Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Erenpris ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERE
ERK
405
ERENPRIS, sc Ärenpris.
ERFARA, ärfåra, v. a. 3. (böjes som Fara)
4) Genom yttre känselsinnet emoltaga intryck af
någon fysisk verkning. E. en känsla af köld.
Jag har e-rit, hvad en svår tandvärk vill säga.
— Syn. Förnimma. — 2) Emoltaga intryck på
det inre känselsinnet (känslan) af någon andlig
verkning. E. ledsnad, obehag, sorg, smärta.
E. en känsla af sorg, af glädje, af ledsnad. —
Syn. Känna, Förnimma, Röna, Få vidkännas. —
3) Hafva erfarenhet af. Han har e-ril både
lycka och olycka. Jag har i milt lif e-rit mer
ondl än godt. — Syn. Röna. — 4) Erhålla
kunskap, underrättelse orn, få veta. Jag har e-rit
denna nyhet af en vän. Jag erfar ifrån alla
håll, att man beklagar sig öfver honom. —
Syn. Inhämta, Få veta, Få kunskap om,
Förnimma. — Erfarande, n. 4.
ERFAREN, ä’rfåränn, a. 2. neulr. —el. Som
bar erfarenhet. En ganska e. man. Han är
ganska e. i denna konst, i affärer, i
krigs-ärender. — Syn. Förfaren, Kunnig, Hemmastadd,
Bevandrad, Verldserfaren, Klok, Gammal och van.
ERFARENHET, f. 3. sing. 4) Kunskap,
för-värfvad genom sinlig förnimmelse. — 2)
Kännedom, färdighet, insigt, förvärfvad genom vana.
Hafva, äga, besitta mycken e. En man med
mycken e., ulan all e. Han äger mycken e. i
läkekonsten. Del vet jag af e. Tala af e., tala
om något, som man genom vana haft tillfälle
alt lära känna. — Syn. Förfarenhct, Kunnighet,
Insigt. — 3) Kännedom af veridcn och
menni-skorna, förvärfvad genom långvarig beröring och
umgänge med folk af olika samhällsställning. Äga
e. af ver Iden. E-en lär all misstro andra.
E-en visar, all .... — Syn.
Verldserfaren-het, Klokhet. — 3) Kunskap om cn inträffad
tilldragelse, underrättelse om något. Jag har
kommit i e. af, att man utspridl etl elakl rykle
om dig, jag har erfaril, fått veta, att ... .
ERFARENHETSSATS, m. 3. Sats, som
grundar sig på erfarenheten.
ERFARENHETSLÄRA, f. 4. Lära, grundad
på erfarenheten.
ERFORDERLIG, a rfördärrligg, a. 2. Som
erfordras, behöfves. Med all e. noggrannhet,
omsorg, skyndsamhet. — Syn. Se Nödig.
ERFORDERLIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara erforderlig. — Syn. Bchof, Behöllighet.
ERFORDRA, ä’rfördra, v. a. 4. Fordra,
be-höfva. Har endast sak till objekt. Delta
göro-mål e-r mycken skyndsamhet. — Syn. Se
Fordra. — E-s, v. d. Behöfvas. Allt hvad
der-lill e-s är tålamod. Dertill e-s en icke
obetydlig summa. — Syn. Se Behöfvas.
ERFORDRAN, f. sing. indef. (föga brukl.)
Omständigheten, att något erfordras.
ERG, errj (uttalas af somliga ärrj), m. 3. sing.
(af lat. Ærago) Oxid, h varmed koppar
öfverdra-ges på ytan, genom inverkan af fuktig luft.
ERGA, èrrja (ä’rrja), v. n. ERGAS, v. d.
och ERGA SIG, v. r. 4. Säges om koppar, som
öfverdrages med crg. — Er g a, v. n. Förorsaka
erg. E från sig, v. r. Säges om kokkärl af
koppar, på hvilka förtenningen blifvit mer ellcr
mindre afnött, och sorn till följe deraf erga sig,
samt meddela malen, som i dem kokas, smak af
erg och göra den skadlig för helsan.
ERGAKTIG, èrrjäckligg. a. 2. Som liknar
crg.
ERG1G, èrrjigg, a. 2. Som har beskaffenhet
af crg.
ERGIGHET, èrrjigghét, f. 3. Egenskapen alt
vara crgig.
ERGO, ä’rrgo. Jlat.) DerfÖrc, således,
följaktligen. Brukas någon gång, mest skämtvis.
ERGOT1N, ä’rrgolfn, n. 3. sing. (kem.) Eget
ämne i Mjöldryga.
ERHÅLLA, ä’rhå’Ha, v. a. 3. (böjes som Hålla)
4) Få, hvad man begärt, anhållit orn. Han har
e-llil, hvad han begärt, den tjenst, han sökt.
Genom många böner har han e-Uit, all saken
nedlägges. — Syn. Få sig beviljad. Få,
Bekomma, Finna, Ernå. — 2) Få emoltaga (ulan
begäran, ansökan). E. en skänk, en gåfva. en
pension. E. någol lill skänks. E. bittra
förebråelser för någol. — Syn. Få, Bekomma. — 3)
Säges äfv. någon gång orn djur och liflösa föremål,
för att utmärka någon yttre inverkan. Häslen
erhöll tillfälle alt få bela en slund. Soffan
har vid flyttningen e-llil en lilcn skada.
Oftare säges dock Få, Bekomma, — I allmänhet
nyttjas Erhålla endast i det mera slädadc
samtalsspråket och i skrift.
ERHÅLLANDE, n. 4. Omständigheten, all
man erhåller ellcr att någol erhålles.
ERIKSGATA, f. 4. Resa genom alla rikets
landskap, som svenska konungarne i äldre lider
förelogo, strax efter sedan de blifvit valde, för alt
svärja sin cd och cmottaga hyllning af folket.
Anses härleda sig af den fordna partikeln Æ,
som i sammansättningar betyder all, samt Bikc
och Gata, väg; således egentligen: Resa genom
hela riket.
ERIKSMESSA, f. 4. 4) Fest, som i katolska
tiden firades lill åminnelse af Erik d. Helige. —
2) (nu) Den dag, sorn i almanackan är betecknad
med namnet Erik.
ERINRA, ä ri nnra, v. a. 4. (t. crinnern) 4)
Påminna. E. någon om en sak. E. om något,
som blifvit glömdl. E. någon om hans pligt.
E. om elt löfte, cn skuld. Jag måslc e. honom,
att del är hans lur i morgon. — Syn. Se
Påminna. — 2) Ogillande yttra sig om något,
anmärka. Vid allting hafva någol att e. Emot
honom har jag visst ingenting alt e. Härvid
har jag ingenting att c. — Syn. Sc Tadla. —
3) Invända. Häremot c-des ä motpartens sida,
att.... I förbigående vill jag blott e., all....
— E. sig, v. r. Draga sig, föra sig till minnes.
E. sig någol. Jag e-r mig, alt jag i morgon
måste besöka honom. — Syn. Se Påminna sig.
[Erindra, Erhindra.]
ERINRAN, arinnrann, f. sing. indef., och
ERINRING, ä’ri’nnrinng, f. 2. 4) Den
verkning af minnet, hvarigenom det i själen återkallar
en försvunnen föreställning. — 2) Ogillande
anmärkning. Göra e. vid någol. — Syn.
Anmärkning, Påminnelse. — 3) Invändning. Från
motpartens sida gjordes härvid den c., all .. . .
— Anm. För bem. 1 brukas oftare Erinring,
för bem. 2 o. 3 Erinran. [Erhindran, Erindran,
Erhindring, Erindring.)
ERINRINGSFÖRMÅGA. f. 4. Förmågan all
kunna i själen återkalla försvunna
föreställningar.
ERINRINGSTECKEN, n. 3. Tecken,
hvarigenom man kan erinra sig något.
ERIS, ériss, nom. propr. f. (grek, myt.)
Tvc-dräglens gudinna.
ERKE, ä’rrkc, prefix, härledande sig ifrån
grekiska ordet Archon, öfverhufvud, anförare, och
bifogadt till början af vissa svenska ord, för all
gifva dem en supcrlaliv betydelse. Så betyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
