit o. s. v. förut. Brukas endast
i part. pres. med verbet Komma. — Vanligare
Rusa èfler.
EFTERRÅI), n. 3. Råd, som kommer för
sent. (Ordspråksvis) E. är inlel råd.
EFTERRÄKNA, v. a. 4. Genom räkning söka
utfinna. Har sällan direkt objekt. E. något.
Låtom oss e., huru mycket jag är skyldig, har
all fordra. — Vanligare Räkna èfler. — Syn.
Öfverräkna, Beräkna. — Efterräknande, n. 4.
EFTERRÄKNING, f. 2. 4) Handlingen, då
man efterräknar. Vid e. befanns jag vara
skyldig så och så myckel. — Syn. Öfverräkning. —
2) Räkning, som lemnas efter och i sammanhang
med cn föregående hufvudsaklig eller såsom
niot-räkning till en förut cmoltagen. Komma med e.
betyder äfv. figurligen: ställa någon till ansvarK
fordra redo för något. — 3) Se Bakräkning.
EFTERRÄNNA, v. n. 2. (fam.) Ränna efler
någon, som gått förut. Endast i part. pres. med
verbet Komma. — Vanligare Ränna èfler.
EFTERRÄTT, m. 3. Rätt, som spisas efter
hufvudrätterna vid en måltid. I Sverige kallas i
allmänhet efterrätter alla sådana rätter, som
serveras efter supamaten. Dit höra stek, bakelse,
krämer, o. d.
EFTERRÄTTELSE, f. 3. 4) Föreskrift, som
man har att rätta sig efter. Konstrueras med
propositionen till i uttrycken: Ijena, lända UR
e., t. ex.: Delta må Ijena er Ull e. Hvilket UR
e. länder. Del länder honom till e., all . . .
— Syn. Efterlefnad. — 2) Se Underrättelse.
EFTERSATS, m. 3. 4) (log.) Den sednaro
satsen i en syllogism, genom hvars
sammanställning med försatsen slutsatsen utledes. — 2) (gram.)
I en konditionel sats den sednare delen, som
innehåller slutsatsen, följderna af försatsen.
EFTERSE, v. a. 2. (böjes som Se} 4) Med
Ögonens tillhjelp underrätta sig om, undersöka,
eftcrforska. Brukas sällan med direkt objekt.
E., hvad del blåser för vind, hvad klockan är.
Jag saknar min hall: vill du e., hvar hankan
vara. E. i Homerus, huruvida ett citat är
rikligl. Jag skall e. i konlorsboken, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
