Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Envisas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENV
EPI
403
upphör. EU e-l motstånd. E. sjukdom. —
Syn. Ihärdig, Hårdnackad, Ihängsen, Ihållande.,
ENVISAS, v. d. i. Envist vidblifva mening,
föresats, beslut; envist fortfara med något. E.
all tro, atl begära, yrka något. E. i sill
beslut. i en föresats. E. att vilja göra något.
ENVISHET, f. 3. Egenskapen att vara
envis; jfr. d. o. — Syn. a) Egensinnighet,
Hals-starrighct, Tjurhufvighet. — b) Se Enlrägenhel.
— c) Ihärdighet, Hårdnackenhet, Ihållighet,
Ihäng-senhct.
ENVISING, ènnvfsinng, c. 2. Envis person.
— Syn. Tjurhufvud, Egensinnigt, envist hufvud.
ENVOJÉ, anngvåjc, m. 3. (fr. Envoyé)
Sändebud till utländsk makt, af lägre rang än
ambassadör och minister.
ENVÅLDSHERRE, èn–––––-, m. 2. pl. —
herrar. Enväldig herrskare, regent.
ENVÅLDSKONUNG, m. 2. Enväldig konung.
ENVÅLDSMAKT, f. 3. 4) Enväldig makt. —
2) Envälde.
ENVÅLDSREGENT, ènvål)dsrejä’nnt, m. 3.
Enväldig regent. — Syn. Suverän.
ENVÅLDSREGERING, f. 2. Se Envälde.
ENVÅNINGSHUS, èn–––––-, n. ö. Hus, som
bar blott en våning.
ENVÄLDE, ènvällde, n. 4. Regeringssätt,
då regenten är fullkomligt oinskränkt i allt sitt
görande och låtande hvad
rcgcringsangelägcnhc-terna angår, och då allt, hvad som rörcr styrelsen,
beror af honom allena. E-ls missbruk är
despotism. Under Carl XI och Carl XII var i
Sverige e-l rådande. — Syn. Envåldsmakt.
En-våldsregering. Oinskränkt monarki, Suveränelé.
ENVÄLDIG, ènvä lldigg, a. 2. 4) Som regerar
fullkomligt oinskränkt, utan att för någon behöfva
göra redo för sina handlingar; som i sin hand
äger både lagstiftande, domare- och verkställande
makten. E. monark, regent, konung. — Syn.
Oinskränkt, Enrådig, Enrådande, Suverän. — 2)
Som tillhör eller har afseende på enväldet. E.
regering, makt. — Syn. Oinskränkt, Suverän.
ENVÄLDIGT, adv. Med fullkomligt oinskränkt
regeringsmakt. Regera, herrska, råda, slyra e.
— Syn. Oinskränkt, Suveränt, Enrådigt.
ENÄR. enä’r, konj. Se Emedan. Brukas mest
i juridisk och administrativ stil.
ENÖGA, ènö’ga, n. 4. pl. — ögon. 4) En,
som är blind på ena ögat. Brukas i denna bem.
sällan, och endast som speord. — 2) (nat. hist.)
En klotrund, gulaklig insekt, något större än ett
knappnålshufvud, med två svarta ögon, hvilka äro
nästan sammanväxta till ett.
ENÖGD, ènö’ggd, a. 2. 4) Som har blott ett
öga. Cyklopernc voro e-e. — 2) Som ser blott
på ena ögat. Han är e.
ENÖRIG, a. 2. Som mistat ena örat (både
orn menniskor och om kärl med öron; det
sednare dock oftast förekommande).
EOL, éåll, nom. propr. m. Enligt romerska
mytologien, vindarnes gud. Skrifves, enligt
latinen, vanligtvis Æolus, utom i poesi och i
sammansättningar eller hänledningar.
EOLIPIL, cålipi’1, m. 3. (fys.) Ihålig
metallkula, som ändar sig i ett långt, rakt eller krökt
rör, och, fylld med vatten, upphettas, tills delta
börjar koka, då ångan som ett starkt väder
utströmmar ur det trånga rörel. Dunstkula.
[Æol —.]
EOLSHARPA, èållshårrpa, f. 4. Ett slags
instrument liknande monochorden, bestående utaf
en mycket aflång, fyrkanlig låda af furu, på hvars
ofvansida några tarmsträngar af lika tjocklek äro
fåstade, hvilka stämmas unisont och sättas i
svängning genom luftdrag, t. ex. i ett öppet fönster,
då de låla höra grundtonen samt dess aliqvoter i
ett jemt crescendo och diminuendo, hvarvid än
den ena än den andra af bitonerna starkare
ljuder. Vindharpa. [Æols —.]
EONER, -ö-, m. 3. pl. (hos Gnostikerna)
Krafter, hvilka antagas före tidens början hafva
utströmmat ifrån Gud och vara till såsom väsenden
eller andar.
EOS, éåss, nom. propr. f. (grek.) Aurora,
mor-gonrodnaden. Förekommer någon gång i poesi.
EPAKTER, epåcklr, m. 3. pl. (tidräkn.) De
44 dagar, som elt månår är kortare än sol-året.
Skrifves äfv. Epacter.
* EPAULETTE, epålä’tt, f. 3. (fr.) Axeltofs
på officersuniformer.
EPHEMER, EPHEMERIDER, se Efemer,
Efemerider.
EPHORAT, efåråt, n. 3. 4) En ephori
befattning. — 2) Tiden, under hvilken någon är
eller varit ephorus. [Eforat.]
EPHORUS, èforuss, m. (lat.) Uppsyningsman
ell. föreståndare för en offentlig läroanstalt. [Eforus.]
EPICURÉ, m. fl., se Epikuré.
EP1CYKEL, –sy’ckl, m. 3. (enligt de
Gamles åsigt i astronomien) Mindre krets, i hvilken
hvarje planet skulle röra sig, under det
medelpunkten beskrefve en större krets omkring jorden.
EPIDEMI.––––-mi’, f. 3. (med.) Farsot,
härrörande af tillfälliga, egna förhållanden i luften.
[- ie.]
EPIDEMISK, a. 2. Som har karaklcren af
epidemi. E. sjukdom, feber.
EPIDERMIS, –därrmiss, f. (grek.; anat.)
Öfverhud, ytterhud.
EPIDOT, –då’l, m. 3. Elt slags mineral,
bestående af kiselsyrad lerjord, jernoxid, kalkjord
och manganoxidul.
EPIGRAF, –af, m. 3. Öfverskrift, påskrift
på en byggnad. (Epigraph.]
EPIGRAM, –åmm, n. 3. pl. — grammer.
(från grekiskan) 4) (ursprungligen) Verser, som
sattes på tempelskänker, för att uttrycka
anledningen o. s. v.; sedan äfv. betraktelser öfver de
föremål, på hvilka de sattes, med en öfvervigt af
det spetsigt bitande. — 2) (nu) Kort poem af
komiskt eller satiriskt innehåll, som först spänner
läsarens väntan och sedan, i slutet, med etl qvickt
spetsigt infall på ett öfverraskande sätt
tillfredsställer den. [Epigramm.]
EPIGRAMMATISK. a. 2. Som har
karakle-ren af ett epigram: spetsigt qvick.
EPIGRAMMATIST,–––––––iwt, m. 3.
Författare af epigrammer.
EPIKER, èpickr, m. 5. Sc Episk skald
(under Episk).
EPIKURÉ, m. 3. 4) Lärjungc af grekiska
filosofen Epikur. — 2) En, som sätter lifvets
högsta goda i sinliga njutningar. Vällusling. [Epicuré.]
EPIKUREISK,–––––räjjsk, a. 2. Som tillhör
eller har afseende på Epikurs lära. [Epic —.]
EPIKURISM,–––––-fssm, m. 3. 4) Epikurs
eller hans anhängares lära och lefnadssätt. — 2)
Böjelse för sinlighet och vällust. [Epic —.]
EPILEPSI, –läppsi’, f. 3. Se Fallandesol.
[- ie.]
EPILEPTISK, - - lapplissk, a. 2. Som
tillhör, utmärker, antyder fallandesot.
EPILOG, - - lå’g, m. 3. 4) Eftcrtal, sluttal,
som vid slutet af ett tal eller ett vitterhetsstycke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
