Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ensam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENS
ENS
401
ENSAM, ènnsåmm, a. 2. 4) Som är utan
sällskap af någon annan, ej åtföljd, ej beledsagad
af någon annan. Jag var e., när han kom.
Vara e. hemma. Vi voro c-mma i rummet.
Jag var e. med honom. Tala med någon e.
Han är e. arfvinge. Vara e. om något, med
uteslutande rätt äga; äfv. vara den ende, som
förehafver, förrättar, gör, underhåller o. s. v.
något. Sitta e-t fruntimmer, bo för sig sjelf, utan
skydd af man eller anhöriga. Han gjorde e.
mera gagn, än alla de andra tillsammans. —
Syn. Ällen. — 2) Ende. Vara e. i sitt slag,
den ende i sitt slag, Öfverträffa eller vara alla
andra olik. — 3) Enslig, enstaka. Söka e-mma
ställen. Denna e-mma trakt öfverensstämmer
fullkomligt med hans lynne. — Syn. Se Enslig.
— Jfr. Allena.
ENSAMHET, f. 3. 4) Omständigheten, att
man är ensam, utan sällskap. Vara i e. E-en
är en plåga för mången. — Syn. Enslighet. —
2) Ställe, der man är eller kan vara ensam. Söka
e. — 3) Omständigheten, att man icke har maka,
barn eller familj.
ENSAMT, adv. Se Endast. Hon lefver e.
for honom.
ENSE, ènnse, a. 1. öfverensstämmande i
tanka, vilja, beslut eller handling. Blifva, vara c.
De ha förul varit af stridiga tankar, men äro
nu e. Häruli är jag e. med honom. Vara,
blifva e. om priset. Man har blifvil e. derom,
om all ... . Derom äro alla e. — Förkortas
stundom till Ens. — Syn. Öfverens, Sams.
ENSIDES, ènsi’däss, adv. (föga brukl.)
Enstaka, för sig sjelf.
ENSIDIG, ènsfdigg, a. 2. 4) (om person) Som
ser, bedömer en sak blott ifrån en sida. Vara
e. i sina omdömen. En e. recensent. — Syn.
Partisk. — 2) (om sak) Som sträcker sig blott till
en sida, en del, inskränkt inom en viss krets.
E. bildning. — Motsatser: Allsidig, Mångsidig.
— Syn. Inskränkt. — 3) (bot.) E-a örtblad
kallas de, som äro vända blott åt en sida.
ENSIDIGHET, f. 3. 4) (om person) a)
Egenskapen att vara ensidig i åsigter, omdöme.
— Syn. Partiskhet. — b) Ensidig bildning. —
Motsatser: Allsidighet, Mångsidighet. — 2) (om
sak) Egenskapen att sträcka sig blott till en viss
sida, en viss del, omfatta blott en viss krets.
E-en af hans bildning. — Syn. Inskränkthet.
ENSIDIGT, adv. På ett ensidigt sätt. Döma
e. i en sak. — Syn. Partiskt.
ENSITSIG, ènsiTtsig, a. 2. Som blott har en
sils. E-t åkdon. E. schäs.
ENSKALIG, èn - -, a. 2. (bot.) E-t
frögöm-me, som har blott elt skal.
ENSK1FTA, èn–, v. a. 4. Fördela
sammanblandade jordägor genom enskiflc (se följ.). —
Enskiftande, n. 4. o. Enskiflning, f. 2.
ENSKIFTE, èn–, n. 4. Så kallas en sådan
skiftning af sammanblandade jordägor, hvarigenom
hvarje ägares lott blir utbruten ifrån do öfriga.
Äfv. blott Skifte.
ENSKIFTESBRUK, se Ensädcsbruk.
ENSKILT, ènsji’llt, a. 4. i) (om person) Som
icke har någon offentlig befattning. Lefva som
e. man. — Motsats: Offentlig, Publik. — Syn.
Privat. — 2) (om sak) Ej offentlig. Del e-a
lif-vels behag. Man bör offra sina e-a fördelar
för del allmännas. Ludvig XIV:s e-a lif. E.
rådgifvare. E. fängelse. E. skrift, den mildare
grad af kyrkplikt, som består uti förbrytarens
bekännelse och afbedjande af sitt brott, i
själa
sörjarens och några få vittnens närvaro, hvarefler
aflösning meddelas honom. — Motsats: Offentlig,
Publik. — Syn. Privat. — 3) Som ensamt tillhör
eller har afseende på någon eller något. Del är
hans e-a förljensl. För min e-a del, hvad mig
ensam beträffar. — 4) Som sker, försiggår utan
vittnen, i enrum. E. samtal. — 5) Enstaka,
af-skild för sig sjelf, ej åtföljd af andra. E-a ord.
E-a exempel bevisa ingenting. — Syn. Enstaka,
Strödd. [Enskild.]
ENSKILT, ènsjfllt, adv. 4) Ej offentligt.
Skrifla någon e. — 2) Med afseende på någon
eller någol i och för sig sjelf, utan hänsyn till
andra. Han begär ingenting för sig e.
Uppdraga någon en förrättning c. — Syn. Särskilt.
— 3) I enrum, afsides, för sig sjelf. Tala vid
någon e. Hvar och en bor e. för sig. [-[Enskildt.]-] {+[En-
skildt.]+}
ENSKILTHET, ènsjillthét, f. 3. Enskilt
omständighet, enskilt fall, förhållande. — Nytt ord,
bildadi efler tyskan och ännu föga brukligt. —
Syn. Partikularitet, Särskilthet, Enstaka fall. [-[Enskildhet.]-] {+[En-
skildhet.]+}
ENSKUREN, èn - -, a. 2. E. ull, sådan, som
faller efter blott en gång årligen klippta får.
ENSKYLLA SIG, ènsjy’lla, v. r. i. Se
Und-skylla sig.
ENSKYLLAN, ènsjy’llann, f. sing. indef. Se
Undskyllan.
ENSLIG, ènsligg, a. 2. 4) Afsides belägen, ej
besökt, afskild. E. ort, trakt, natur. Ell e-l
ställe. — 2) Afskild ifrån umgänge med andra.
Föra elt e-l lif. — Syn. Indragen,
Tillbakadragen.
ENSLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
enslig (bem. 4). Denna traktens e. — 2)
Af-skildhel ifrån umgänge med andra. Lefva i c.
Älska e-en. I e-ens tysta sköte trifves han
bäst. — Syn. Ensamhet. — 3) Afsides, obesökt
ställe, plats. I skogens, lundens e. Söka e. —
Syn. Ensamhet.
ENSLIGT, adv. 4) Afsides, afskildt. E.
belägen ort. — 2) I enslighet, för sig Sjelf, utan
umgänge med andra. Lefva e.
ENSLÖJD, ènslöjjd, f. 3. (föga brukl.) 4)
Idkandet af ett enda handlverk, en enda
näringsgren. — 2) Idkandet af en näring, ett handtverk,
med uteslutande rätt. Monopol.
ENSLÖJDARE, m. 3. (föga brukl.) En, som
idkar enslöjd. Monopolist.
ENSPÄND, ènspä’nnd, a. 2. Med blott en häst
förspänd. E. vagn.
ENSPÄNNARE, èn–, m. 3. 4) Vagn,
förspänd med blott en häst. — 2) Kurir.
ENSTAFVIG, ènståvigg, a. 2. 4) Som har
blott en stafvelse. E-l ord. — 2) (om person)
Fåordig. Vara myckel e.
ENSTAFVIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
enslafvig.
ENSTAKA, ènståka, a. indekl. (i fornspråket
Einslakir) 4) Afskild ifrån andra, för sig sjelf
belägen. E. gård, hemman, torp. E. läge,
belägenhet. En stad, der husen stå e. — Syn.
Isolerad. — 2) Ensam, ej åtföljd af andra. Hvad
betyda några e. undanlag, exempel, fall? Ell
e. ord. — Syn. Ensam, Isolerad, Strödd. —
Adv. 4) Afskildt till läge, för sig sjelf. En
e. belägen gård. — 2) I enslighet, utan
umgänge med andra, för sig sjelf. Lefva
alldeles e.
ENSTÄMMIG, èn–, a. 2. Som blolt har en
stam. E-l träd.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
