Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elegi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELE
ELEGI, - - schi’, f. 3. (från grekiskan) 4)
Sorge- och klagodikt. — 2) Kontcmplaliv dikt,
hvari cn af vemod och njutning blandad känsla
är Öfvervägande. [— gie.]
ELEGISK, eléschissk, a. 2. 4) Som har
afseende pä eller tillhör elegien; som har karakter af
elegi. E. dikt, klagan.
ELEKTOR, eläcktårr, m. 3. (uttalas i plur.
— örärr) (lat. Elector) Valman.
ELEKTORALFÅR, eläcktoralfa r, n. B.
Benämning på får af en ras med utmärkt fin och
len ull, som ursprungligen tillhör Spanien, men
blifvit förädlad i Sachscn, och deraf fått sitt namn,
emedan detta sednare land var kurfurstendöme vid
den tid, då spanska får (af Merinosrasen) der
infördes. Man säger äfven Elektor al-bagge,
-tacka, -gumse, -ras. [Elect—.]
ELEKTORALULL, eläcktorålüll, f. 2. sing.
Ull af elektoralfår.
ELEKTRICITET, eläcktrisitét, f. 3. (af gr.
Elektron, bernsten) 4) Egenskapen hos vissa
kroppar, såsom bernsten, harts, glas, m. fl., att, då de
gnidas eller andra operationer med dem företagas,
draga till sig lätta kroppar och derpå stöta dem
ifrån sig, lysa i mörkret, gifva från sig en gnista,
då de vidröras med fingret eller med en jerntråd,
samt att låta känna en fosforartad lukt och en
syrlig smak. — 2) Det ovägbara ämne,
hvarigenom elektriska verkningar uppkomma. Elektriska
ämnet. E-en är tvåfaldig: positiv och negativ»
[Elect-.1
ELEKTRICITETSMASKIN,
cläcktrisitètsma-schi n, m. 3. Särskilt inrättad maskin, hvarmedelst
man rned större bcqvämlighct kan frambringa de
elektriska verkningarna, bestående hufvudsakligen
af en kropp, som gnides, riftyget och konduklorn.
[Elec — machin.]
ELEKTRICITETSMÄTARE, m. 8. Se
Elek-trometer.
ELEKTRISERA, eläcktrisèra, v. a. 4. 4)
Genom gnidning cllcr ineddelning göra cn kropps
elektricitet verksam. — 2) (fig.) Lifva med glädje,
hopp, o. s. v. — Eleklriserande, n. 4. o.
Elektrisering, f. 2.
ELEKTRISK, elä’cktrissk, a. 2. 4) Säges om
kroppar, som förete elektricitet, kunna
elektrise-ras. E. kropp, e-l ämne. — 2) Se Idioclektrisk.
— 3) Som tillkännagifver elektricitet. E-l
fenomen. E-a verkningar. — 4) Som medför,
innehåller elektriskt ämne. E. ström. — B)
Frambringad eller verkande genom elektricitet. E. slöt»
E-l slag. E-l elddon, bestående af en elektrofor,
hvars gnista vid urladdningen antänder vätgas,
som bildas, i flaskan, af zink och svafvelsyra
(kallas äfv. E. lampa). E. stapel, sc Galvanisk
stapel. — 6) (nat. hist.) E Mal. so Darrmal. E.
Rocka, se Darrocka. E. Ål, se Darr ål. E.
Taggbuk, sc Taggbuk. [Electrisk.]
ELEKTRODYNAMIK, elä’cktrådynami’k, f. 3.
(fys.) Läran om lagarna för elektriciteten i
rörelse cllcr de elektriska strömmarnes verkningar
på hvarandra och på magnetismen, äfvensom
magnetismens på de elektriska strömmarna. [Elec—.]
ELEKTROFOR, eläcktråfår, m. 3.
Mcssings-tallrik med en dcri gjuten massa eller kaka af
beck, kolofonium och terpentin, och beläckt med
en metallskifva, hvilken kan aflagas som ett lock,
och till den ändan är försedd med glashandtag
eller silkessnoddar. Om man piskar beckkakan
med ett kattskinn eller med ylle, och sätter locket
derpå, så uppkommer olika slags elektricitet i
tallriken och locket, så alt, om de förenas med
ELE 391
en urladdarc eller med händerna, samma
feno-mener uppkomma, som vid en eleklriciletsmaskin.
[Elect —.]
ELEKTROKEMISK, elä’cktråtjcmissk, a. 2.
Som har afseende på elektriciteten i dess samband
med kemien. [Elec — chem—.]
ELEKTROMAGNETISK, elä’cktråmaggnétissk,
a. 2. Som tillhör, har afseende på, härrör af ell.
verkas genom eleklromagnelismen. [Elect —.]
ELEKTROMAGNETISM,elä’cktråmaggncli’ssm,
m. 3. 4) De företeelser, som uppkomma af
elektricitetens och magnetismens ömsesidiga och
förenade verkningar samt lagarna derför. — 2)
Läran om dessa företeelser, och lagarne för dc
verkningar, genom hvilka de uppkommit. [Elect —.]
ELEKTROMETER, eläcktråmélr, m. 2. pl.
— melrar. Instrument, hvarmedelst elektricitetens
styrka bestämmes. Elektricitetsmälarc. [Elect—.]
ELEKTRONEGATIV, elä’cktrånegatfv, a. 2.
(kem.) Benämning på de metaller, som
företrädesvis bilda syror. [Elect—.1
ELEKTR0P0S1TIV, clä cktråpositi’v, a. 2.
(kem.) Benämning på de metaller, som
företrädesvis bilda saltbaser. [Elect —.]
ELEKTROSKOP, cläcktråskåp, n. 3. Se
Eleklromeler. [Electroscop.]
ELEKTROSTATIK, ela cktråstalik, f. 5. (fys.)
Läran om lagarna för elektriciteten i hvila. [Elec—.]
ELEMENT, - - mä nnt, n. 3. (lat. Elemenlum)
4) Grundämne, grundbeståndsdel, enkelt ämne, d.
v. s. sådant som ickc vidare kan fördelas i
enklare ämnen. De Gamle antogo fyra E-er: eld,
vatten, luft och jord, men hvilka nyare
undersökningar likväl visat vara sammansatta. Nu för
tiden känner man 55 E-er, dels ovägbara ämnen,
dels melalloidcr och metaller. — 2) Det af dc
fordom antagna fyra grundämnena: eld, vatten,
luft och jord, hvaruti ett djur lefver. Vallnel är
fiskens, luflen fågelns e. — 3) (fig.) a) Sällskap,
tidsfördrif, sysselsättning, som bäst
öfverensstäm-mer med en persons böjelse, cllcr hvarförutan han
icke trifvcs. Jagl, musik är hans e. När han
siller vid spelbordet, då är han i sill e., i sill
rälla e. — b) (i plur.) Första grunderna ulaf en
vetenskap eller konst. Lära sig c-erna af en
vetenskap. — Syn. Grunder, Grundlinicr,
Grunddrag, Grundbegrepp, Första begrepp, Alfabet, Abc.
ELEMENTAR, clemänntår, a. 2. (i
sammansättningar) 4) Som innehåller eller har afseende
på grunderna af cn vetenskap, konst, t. ex.:
E-begrepp, -bok, -lära, -logik,
-undervisning,* -verk, m. m. — 2) Som angår, har
afseende på de fyra clementerna. E-ande,
benämning på ett slags andar, hvilka efter
medeltidens föreställning troddes råda öfver de fyra
elc-menterna: dessa voro Gnomer, Undincr, Sylfcroch
Salamandrar (se vidare dessa ord). E-krafl,
den naturkraft, som man föreställde sig hos
hvarje af de fyra elemenlerna. E-kraflerna voro
personifierade i Elementarandarna.
ELEMENTARSKOLA, f. 4. Skola, der
undervisning lemnas i dc första grunderna af
vetandet. — Syn. Primärskola, Folkskola.
ELEMENTSKA D, elemä’nntskadd, a. 2. (fam.)
Se Sakramenlskad.
ELEMENTÄR, elemänntä’r, a. 2. Se
Elementar.
ELEMI, èlemi, n. sing. Ett gult,
genomskinligt, mjukt harts, som fås i Vestindien af Amyris
elcmifera. Kallas äfv. Gummi Elemi, Elemikåda,
Elemiharts.
ELENDE, m. fl., sc Elände, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
