Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Evighetsblomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
EVI
EXE
adv. 4) Ulan begynnelse. Gud dr till af e. —
2) I alla lider, från urminnes tider, så långt
tillbaka man vet atl omtala. Det har af e. så
varit. — I e., adv. 4) För alla tider, utan
uppe-hör och ända. Det tillkommande lifvet skall
vara i e. — 2) För alltid, för beständigt, för
ganska lång tid, till scdnaste eflervcrld. Hans
minne skall lefva i e. — Äfven brukas ofia I
all e., helst i förtroligt tal, då man vill gifva
synnerligt eftertryck åt meningen, t. ex.: Hur i
all e. har del gått till? hur i all verldcn <3ec.?
Hur i all e. kan han . . .? hur är del möjligt,
att han . . .? Del skall i all e. icke ske, eller
del skall aldrig i e. ske, aldrig någonsin. —
Från e. Ull e., adverbialt uttryck, som
betecknar evig tillvaro, utan begynnelse och ända, t. ex.:
Gud är lill ifrån e. till e.
EVIGHETSBLOMSTER, n. 5. Se Eternell.
EVIGT, ä’viggt, adv. 4) Utan begynnelse och
ända. Gud är e. lill. — Syn. Från evighet till
evighet. — 2) Utan ända, utan slut, ehuru med
begynnelse. Himmelrikets glädje och helvetets
pina skola e. räcka. — Syn. I evighet. Utan
ända, Evinnerligt. — 3) (fam.) Alltid. E. jemrar
han sig. Jag tror, du vill e. stanna q var der.
— Syn. I evighet, I all evighet, Alltid,
Beständigt, Alltjemt, Ulan uppehör, Evinnerligt.
EVINNERL1G, evi nnärrligg, a. 2. Evig (bem.
2 o. 3, men isynnerhet bem. 5). a)
Himmelrikets e-a fröjd. Helvetets e-a pina. — b) Till
e. åminnelse, e-l minne af cn märkvärdig
händelse. En e. process. — c) E-a klagovisor.
E. jemmer. E-l sagg, käll, käxande. — Syn.
Se Evig*
EVINNERLIGEN, EVINNERLIGT och
(för-åldr.) EVINNERLIGA, adv. Se Evigt (bem. 2 o. 3).
EVOLUTION,––––-tschön, f. 3. (krigsk.) 4)
Hvarje trupprörelse, som utförcs på exercisplatsen
eller på ett slagfält, såsom frontförändring,
kolonners formerande, ledens öppning eller slutning,
svängning, alTallning, m. m. E-er äro delar af
en manöver och medel lill dess utförande. —
2) Hvarje rörelse, som utförcs af cn flotta eller
en eskader.
EVÄRDELIG, se Everdelig.
EXAKT, äcksåckt, a. 4. Noggrann;
fullkomligt riklig. [Exact.]
EXALTATION, äcksalltatschön, f. 3.
öfver-spändt själstillstånd, Öfverspänning.
EXALTERA, v. a. 4. Uppelda till hänförelse,
hänföra, göra öfvcrspänd.
EXALTERAD, a. p. 2. öfvcrspänd. —
Brukas stundom som substantiv, t. ex.: Ene., de e-e.
EXAMEN, äcksåmänn, m. pl. — mina, (lat.)
Offentligt förhör med lärjungar vid ett läroverk,
lill pröfning af deras kunskaper. Taga,
undergå e. — Ingår i flera sammansättningar, såsom:
Prcst-, Embets-, Officers-, Kansli-, Kameral-,
Hofrättsexamen, m. fl. — Syn. Förhör.
EXAMENSBETYG, äcksåmännsbetfg, n. 5.
Betyg öfver ägande kunskaper, som på grund af
anställd examen meddelas någon.
EXAMENSVÄSENDE, n. 4. sing. Den
öfver-drifvet stora vigt, som vid universilcterna fästes
vid examina, och alla studiers häraf uppkomna
riktning till undergående af någon viss examen.
EXAMINANDUS,–––––ånndus, m. (lat.) eller
EXAMINAND,–––––-ånnd, m. 3. En, som skall
undergå examen.
EXAMINATOR.–––––-åtårr, m. 3. (uttalas i
pl, — törärr) Person, som examinerar eller
hvilken del å embete» vägnar tillhör att examinera.
EXAMINERA, ▼. a. 4. 4) Pröfva någons
kunskaper genom muntligt förhör. E. någon. —
Syn. Förhöra. — 2) (fam.) Förhöra, taga i förhör,
för att utforska något. Han nekar till
beskyllningen, ehuru jag e-l honom ganska strängt.
— 3) Undersöka, granska. E. förhållandet med
en sak. E. en blomma, undersöka, till hvilken
klass hon hör m. m., för att få reda på des»
namn. — Examinerande, n. 4. o.
Exami-nering, f. 2.
EXARK, äcksårrk, m. 3. (hist.) Benämning
på stålhållarne i Exarkatct. [Exarch.]
EXARKAT, äcksarrkåt, n. sing. (hist.) E-e t,
benämning på alla det byzanlinska kejsaredömets
besittningar uti Italien, efter Östgöternes
besegrande genom Narses (352). [Exarchat.]
EXCELLENS, äcksällä’nns, m. 3. (af lat.
Ex-ccllenlia, förträfflighet) Titel, som i vissa länder
tilläggcs ministrar, slatsråder, eller höga militäre
cmbctsmän, med elt ord: innehafvarne af statens
högsta värdigheter. — I Sverige: a) (fordom)
Titel, som på 4600-talet tillkom de fem höga
riks-embctsmännen: drots, marsk, amiral, kansler och
skattmästare; sedermera, intill Gustaf III:s tid,
var den oskiljaktig ifrån riksrådsembetet. — b)
(nu) Titel och värdighet, som tillhör
statsministrarna, hvilka äro sjelfskrifna excellenser, samt för
öfrigt af konungen tillägges högt uppsatta män
bland den civila eller militära embctsmannacorpsen
äfvensom vid hofvct. Fullständigt lyder denna
titel: Hans excellens, en af rikets herrar, men
i dagligt ta) brukas blott: hans e., eders (ers) e.
— Uti Italien är Eccellenza cn allmänt bruklig
titel för hvarje adelsman, och utländningar hedras
af inbyggarnc ofta dermed. (Exellens.)
EXCELLERA, äcksällèra, v. n. 4. Utmärka
sig. [Exellera.]
EXCELLENT, äcksällännt, a. 4. Förträfflig.
[Exellcnt.]
EXCENTRICITET, äcksär.ntrisitét, f. 3. 4)
(mat.) Afslåndct emellan medelpunkten och
hvar-dera focus i en ellips. — 2) (fig.) Öfverspändhet.
EXCENTRISK, äcksä’nntrissk, a. 2. 4) (mat.)
Säges om tvenne eller flera cirklar, inneslutna
inom hvarandra, då de hafva olika medelpunkt.
Motsats: Koncentrisk. — 2) (fys.) E. kallas en
slöt, när den ej går genom den råkade kroppens
medelpunkt. — 3) (Gg.) Öfvcrspänd, fantastisk,
svärmande. — Excen triskt, adv.
EXCEPTION, äcksApptschön, f. 3. 4)
Undantag. — 2) (lagt.) Invändning (i rättegång).
EXCERPERA, äcksärrpèra, v. a. 4. Göra
utdrag af något ur en skrift. — Excerperande,
n. 4. o. Exccrpering, f. 2.
EXCERPTER, äcksa rrptr, n. 3. pl. Utdrag ur
skrifter.
EXCESS, äcksä’ss, m. 3. 4) Utsväfning,
oor-dentlighet. — 2) Våldsamhet, ofog. Begå e-er.
EXCESSIV, äcksässi v, a. 2. Omåtllig,
öfver-drifven. — Exce ssivl, adv.
EXCIPERA, äcksipèra, v. n. 4. (lagt.) Göra
invändning (i rättegång).
EXCITATOR, äcksilåtårr, m. 3. (uttalas i pl.
— örärr) Ett slags instrument, som genomsläpper
elektricitet, men derjemte utvecklar positiv och
negativ elektricitet.
EXCITERA, äcksitèra, v. a. 4. Reta, uppegga.
EXEGES, äcksegés, f. 3. Utläggning och
förklaring af skrifter, isynnerhet af den heliga skrift.
EXEGETIK, äcksegctik, f. 3. Den gren af
teologiska vetenskapen, hvilken har lill föremål
den heliga skrifts utläggning ocb förklaring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
