Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Emancipation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
EMA
EME
om Ijusslrålarncs utflytande från de lysande
kropparna. Kallas äfv. Emanationsteori.
EMANCIPATION, ––––-tschön, f. 5. 4) (hos
Romarne) En sons befrielse från sin fars och en
slafs ifrån sin herres öfvcrvälde. — 2) (pol.)
Befrielse från tvång eller inskränkningar, hvilka
hafva sin grund i samhällsinrättningcn. Judar nes,
katolikernes, qvinnans e. Frigörelse.
EMANCIPERA, v. a. 4. Meddela, förläna
emancipation (jfr. d. o.). Frigöra. —
Emanci-petande, n. 4. o. Emancipering, f. 2.
EMBALLERA, anngbalèra, v. a. 4. (fr.
Em-baller) Inpacka; slå om.
EMBALLAGE, anngbalåsch, n. 3. 4)
Inpackning. omslag. — 2) Packarlön.
EMBAR. sc Ämbar.
EMBARGO, ämbårrgo, m. (spanskt ord) Ifrån
en regering utgånget förbud för i en hamn
liggande skepp att löpa ut, antingen vid utbrottet af
ett krig, eller då man på något sätt vill begagna
dem, vanligast som transportskepp. Lägga e. på
skepp. Upphäfva en c.
EMBARKERA, anngbarrkèra, v.a. 4. (fr.
Embarquer) Inskeppa. — V. n. Gå om bord.
— Embarkcrande, n. 4. o.
Embarke-ring, f. 2.
EMBELLERA, anngbüllcra, v. a. 4. (fr.
Em-bcller) Försköna.
EMBETE, ä’mmbclc, n. 4. 4) Inbegreppet af
alla cn embetsmans offentliga åligganden jemte
honom tillkommande lön, förmåner och
rättigheter. Jfr. Embetsman. Sköta, bekläda ell e.
Höga e-n. l kraft af sill e. Å c-s vägnar,
i kraft af dc skyldigheter, ett embete ålägger
någon, och i stöd af dcn makt, honom derigenom
blifvit förlänad. Falla någon i e-t, göra,
förrätta något, som hörcr till en annans embete; (fig.)
göra något, som tillkommer cn annan. — Ingår i
flera sammansättningar, såsom Domare-,
Lands-höfding-, Intendentsembete, m. fl. — Syn. Se
Tjenst. — 2) a) Samtcliga de personer, hvilka
hafva styrelsen i ett handlvcrksskrå. — b) Skrå,
liandtvcrksgille. Bildar cn mängd
sammansättningar, såsom: Skräddar-, Skomakar-,
Bagarcm-betc, m. fl. — Ss. Embetsbefallning,
-bestyr, -fel, -förrättning, -förvaltning,
-göromål, -pligt, -skyldighet,
-ulöf-ning, -åtgärd.
EMBETSBEHÖRIGHET, f. 5. Behörighet att
sköta ett embete.
EMBETSBERÄTTELSE, f. 5. Se Berättelse, 4.
EMBETSBITRÄDE, n. 4. Person, som
biträder cn embetsman i tjcnstcns förrättande.
EMBETSBREF, n. S. Bref, som skrifves &
embetcs vägnar.
EMBETSBRODER, m. B. pl. — bröder. 4)
Person, som jemte en annan sköter ett embete.
Konsuln Manlius och hans c. — 2)
Embetsman, som tjenar i samma cmbctsvcTk med en annan.
EMBETSDRÄGT, c. 3. Särskilt föreskrifven
drägt, som tillkommer innchafvare af ett embete
att bära.
EMBETSED, m. 3. Den ed, som embetsman
vid tjcnstcns tillträde aflägger, och hvari han
ut-lofvar att rcdeligen uppfylla alla cmbetet
åtföljande skyldigheter. A/lägga e.
EMBETSIFVER, m. 2. sing. Sc Embelsnil.
EMBETSLÅDA, f. 4. Förva ringsrum för vissa
ett handtverksskrås tillhörigheter, såsom kassa,
dokiimcnter, räkenskaper, m. m.
EMBETSMAN, m. 5. pl. — män. Person,
som innehafver en högre offentlig tjenst. Brukas
I Sverige om dem, som äga konglig fullmakt, mest
I fråga om civila tjcnster. Allmänt nyttjas likväl
uttrycken: Militäre och Ecklesiastike E-män.
EMBETSMANNABANA, f. 4. EmbeUmäns
yrke. E-n och preslvägen hafva många
förmåner.
EMBETSMANNACORPS, ––kår, m. 3.
Samteliga embclsmänncn i en stat, cller som
tillhöra någon viss förvaltningsgren.
EMBETSMANNAVÄLDE, n. 4. Den makt
och myndighet, som tillkomma cn embetsman eller
cn embetsmannacorps.
EMBETSMIN, m. 3. Sådan min, som
cm-bctsmän vanligen antaga vid utöfningcn af sitt
embete, d. v. s. allvarlig, myndig och värdig.
Säges mest på skämt.
EMBETSMYNDIGHET, f. 3. 4) Dcn
myndighet, som tillkommer cn embetsman i kraft af
hans innehafvande embete. — 2) Sc Auklorilel, 2.
EM BETSMÅL, n. 5. Rättegångsmål, rörande
embete och dess utöfning.
EMBETSNIT, n. B. Det nit, en embetsman
visar i utöfningcn af sitt embete.
EMBETSPLATS, m. 3. Se Embete, 4.
EM BETSRESA, f. 4. Resa, som embetsman
gör i och för cmbetet.
EMBETSRUM, n. B. Rum i ett hus, der en
eller flera cmbetsmän vistas under förrättningen
af sina embctsgöromål.
EMBETSSAK. f. 3. Sc Embelsmål.
EMBETSSIGILL, n. B. Sigill, som särskilt
lillhörcr något visst embete (bem. 4) cller ett
handtvcrksembcte, och hvarmed alla dcrifrån
expedierade bref och dokumenter beseglas.
EMBETSSKRIFVELSE, f. 3. Sc Embelsbref
och Emhclsberällelse.
EMBETSSKÖLD, m. 2. Sc Bröstsköld, 4.
EM BETSTID, m. 3. Dcn tid, hvarunder
någon bekläder ett embete.
EMBETSTITEL, - - tfUl, m. 2. pl. — titlar.
Titel, som tillkommer cn person i kraft af
inne-hafvandc embete.
EMBETSVERK, n. B. Förening af flera
em-bctsmän, åt hvilka, såsom en gemensam
personlighet, förvaltningen af någon viss gren utaf statens
ärender blifvit anförtrodd.
EMBETSÄRENDE, n. 4. Ärende, som tillhör
någon viss embetsmans handläggning.
EMBLEM, anngbiä’m, n. 3. (fr. Emblcme)
Sinnebild.
EMBLEMATISK, anngblämåtissk, a. 2.
Sin-ncbildlig.
EMBRYO, ä*mmbryo, n. (lat.) Första ämnet
till foster eller frukt. Pluralen Embryoner
brukas understundom i vetenskaplig stil.
EMBRYOLOGI, ämmbryålåji’, f. 3. sing.
(vetcnsk.) Läran om fostret i moderlifvet. [— gie.]
EMEDAN, konj. För den orsaken att.
Invändningar tjena nu lill ingenting, e. det år
en afgjord sak. Del måslc ske, e. konungen
så vill. — Syn. Derföre att, Af, för den orsaken
att, För det att. På dcn grund att, Af det skäl
att, Eftersom, Såsom, Då, Allt emedan,
Alldenstund, Alltsom, Allt efter som, Enär.
EMEDLERTID, se Emellertid.
EMELLAN, prep. Hette ursprungligen Ä milli
ell. Ä midli, d. v. s. i midten cll. medlet af två
föremål eller ting. Brukas i fråga om: 4) Rum.
E. två orter, ställen, släder. E. Stockholm och
Upsala är det omkring sju mil. E. väggen
och bordet. Bred c. axlarna. (Fig. fam.) E.
skål och vägg, vid dryckeslag. — 2) Tid. E. påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
