Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ellips ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELL
EMA
593
Antingen han vill e. icke. Antingen den ene
e. den andre. Stundom brukas äfv. Om såsom
föregående partikel, t. ex.: Jag vet icke, om det
gagnar e. skadar. — 2) Partikel, som nyttjas
till förklaring af etl föregående ord eller cn
föregående sats. Pallas e. Minerva — 3) Se
Hvarken. — 4) E. kan stå ensamt i början af en sats
eller satsdel, som innehåller cn motsats eller ett
stridigt förhållande till det föregående. Frukten,
Svenskar, all förlora eder urgamla ära! E.
har del kanske redan kommit så långt?
ELLIPS, älfpps, m. 3. (från grekiskan) 4)
(gram.) Talesätt, i hvilket man för korthetens skull
utelemnal ett eller flera ord, hvilka lätt förslås
inunder, t. ex.: Han sökte ej samtidens lof, ulan
eflerverldens (lof). Hvad heder (är det cj) för
honom? En del (af) djur. — Motsats:
Pleo-nasm. — 2) (mat.) Långrund figur, som
uppkommer, då en kon skäres sncdt emot basen. En
Ellips kan äfven uppritas, om man på cn plan
yta fäster tvenne stift, omkring hvilka cn med
ändan ringformigl sammanknuten tråd ligger, och
sedan förer elt blyslift eller en blyertspenna inom
denna tråd så, alt den beständigt hålles utspänd
i form af cn triangel. Punkterna, der stiften stå,
kallas då Brännpunkter eller Foci.
ELLIPTISK, älfpptissk, a. 2. 4) (gram.) Som
innehåller en ellips (bem. 4). E. mening, sals,
konstruktion. — 2) (mat.) Som har formen af en
ellips (bem. 2). E. figur, bana.
ELLOFTE, ELLOFVA, se Elfte, Elfva.
ELM, f. 2. Se Strandråg. Siberisk E., elt
utländskt grässlag. Elymus sibiricus.
ELMSELD, ä llmsélld, m. 2. St. Elmseld,
liten elektrisk låga, som ofta visar sig ofvanpå
spetsarna af åskledare, äfv. på masttoppar,
tornspetsar, hästars öron och andra spetsiga föremål.
Kallas Castor och Pollux, då två sådana lågor
visa sig. Heter ursprungligen St. Helenaeld.
ELOGE, elå’sch, m. 3. (fr.) Loflal, beröm.
ELONGAT1ON, elånng-gatschön, f. 3. (astr.)
Se Digression.
ELOQVENS, –kvä’nns, f. 3. (fr. Éloquence)
Vältalighet.
ELUDERA, v. a. 4. (fr. Éluder) Listigt
undvika, kringgå, genom förtydning göra kraftlös. E.
en lag. — Eluderande, n. 4.
ELUKUBRATION,–––––––tschön, f. 3. (från
latinet) Lärdt nattarbete. [Eluc —.]
ELUKUBRERA, v. n. 4. (från latinet)
Arbeta nattetid vid ljus. Säges i fråga om lärda
arbeten. [Eluc —.]
ELÜSIV, –i’v, a. 2. Hvarigenom något
elu-deras. [- - if.]
ELUSION, - - schön, f. 3. Handlingen, då rnan
eludcrar.
ELYSÉ, m. 3. 4) (grek. o. rom. myt.)
Hjel-tarnes och de dygdiges boningsort efter döden.
Jfr. Gläsisvall. — 2) (fig.) Behagligt ställe,
om-gifvet af klara vatten och planteradt med sköna
träd. — Syn. Se Paradis.
ELYSEISK, elysä jssk, a. 2. E-a fälten: a)
Se Elysé, 4. — b) Benämning på en offentlig
promenadplats, med park och trädgård, i Paris.
ELYSISK, ely’sissk, a. 2. Se Paradisisk.
ELÄNDE, ä’lä’nnde, n. 4. Betyder
ursprungligen Landsflykt. 4) Nöd och brist. Lefta i e.
— Syn. Se Nöd. — 2) Uselt, olyckligt,
beklagansvärd! tillstånd, förorsakadt af sjukdom, sorg,
ånger o. s. v. Den sjukes e. är så stort, all
man knappt kan tänka sig någol svårare. Del
e-, synden medför. — Biidar sammansättningen
Syndaelände. — Syn. Eländighet, Uselhet,
Jcm-mer. — 3) (fam.) Säges om någonting, som är illa
gjordt, odugligt, ömkligt, dåligt; äfv. i fråga orn
den, som icke duger till någol. Se, så dåligt
arbete! det är riktigt elt e. Hvilket e., all
icke ens duga till så pass myckel, all icke ens
kunna uträtta elt så simpelt ärende rikligt!
— Syn. Eländighet, Ömklighet, Uselhet, Skräp.
[Elende.]
ELÄNDIG, ä’)ä’nndlgg, a. 2. Betyder egcntl.
Landsflyktig. 4) (både om person och sak)
Ganska olycklig. Hjelp den stackars e-a
menni-skan! En e. syndare. E-t tillstånd, lif. E.
belägenhet. • — Syn. Se Olycklig. — 2) (fam.)
Sjuk. Den sjuke är myckel e. — Syn. Se Sjuk.
— 3) Till karaktercn dålig. Din e-a skurk,
frukta straffet, som väntar dig. Brukas för
denna bem. ganska ofta substantivt, t. ex.: Den
e-e trodde, all hans broll skulle blifva cn
hemlighet. Darra, e-c! — Syn. Se Dålig, 3. b.
— 4) (både om person och sak) Oduglig, dålig.
Han är cn c. stackare, som ingenting duger
Ull. Hvilket e-t arbete! — Syn. Se Dålig, 2.
[Elcndig.]
ELÄNDIGHET, f. 3. Se Elände, 2 o. 3.
ELÄNDIGT, adv. 4) På ett eländigt sätt, i
elände. Lefva e. E. tillbringa sina dagar. —
Syn. I elände, uselhet, Uselt, Jcmmerllgt. — 2)
Dåligt. Gå e. klädd. E. arbeladt, gjordt,
utfördt. — Syn. Se Illa.
EMALJ, -allj, m. 3. (fr. Émail) 4) En
genomskinlig eller ogenomskinlig, färgad
glasmassa, hvarmed metallarbetens yta antingen helt och
hållet eller till någon del öfvcrdrages. — 2) Hårdt,
glänsande öfverdrag, hvarmed kronan på tänder är
beklädd.
EMALJERA, v. a. 4. 4) öfvcrdraga
mctall-nrbetens yta med emalj. — 2) (fig.) Pryda,
smycka. — Emaljerandc, n. 4.
EMALJERING, f. 2. 4) Förfarandet, då man
emaljerar. — 2) Se Emalj. — Ss. E-skonsl.
EMALJERUGN, cmalljèrünngn, m. 2.
Särskilt inrättad ugn, hvaruti emalj smältes.
EMALJ FÄRG, cmålljfä’rrj, m. 3. Sådan färg,
som begagnas vid cmaljmålning.
EMALJLOD, n. 5. Ett slags trögsmält lod,
beslående af finguld och finsilfver, bvarmed
guld-pjeser lödas, sorn skola cmaljcras.
EMALJMÅLARE, m. 5. En, som antingen
för sitt nöje eller såsom yrke målar på emalj.
EMALJMÅLERI, n. 3. Se Emaljmålning, 2.
EMALJMÅLNING, f. 2. 4) Förfarandet, då
man målar på emalj. — 2) Konsten att så måla;
äfv. denna konst, ulöfvad såsom yrke.
EMALJSPETSAR, m. 2. pl. Ett slags allmänt
brukliga spetsar af siden.
EMALJÖR, emalljö’r, m. 3. En, som arbetar
i emalj.
EM ANATION, tschön, f. 3. 4) I allm.:
Ulflytning, utgående; utdunslning. — 2) (särskilt;
vetensk.) a) (enligt de Gamles filosofiska
föreställningssätt) Alla tings utflytning ifrån ett högsta
urväsen. — b) (enligt den kristliga dogmatiken)
Sonens och den Helige Andes utgående af Fadrcn.
— c) (fys.) Ljusstrålarnes utflytande från lysande
kroppar.
EMANATIONSLÄRA,––––––tschönslä’ra, f. 4.
(leol.) Läran orn Sonens och den Helige Andes
utgående af Fadren.
EMANATIONSSYSTEM,––––––-tschönssystäm,
n. 3. (vetensk.) 4) (fil.) Läran om alla tings
utflytning ifrån ett högsta väsen. — 2) (fys.) Läran
BO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
