- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
384

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Eftertrycka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

384

EFT

EGE

2) a) Eflertryckning af böcker. E. är förbjudet.
— b) Hvad som sålunda blifvit eflertryckt. E.
säljes alltid billigare. Från Brüssel kommer
mycket e. af franska böcker.

EFTERTRYCKA, v. a. 2. Ulan tillåtelse låta
trycka en bok, skrift, som är utgifven på annan
ort och på annor mans förlag. —
Eftertryckande, n. 4.

EFTERTRYCKARE, m. 5. 1) En, som
olof-ligt eflertryckt bok, skrift. — 2) En, som gör
näringsfång af böckers eflertryckning.

EFTERTRYCKLIG, a. 2. Full af eftertryck,
kraftig. E-t slag. E. örfil. E-a bemödanden.
E. tillrättavisning, föreställning. E-a
klagomål- På elt e-l sätt förehålla någon dess ofog.
— Syn. Sc Duglig.

EFTERTRYCKLIGHET, f. 3. sing. (föga brukl.)
Se Eftertryck, 4.

EFTERTRYCKLIGT, adv. På clt
eftertryckligt sätt, med eftertrvck. — Syn. Se Kraftigt.

EFTERTRYCKN1NG, f. 2. Handlingen, dä
man cftcrtrvcker böcker.

EFTERTRÄDA, v. a. 2. 4) Följa efter
någon, som går förut. Honom e-dde fyra pager.
Han c-ddes af en man, som .... — 2) Följa
efter någon i embete, syssla, befattning, uppdrag*
arbete, o. s. v. Hvem har e-dl honom i
sysslan. i arbetet? E. någon i en persons ynnest.
— Syn. (för begge bem.) Efterfölja, Succedera. —
EfterI rädan de, n. 4.

EFTERTRÄDANDE, a. p. 4. Som efterträder.
Brukas ofta subslantivt i st. f. Efterträdare. Den,
de e.

EFTERTRÄDARE, m. 5. — DERSKA, f. 4.
Person, som skall efterträda eller har cftcrlrädl
en annan. —’ Syn. Efterföljare,—jerska, Successor

EFTERTRÄNGTA, v. a. 4. På det högsta
efterlängta. — Äfv. Trängla efter. —
Efler-tränglande, n. 4.

EFTERTRÖSK, m. 2. 4) Eflertröskning. —
2) Hvad som skall eftcrtröskas cller blifvit
eflcr-iröskadt.

EFTERTRÖSKA, v. a. 4. Tröska något kort
efter en större trösk. Jag har litet säd all e.
— EflerlrÖskande, n. 4. o. Efter
tröskning. f. 2.

EFFERTUGGA, v. a. 4. 4) Omtugga något,
som blifvit förut tuggadt. — 2) (fam.) Se
Eftersäga. — Äfv. Tugga èfler. — Ef ler
luggande, n. 4. o. Eflcrluggning, f. 2.

EFTERTUMLA, v. n. 4. Brukas endast i
uttrycket Komma c-nde, tumlande följa efter
någon. — Eljest Tumla èfler.

EFTERTÅGA, v. a. 4. Tåga efter någon (trupp
eller anförare), som tågat förut. Brukas mest
absolut. — Vanligare Tåga èfler. — E fl er
tågande, n. 4.

EFTERTÄNKA, v. a. 2. Se Eflersinna. —
Äfv. Tänka èfler. — Eftertänkande, n. 4.

EFTERTÄNKANDE, a. p. 4. Se
Eftertänksam.

EFTERTÄNKLIG, a. 2. Sc Betänklig.

EFTERTÄNKLIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara eftertänklig, betänklig.

EFTERTÄNKSAM, a. 2. 4) Som noga
eftertänker allt, som skall göras cller sägas. Han är
myckel e. i allt hvad han gör. — Syn.
Betänksam, Klok, Förståndig. — 2) Som i sitt sinne
noga öfvertänker, cftersinnar, öfvervägcr, hvad
som sker eller skett, säges eller blifvit sagdt.
— Syn. Tänkande, Reflekterande. — 3) (om sak)
Som röjer, tillkännagifver eftertänka. En e.

karakler, min, blick. — Syn. Tänkande,
Tankfull.

EFTERTÄNKSAMHET, f. 3. Egenskapen att
vara eftertänksam. — Syn. Se Eflerlanka.

EFTERTÄNKSAMT, adv. På ett
eftertänksamt sätt, med eflerlanka. Tala, handla e. —
Syn. Betänksamt, Med cftertanka, Klokt,
Förståndigt.

EFTERVANDRA, v. n. 4. Vandra efter
någon, som gått förut. Nästan endast i part. pres.
med verbet Komma. — Eljest Vandra èfler.

EFTERVERLD. f. 2. Menniskor, som födas
och lefva efter närvarande lid. — Syn.
Efterkommande (i plur.). Kommande släglen.

EFTERVIN, n. 3. Elt slags sämre vin,
be-redt af utpressade vindrufvor genom pågjulning
af vatten.

EFTERVINTER, m. 2. pl. — vinlrar. Kalla,
vinterliga dagar i början af våren.

EFTERVRÄKA, v. a. 2. Vräka något efter,
ofvanpå något, som förut blifvit flyttadt, kastadl,
o. s. v. — Äfv. Vräka èfler. —
Eftcrvräkan-de, n. 4. o. Eflerv räkning, f. 2.

EFTERVÄRK, m. 2. Värk efter en operation.
— E-ar, pl. Värk, hvaraf en barnsängsqvinna
plågas efter"förlossningen.

EFTERÅT, adv. 4) Efter den tiden,
händelsen. Korl, lång lid e. — 2) Efter någon annan,
andra. Frun med barnen kom försl och
mannen e. — 3) När någonting redan blifvit sluladt.
Han var bjuden lill middagen, men kom icke
förr än e. — Syn. Efler (adv.), Sedermera.

EGA. EGARE, m. fl., se Äga, Ägare, m. fl.

EGAL, egal, a. 2. 4) Jemnlik, jemngod. —
2) Likgiltig.

EGALITET,––––ét, f. 3. 4) Likhet. — 2)
Jemnlikhct. — 3) Likformighet.

EGEN, ègenn, a. 2. neutr. — el. pl. egna.
4) Som uteslutande tillhör någon. Del är hans
eget hus, hans c. doller. Hafva e. gård.
Hans e. far har angifvil honom. Jag har
selt del med egna ögon. Skrifva något med
e. hand. Jag har lemnal del i hans egna
händer. Han bär eget hår. Upplaga lill egel
barn, se Barn. Eget beröm luklar illa. Del
är milt eget fel. Så lydde hans egna ord.
Utan all e. förljensl. Del är hans e. slit,
han har med egen hand skrifvit det. E. nytta,
nytta, som man sjelf har af något (bör noga
skiljas ifrån Egennylla). Blott söka sin e.
nytta. Vara sin e. herre ell. blott sin e., ej bero
af någon annan, vara fullkomligt oberoende,
sjelf-ständig. Ordet brukas i denna bem. vanligtvis,
för att gifva mer eftertryck åt meningen. — I
ncutrum nyttjas E. stundom äfv. som substantiv,
och betyder då detsamma som Egendom (bem. 4),
t. ex.: Gifva, tillägga, släppa lill af sill egel.
Hafva, bruka, nyi tja som egel, som sill egel.
Gifva lill arf och egel, gifva en något med full
och oinskränkt ägande rätt. — 2) Som
företrädesvis utmärker någon eller något. De egna
kännetecken, som tillhöra en sak. Han har ell
eget säll alt göra allling, atl tala, skrifva, o.
s. v. Del är cn e. omständighet med den
saken. De egna omständighelerna af en sak.
Brukas isynnerhet ofla substanlivt i neutrum,
t. ex.: Han har myckel egel i sill skrifsält.
Del är honom egel all alllid gå så der, med
hufvudet på sned. Del är egel hos en
hof-man alt smickra. Man har anmärkt såsom
någonting egel, all ... . — Syn. Utmärkande,
Särskilt, Synnerlig, Egendomlig, Egenartad. — 3)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free