Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Efterhämta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 EFT EFT
EFTERHÄMTA, v. a. i. Upphämta efteråt,
sedan den egentliga upphämtningcn, skörden
redan skett. Säges både i egentl. o. fig. mening.
— Efler hämtande, n. 4.
EFTERHÄMTARE, m. 3. En, som
eflcrhäm-lar (både i egentl. o. fig. mening). — Syn.
Axplockare.
EFTERHÄMTNING, f. 2. Handlingen, då
man eflerbämtar (både i egentl. o. fig. mening).
— Syn. Axplockning; se f. Ö. Eflerskörd.
EFTERHÄNGSEN, a. 2. neutr. — et. Som
besvärar genom trägna, ovälkomna besök,
beständiga böner, tiggerier, ofta förnyadl utbjudande af
varor, o. s. v.
EFTERHÄNGSENHET, f. 3. Egenskapen att
vara efterhängsen.
EFTERHÄRMA, v. a. 4. Se Efterapa (bem.
1 o. 2). E. någon. E. ens skick, gang, tal,
rörelser. Jfr. Ånm. vid Efterapa. — Syn. Se
Härma. — Efterhärmande, n. 4. o.
Efter-härmning, f. 2.
EFTERHÄRMARE, m. 3. (föga brukl.) En,
som efterhärmar.
EFTERHÖRA, v. a. 2. Underrätta sig om
något. E., huru del slår till med någon. E.,
om någon är hemma. E. förhållandet med en
sak. — Äfv. Höra efter. — Syn. Se Efterfråga,
2, a. — Efterhörande, n. 4.
EFTERHÖST, m. 2. (mindre brukl.) Säges, då
höstlig väderlek inträffar, sedan den vanliga
höstti-dcn tagit slut, d. v. s. i början af vintermånaderna.
EFTERILA, v. n. 4. Ha efter någon, som
gått, farit förut. Brukas endast i part. pres. med
verbet Komma, t. ex.: Han kom strax e-nde.
EFTERJAGA, v. a. 4. 1) (egentl.) Med jagt
förfölja. Man säger vanligare blott Jaga (v. n.).
— Äfv. Jaga efter. — 2) (i utsträckt mening)
Förfölja, eftersätta menniskor, för att döda eller
gripa dem. E. ljufvar, röfvare, löst folk. E.
en flyende fiendtlig trupp. — Äfv. Jaga efter.
— Syn. Se Förfölja. — 3) (fig.) Ifrigt söka,
cf-tersträfva, begärligt öfvcrlcrnna sig åt. E. folkets
ynnest. E. nöjen. — Vanligare Jaga efter. —
Syn. Se Eflersträfva. — Efter jagande, n. 4.
o. Eflerjagning, f. 2.
EFTERKALAS,–––-ås, n. 3. Mindre kalas,
som göres omedelbart efter elt större, och
vanligen för mindre betydande gäster.
EFTERKASTA. v. a. 4. Kasta en sak efter
något, som förut blifvit kastadt. — Vanligare
Kasta èfler. — Efterkastande, n. 4. o.
Efter-kaslning, f. 2.
EFTERKILA, v. n. 4. Kila efter någon, som
gått, sprungit förut. Brukas endast i part. pres.
ined verbet Komma, t. ex.: Ormen kom e-nde,
när han sprang undan. — Vanligen Kila èfler.
— Eflerkilande, n. 4.
EFTERKLANG, m. 3. Uthålligt klingande
ljud efter en klang.
EFTERKLIFVA, v. n. 3. (böjes som Klifva)
Klifva efter någon, som gått förut. Brukas
nästan endast i part. pres. med verbet Komma, t.
ex.: Först gick sonen, och sedan kom gubben
sjelf c-nde. — Vanligare Klifva èfler.
EFTERKLÄM, m. 2. sing. (fam.) Se Eftertryck.
EFTERKLÄTTRA, v. n. o. a. 4. 4) Klättra efter
någon, som klättrat förut. Nästan endast i part,
pres. med Komma. ~ Vanligare Klättra èfler.
— 2) Klättra, för alt åtkomma något. Föga
brukligt. — Efterklällrande, n. 4.
EFTERKOMMA, v. n. 3. (böjes som Komma)
1) Komma efter någon, som kommit förut. —
Brukligare Komma èfler. — 2) Följa efler i
tiden. Veckan, som eflerkom. — Vanligare
Komma èfler. — Syn. Se Följa. — 3) Göra, såsom
någon befallt, önskat, tillstyrkt. E. någons
vilja, befallning, önskan, råd. — Syn. Se Lyda.
EFTERKOMMANDE, n. 4. Handlingen, då
man efterkommer (bem. 3). — Adj. 4. Som
kommer, följer efter (i rum eller tid). En e. person.
E. vecka. — S. m. o. f. (mest i plur.) En, som
härstammar ifrån någon viss person. Vi äro alla
Adams e. Carl den Stores e. kallades
Carolin-ger. — Syn. Se Afkomma.
EFTERKRYPA, v. n. 3. (böjes som Krypa)
Krypa efter någon, som krupit eller gått förut.
Förekommer nästan endast i part. pres. med
verbet Komma. — Vanligare Krypa efter.
EFTERKÄLKE, m. 2. Se Bakkälke.
EFTERKÄNNA, v. a. 2. 1) Med handen
undersöka. E., om näsduken ligger qvar i fickan.
— 2) (fig.) Försöka. E., hvad någon går för,
duger till. — Vanligare Känna èfler för begge
bem. — Efterkännandc, n. 4.
EFTERKÄNNING, f. 2. 4) Antingen efteråt
fortfarande eller ånyo uppkommen, vanligtvis lindrigare
känsla af något föregånget ondt, lidande. Hafva
e. af en sjukdom. — Syn. Eftersläng. — 2) (lig.)
Motgång, svårighet, olägenhet, som låter känna
sig efteråt och i sammanhang med cn förutgången
svårare.
EFTERKÄNSLA, f. 4. Känsla, som låter
förnimma sig efteråt och i sammanhang med cn
föregående af samma beskaffenhet.
EFTERLANK, m. 2. sing. Se Lank.
EFTERLEFNAD, f. 3. sing. Omständigheten,
att man eftcrlefver något; det handlingssätt,
uppförande, man derigenom iakttager. Förordna,
stadga något till allmän e. Denna förordning
gäller till c. för alla rikets inbyggare. Till e.
af kongl. majestäts nådiga förordning. — Syn.
Åtlydnad, Efterkommande, Iakttagande.
EFTERLEFVA, v. n. 2. Lefva efter någon,
som förut dött. Brukas alltid absolut. Med
objekt säges öfverlefva. Den, som e-fver af oss
båda. — Nyttjas mest i particip, nästan adjeklivt
och stundom äfv. som substantiv, t. ex.: E-nde
anhörige och vänner. Alla de e-nde
förklarade, atl ... . — Äfv. Lefva èfter. — V. a. I
lefnad och handlingar iakttaga något, som blifvit
befaldt, föreskrifvel af vederbörande myndighet,
såsom lag, förordning, o. s. v. E. en lag, en
förordning, en stadga, föreskrift, ett
reglemente. — Syn. Se Lyda. —
Efterlefvan-de, n. 4.
EFTERLEFVERSKA, f. 4. (föga brukl.) Se
En ka.
EFTERLEMNA, v. a. 4. 4) Lemna qvar efter
sig på elt ställe. — Vanligare Lemna èfler sig.
— Syn. Qvarlemna, Eftcrlåta. — 2) Dö bort ifrån
(hustru, barn). Han e-r hustru och fyra barn.
Brukas någon gång äfv. om andra närmare
anhöriga, när de åtnjutit sitt uppehälle i den aflidnes
hus. — Äfv. Lemna èfler sig. — E fler le
m-nande, n. 4.
EFTERLEMN1NG, f. 2. Se Lcmning.
EFTERLETA, v. a. 4. Leta, för alt finna
något, som man vill hafva rätt på. — Äfv. Leta
efler. — Efter letande, n. 4. o.
Eflerlel-ning, f. 2.
ÉFTERLIGGA, v. n. 3. (böjes som Ligga)
Säges om det, hvars verkställande, uträttande,
färdiggörande blifvit fördröjdt ulöfver rätta tiden.
Hafva myckel arbete, som e-ggcr. — Brukas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
