- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
383

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Efterstapla ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EFT

EFTERSTAPLA, v. n. 4. Med staplande s^g
följa efter. Nästan endast i part. pres. rned
verbet Komma. — Vanligare Slapla èfler.

EFTERSTICK, n. 5. 4) Stick, som följer
efter ett förutgående sådant. — 2) (i spel) Silla
i e., se Silla i efterhand (under Efterhand).

EFT ERSTICKA, v. a. 3. (böjes som blicka)
Brukas någon gång i det fam. uttrycket: Komma
e-nde med någol, sticka fram med något efteråt.

EFTERSTIGA, v. a. 3. (böjes som Sliga)
Sliga efter någon, som gått förut. Endast i part,
pres. med verbet Komma. — Vanligare Sliga
èfler.

EFTERSTING, se Eflerstyng.

EFTERSTJELPA, v. a. 2. Sljelpa någonting
efter, ofvanpå, ofvanöfver något, som förut blifvit
sljelpt. — Vanligare Sljelpa èfler.

EFTERSTRÄFVA, v. a. 4. Bemöda sig att
vinna, att komma i besinning af något. E. makt,
anseende, ära. E. en befallning, en syssla, en
ung flickas hand. Jag e-r ingenting annat
än all lefva i lugn. lian e-r all synas qvick.
Äfv. Slräfva efler. — Syn. Eftertrakta, Efterfika,
Eflerjaga, Slå efler. Söka, Eftersöka, Aspirera. —
Eflerslräfvande, n. 4.

EFTERSTRÄFVARE, m. 6. (föga brukl.) En,
sorn cflcrslräfvar.

EFTERSTYNG, n. 5. Styng, som vid
sömnad tagcs med nålen tätt bakefter ett föregående
styng.

EFTERSTA, v. a. 2. (böjes som Slå) Se
Eflersträfva. Brukas endast i infinitiv. Del är
ingenting all e. — Äfv. Slå efler. —
Efler-stående, n. 4.

EFTERSTÄENDE, a. 4. 4) Som slår bakom,
bakefter. De e. lederna. — Kan äfv. brukas
subsianlivt, t. ex.: De e. fingo ingenting se för
dem, som slodo förul. — 2) (i skrift) Nedanefter
följande. E. förklaring.

EFTERSTÄDMNG, f. 2. Städning, som göres
efter en föregående sådan, då denna icke varit
fullkomlig. Pigan har städat så illa, all cn
lilcn e. är nödig.

EFTERSTÄNK, n. 5. Stänk, som faller t. ex.
efter ett regn, en begjutning, o. s. v.

EFTERSTÖK, n. 5. Stök (se d. o.), som man
förehar tält efter och i sammanhang med ett
föregående, rnera hufvudsakligl göromål.

EFTERSTÖRTA, v. n. 4. Se Eflerrusa.

EFTERSTÖT, m. 2. (fäklk.) Stöt med värjan
omedelbart efter en parad.

EFTERSVÄNG. m. 2. Sväng, hvilken följer
omedelbart på cn föregående sådan, såsom verkan
deraf.

EFTERSVÄRM, m. 2. Risvärm, som kommer
efter en annan, samma sommar, ur samma kupa.

EFTERSYN, f. 3. 4) Se Tillsyn. Tjcnslfolk
och arbetare fordra mycken e. — 2) Se
Eftcr-döme. 2. — Syn. Se Exempel.

EFTERSÄNING, f. 2. Såning, som förelages
efter en annan, på samma jord, sedan den första
af någon orsak misslyckats.

EFTERSÄGA, v. a. 2. (böjes som Säga)
Upprepa samma ord, som någon förut sagt eller
uppläst. — Äfv. Säga èfler. — Syn. Eftcrlugga,
Omtugga. — Eflersägande, n. 4.

EFTERSÄGARE. m. S. (föga brukl.) En,
som har för vana alt eftersäga, hvad andra säga.

EFTERSÄGNING, f. 2. 4) Handlingen, då
man eftersäger. — 2) Hvad som cftcrsäges. Del
var blolt en c. af hvad han förul hört.

EFTERSÄNDA, v. a. 2. Sc Efterskicka. —

EFT 385

Äfv. Sända èfler. — Ef ler sändande, o. 4. o.
Eflersändning, f. 2.

EFTERSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sätta)
4) Snabbt och ifrigt förfölja. E. en flyende
fiende, ljufvar, röfvare, rymmare. — Äfv. Sälla
èfler. — Syn. Se För /olja. — 2) Försumma
arbete, göromål, o. s. v., så att det kommer att
ligga efter. E. sina göromål. Brukas for denna
bem., isynnerhet uti part, pass., nästan adjcktivt,
t. ex.: E-salla göromål, e-sall arbele. — 3) (fig.)
a) Försumma (pligt, skyldighet, o. s. v.). E. sin
skyldighet. E. del allmänna bäsla för sill
egel intresse. — Eftersättande, n. 4.

EFTERSÖKA, v. a. 2. 4) Leta efter något.
— 2) Se Eflersträfva. — För begge bem. äfv.
Söka efler. — Eftersökande, n. 4. o.
Eflcr-sökning, f. 2.

EFTERTAG, n. 5. Tag, som följer
omedelbart efter ett föregående sådant.

EFTERTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) Sc
Efterlikna. — Äfv. Taga èfler. —
Eflerlagande, n. 4.

EFTERTAL, n. S. Tillägg hakeftcr i bok,
skrift, innehållande förklaringar eller
anmärkningar öfver det föregående innehållet. — Syn.
Epilog, Efterspråk.

EFTERTÄNKA, f. 2. 4) Eftertänkande,
eftersinnande. Man bör visa e. i hvad man gör.
Vid närmare e. fann jag, alt ... . Med e,
klokt, förståndigt. Ulan e., obetänksamt, oklokt,
oförståndigt. — 2) Förmåga, vana atl eftertänka,
hvad man gör eller säger. Vara ulan all e.
Den mcnniskan saknar all e. — Syn.
Eftertänksamhet, Betänksamhet, Betänkande.

EFTERTID, m. 3. (föga brukl.) Tid, som
följer på cn annan. — Syn Framtid, Det
tillkommande, Kommande, följande tid.

EFTERTITTA, v. a. 4. (fam.) Sc Eflerse, 4.
— Vanligare Tilla èfler. — Eflcrlillande, n. 4.

EFTERTRAF, m. 3. pl. — trafvcr. (t.Nachtrab)
Se Eflerlrupp. Brukas isynnerhet om kavalleri.

EFTERTRAFVA, v. n. 4. Trafvande följa
efter någon. Endast i part. pass, med verbet
Komma. — Vanligare Trafva èfler.

EFTERTRAKTA v. a. 4. Sc Eflersträfva.
— Äfv. Trakta efter. — Eftertraktande, n. 4.

EFTERTRILLA, v. n. 4. Förekommer endast
i uttrycket: Komma e-nde, trillande följa efler,
t. ex.: Klotet kom e-nde. — Eljest Trilla èfler.
— EfterIrillande, n. 4.

EFTERTRIPPA, v. n. 4. Trippandc följa
efter. Näslan endast i part. pres. med verbet
Komma. — Eljest Trippa èfler.

EFTERTROPP, m. 2. Se Eflerlrupp.

EFTERTROPPA. v. n. 4. (fam. o. skämtv.)
Förekommer endast i uttrycket Komma e-nde, i
trupp följa efler.

EFTERTRUMMA. v. a. 4. Genom trumning
och derpå följande offentlig utropning efterspana.
— Bättre Trumma efler.

EFTERTRUPP, m. 3. Trupp, som kommer
eftcrst i en arrnés tågordning. Brukas isynnerhet
ofta i plur. — Syn. Arriergarde, Efterlraf.

EFTERTRYCK, n. 6. 4) Kraftig verkan.
Arbeta, slå Ull någon med e. Tala med c.
Delta ord har myckel e. Lägga e. på ell ord,
genom starkare tonvigt företrädesvis fästa
uppmärksamheten derpå. Del är myckel e. i allt
hvad han säger, skrifter, han talar, skrifter
kort och bestämdi med begagnande af de ord,
som bäst uttrycka, hvad han menar, och bäst
väcka andras uppmärksamhet. — Syn. Sc Krafl. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free