Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Eldpanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
ELD
ELE
ELDPANNA, f. i. Se Kolpanna.
ELDPELARE, m. 8. Hög eldslåga, som
skjuter upp likt en pelare, t. ex. ur eldsprutande berg.
ELDPIL, m. 2. Se Fyrpil.
ELDPROF, n. 5. 1) Undersökning genom eld,
huruvida en metall, t. ex. guld, är äkta. — 2) Elt
slags reningsprof, som under medeltiden användes,
för att utröna, huruvida en anklagad var
brottslig eller icke, bestående deri, alt han måsle laga
glödande jern i händerna eller gå deröfver
bar-folad, då brännskada på hand eller fot ansågs som
bevis på hans brottslighet, men frihet för
brännskada som ett tecken till hans oskuld. Jfr. Guds
dom.
ELDQVARN, f. 2. Qvarn, som drifves med
ångmaskin.
ELDRAKA, f. 4. Redskap, hvarmed glöden
rakas ut ur en eldad ugn, beslående af en
half-cirkclformig jernpjes med nedre kanten jemn och
rätlinig, fästad vid ändan af ett långt skaft.
ELDREDSKAP, n. 3. o. S. Redskap,
hvarmed eld omlagas, såsom eldgaffel, eldlång, o. s. v.
ELDREGN, n. 5. Så kallas ett regn, då
regndropparne äro till den grad fyllda med
elektrisk materia, alt dc vid fallet gifva liksom ett
eldsken ifrån sig.
ELDRIA, f. 4. (landlbr.) Torkhus, försedt
med eldstad, och hvari således säden kan införas
genast, då den blifvit skuren.
ELDRUM, n. S. Rum, som kan eldas, d. v. s.
försedt med eldstad.
ELDRÖD (uttalas i hvardagstal ofta: ill-rö’),
a. 2. Röd sorn eld.
ELDSANDE, m. 2. pl. — andar. Se
Salamander, 2.
ELDSKADA, f. 4. Se Brandskada.
ELDSKEN, n. 3. Sken, uppkommet af eld
(till skilnad ifrån Solsken, Månsken, m. m.).
ELDSKYFFEL, m. 2. pl. — skyfflar. Liten
skyffel af jern, som begagnas till alt upptaga
brinnande kol, hvilka råkat falla ned ifrån en
kakelugn eller spisel, eller att maka upp glöden,
när brasan är utbrunnen och man vill skjuta
spjellct.
ELDSKYGG, a. 2. (föga brukl.) Rädd för elden.
ELDSKÄRM, m. 2. Skärm, som sättes
framför spisel eller kakelugn, för alt, då eld brinner
deri, skydda närstående föremål för verkningarna
utaf den starka hettan.
ELDSLJUS, n. 5. Ljus, som frambringas
genom förbränning af talgljus, vaxljus, o. s. v. —
Motsats: Dagsljus.
ELDSLUFT, m. 3. sing. Fordom af några
kemister antagen benämning för Syrgas, emedan
utan densamma ingen eld kan brinna.
ELDSLÅGA, f. 4. Se Låga, 4.
ELDSLÄCKNING, f. 2. Släckande af eld,
isynnerhet vid tillfälle af eldsvåda.
ELDSLÄCKNINGSANSTALT, m. 3. Anstalt
till eldens släckande vid eldsvådor. Brukas mest
i plural.
ELDSLÄCKNINGSREDSKAP, n. 3. o. 8. 4)
Redskap, som begagnas till eldens släckande vid
eldsvådor. — 2) (sing. m. kollektivt) Samteliga
sådana redskap i cn stad, församling, på elt bruk,
o. s. v.
ELDSLÄCKNINGSÄMNE, n. 4. Ämne,
tjcn-ligt att begagna till eldens släckning vid
eldsvådor.
ELDSOL, f. 2. Se Eldhjul.
ELDSPRUTANDE, a. 1. Som sprutar cld.
E. berg. En e. drake.
ELDSPRUTNING, f. 2. Utsprutning af cld.
E-en från en volkan.
ELDSTAD, m. 3. pl. — släder. 4) (i allm.)
Spisel eller kakelugn. Alla e-ädcrna i ell hus.
— 2) Det ställe på en spisel, i en ugn, der elden
tändes och underhålles.
ELDSTOD, m. 3. Det moln, som enligt
bibeln åtföljde Israeliterna under deras flykt utur
Egypten, och som under natten hade utseende af
en brinnande stod eller kolonn, samt sålunda
tje-nade dem till vägvisare.
ELDSTRIMMA, f. 1. o. ELDSTRÅLE, m. «.
pl. — »trålar. Eld, som visar sig i form af en
strimma eller stråle.
ELDSTRÖM, m. 2. pl. — strömmar. Se
Eldflod.
ELDSTÅL, n. 8. Stycke härdadt stål,
vanligtvis aflångl fyrkantigt, stundom äfven cylindriskt,
mcd Öfre ändan vanligtvis fästad vid läder, saflian
o. d., samt begagnadt till att dermed frambringa
eld, hvilket sker dermedelst, alt man slår ncdra
ändan hårdt och längs cfler emot kanlcn af en
flinla, då cldpartiklar fara derutur och antända
ofvanpå kanten af flintan lagdt fnöskc.
ELDSTÖDJANDE, n. 4. Sc Ljuslrande.
ELDSVÅDA, f. 4. Verkningen af en antingen
genom våda cller anstiftning uppkommen cld. då
hus och byggnader deraf antändas och förstöras.
— Syn. Brand, Vådeld.
ELDSÄMNE, n. 4. Se Phlogiston.
ELDTECKEN, n. 8. 4) Tecken, som utvisar,
alt eld finnes eller utbrustit på något ställe. —
2) Signal medelst eld.
ELDTYG, n. 8. Se Elddon.
ELDTÅNG, f. 3. pl. —länger. Jernlång, som
tjenar till att laga kol ur elden cllcr alt laga om
den brinnande veden.
ELDVAKTARE, m. 8. En, som vaktar elden,
t. ex. vid ett svedjefall, öfver söndagen i en
smedja, o. s. v. Kan äfv. sägas i fråga om brinnande
cld i kamin, kakelugn cller spisel.
ELDVAPEN, n. S. Se Eldgevär.
ELDÄTARE, m. 8. Benämning på vissa
task-spelare, hvilka förevisa det skenbara konststycket
att i munnen intaga och efler utseendet nedsvälja
brinnande cllcr smältheta ämnen.
ELEFANT, m. 3. 4) Det största af alla nu
lefvande landtdjur, med sex fot lång snabel, platt,
trekantigt tryne med hål för begge näsborrarna, samt
upptill en flik, som kan förlängas och böjas, så
alt djuret dermed förmår upptaga äfven ganska
små föremål. De 8 fot långa och 480 marker
lunga betarne i öfverkäften, hvilka skjuta framåt
ur munnen, såsom ett par runda, spetsiga, något
krökta horn, lemna elfenben. Elcphas. Af detta
djurslägte finnas tvenne arter: Asiatisk och
Afrikansk E. — 2) (fig. fam.) Ofalt stor, klumpig och
grof karl. — S*. E-bele, -fot, -lik,
-ryt-ning, -snabel, -land, -tryne.
ÉLEFANTDRIFVARE ell.
ELEFANTFÖRARE, m. 5. Se Kornak.
ELEFANTLUS, f. 8. pl. — löss. Ostindisk
E., frukten af Semccarpus Anncardium.
Veslin-disk E, af Anacardium occidentale.
ELEFANTORDEN, m. 2. pl. — ordnar. En
riddarorden i Danmark.
ELEFANTSUTSLAG, n. 8. Se Elcphantiasis.
ELEGANS, –ånns o. - - ånngs, f. 3. sing.
(fr. Élégance) Finhet, prydlighet och smak i
förening.
ELEGANT, –ånnt, a. 4. (fr.) Fin, prydlig
och smakfull. — S. m. Fin och modern herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
