- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
387

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ek ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EK

ELA

307

EK, f. 2. 4) Trädslägte af fam.
Hängblommi-ga, bvartill utom den egentliga Eken (bem. 2)
höra: Korkek, Jernck och Quercitronträdet.
Quer-cus. — 2) Allmänt känd art af nämde slågte, som
i Sverige har tvenne artförändringar, nämligen:
Sljelk- eller Sommarek och Druf- eller Vinterek.
Quercus Robur. — Syn. Ekträd. — 3) Sjelfva
veden eller virket af ekträdet. EU bord af e.
E. är ell hårdl Iräslag. — Ss. Ekbord, -gren,
-kol, -lund, -nagel, -påle, -qvist, -rot,
-skog, -telning, -virke.

EKA. f. 4. Se Ekslock.

EKBARK, m. 2. 4) (utan plur.) Barken på
ekträdet. — 2) (med plur.) Stycke af sådan bark.
3) (kollektivt, utan plur.) Samling utaf alllådda
barkstycken af ekträdet, ämnade eller beredda
till något visst bruk, t. ex. garfning.

FKDAL, m. 2. Dal, beväxt med ekar.

EKE, n. 4. (gam.) Se Ek, 3.

EKESKOG, EKETRÄD, se Ekskog, Ekträd.

EKHAGE, m. 2. pl. — hagar. Hage, beväxt
med ekar.

EKIPAGE, –päsch, m. 3. (fr. Équipage)
Hästar och vagn med nödig utrustning till resa,
besök eller promenad. [Ekipasch, Eqvipage.]

EKIPERA, v. a. 4. (fr. Équiper) Bekläda,
utrusta. — Ekiperande, n. 4. [Equip —,
Eqvip —

EKIPERING, f. 2. 4) Beklädande, utrustande.
— 2) De kläder, hvarjehanda persedlar, hvarmed
någon blifvit ekiperad: beklädnad, utrustning.
[Equip —.]

EKIVOK, –vå’k, a. 2. 4) Tvetydig. — 2)
Opålitlig. — S. m. 3. Tvetydighet; tvetydigt
uttryck. — Skrifves äfv. Eqvivok, Equivoque.

’ EKLEKTIKER, ecklccktickr, m. 5. Filosof,
som icke hyllar något visst system, utan ur alla
utväljer, hvad han anser för det sanna. [Eclectikor.]

EKLEKTISK, ccklécktissk, a. 2. Som har
afseende på, tillhör elier utmärker eklektiker och
deras åsigter. E-a läror. [Eclectisk.]

EKLESIASTIK ell. EKKLESIASTIK, se
Ecklesiastik.

EKLIPS, cklfpps, m. 3. Förmörkelse af cn
himlakropp. [Eclips.]

EKLIPSERA, v. a. Förmörka, fördunkla. —
V. n. Försvinna.

EKLIPTIKA, eklfpptlcka, f. 4. (astr.) Jordens
bana kring solen, eller solens skenbara årliga väg
kring jorden. Jordbana. [Ecliptica.]

EKLOG, eklå’g, m. 3. Herdeqväde, herdedikt.
[Eclog.]

EKLÄRERA, v. a. 4. (fr. Éclairer) Upplysa,
belysa. — Eklärerande, n. 4. [Eclairera.]

EKLÄRERING, f. 2. 4) Handlingen, dä man
eklärerar. — 2) Ljus, lampor, ljuskronor o. s. v.,
hvarmed ett rum, ett ställe är belyst. [Eclairering.J

EKLÖF, n. 3. 4) Löf af ekträdet. — 2)
(kollektivt) Smärre grenar, qvistar med påsitlandc löf,
som blifvit afbrutna af ekträd.

EKLÖFSKRANS, m. 2. 4) Krans, virad af
eklöf. — 2) Se Borgarkrona.

EKO, n. 3. 4) Ljudets återstudsning, när det
slår emot en aflägsen fast yta. då det efter en
kort mellanstund åter höres. Ett starkt, svagt.
Öl e. Elt e. af röster. — Syn. Genljud,

_ id, Genskall, Äterskall. — 2) (fig.) a)
Person, som upprepar, hvad en annan sagt, eller
alltid håller med en annan. Uan är grefvcns e. —
b) Tal, skrift, som blott innehåller ett upprepande
af något annat. Denna tidningsartikel är ell e.
af det tal herr n. höll på Riddarhuset. [Echo.J

EKOLLON, èkå llånn, n. 3. Den lilla
äggfor-miga, af ett glatt, gulbrunt skal omslutna frukten
af ekträdet.

EKONOM, ekånå’m, m. 3. Hushållare (i
begge bem.). (Econ —, Oekon —, Oecon —.]

EKONOMI, ekånåmi’, f. 3. Hushållning (i
begge bem.). [Econ —, Oekon —, Oecon —.]

EKONOMISK, ekånå’missk, a. 2. 4) Som
angår hushållningen. I e-l hänseende. E-a
detaljer. Hushålls-. — 2) Hushållsaktig. [Econ —,
Oekon —, Oecon —.]

EKONOMISKT, ekånåmisskt, adv.
Hushålls-aktigl.

EKONOMI-UTSKOTTET, se Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet.

EKORN, m. 2. Sc Ekorre.

EKORRE, èkå’rre, m. 2. pl. — orrar.
Djur-slägle af Gnagarne, med yfvig svans, långa tår,
mycket framstående ögon, vig kropp och lifligt
lynne. Sciurus. Allmänna E-n, S. vulgaris, med
rödbrun rygg och hvit kropp; får i nordliga
länder en blågrå vinterpels och lemnar då det i
pcls-handeln så kallade gråverket. Flygande E-n,
Sciurus volans, i Ryssland och Siberien, ljusgrå,
ett qvartcr lång; kan med tillhjelp af skinnet
emellan frambencn och bakbenen göra så långa
språng emellan träden, att han tyckes flyga. —
Skrefs fordom Ekorn och Ikorn. — Ss.
Ekorr-bo, -skinn.

EKORRBUR, èkårrbür, m. 2. Enkom
inrättad bur för ekorrar, med ett hjul af grof ståltråd,
hvarinuti ekorren kan springa, då hjulet med stark
fart löper omkring.

EKOVERK, ckovä’rrk, n. 3. Ett högre
liggande manual på orgverk.

EKOXE, m. 2. pl. — oxar. Inscktslägtc af
Skal-baggarne, hvaraf hanen stundom blir ända till 3
tum lång; honan knappt hälften så stor; kroppen
platt; svart, med bruna täckvingar. Lefver i
ekskog. Lucanus Cervus.

EKRA, f. 2. (i plur. Ekrar) Benämning på
hvart och ett af de stycken, hvilka likt radier
utgå från hjulsnafvet till hjulringen. Sätta e-r t
ell hjul.

EKSPIK, m. 2. Fyrkantig spik med tjock
lägg och antingen tvärt afspetsad fyrkantig eller
ock platt slagen udd samt med fem slag på
hufvu-dct. Är det sednare rundt, kallas den Turkisk E.

EKSTAS, se Extas.

EKSTOCK, m. 2. 4) Stock af ett fäldt
ekträd. — 2) Liten farkost, som brukas på insjöar,
floder o. s. v, med flat botten och af olika storlek,
från blott elt enda roddarsäte till sju, åtta ocli
flera. Kallas äfv. Eka. [ökstock.]

EKTRÄ, n. 4. 4) (utan plur.) Virke af
ekträdet. En möbel af e. — Syn. Ekvirke, Ek. —
2) Sönderhugget, klufvet ellcr sågadt stycke af
ekträdets ved till bränsle.

EKTRÄD, n. 3. Sc Ek, 4.

EKUMENISK, –ménissk, a. 2. Allmänlig
för hela kristenheten. E-l kyrkomöte.

EKVED, m. 3. sing. 4) Veden i ett lefvandc
ekträd. Brukas i denna mening sällan. — 2).Ved
till bränsle af huggen ek.

ELAIN, –i’n, n. 3. sing. (kem.) Det
flytande oljaktiga ämnet i talg.

ELAIDIN, elaidfn, n. 3. sing. (kem.) Elain,
som blifvit utsatt för inverkan af rökande
salpetersyra.

ELAK, èlåk (i dagligt tal vanligen èllåck), a. 2.
4) a) (om person) Som har böjelse för att skada
andra, äfven om ingen egen nytta deraf kan här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free