- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
409

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Etterpåse ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT

EV!

409

de komma i beröring med huden på en mcnniska.
Urtica urens.

ETTERPÅSE, m. 2. pl. — påsar. (Pop. o.
fam.) Mycket argsint mcnniska.

ETTÉRÖRT, f. 3. Årlig växt, som utgör ett
besvärligt ogräs på sädesåkrar. Chrysanthemum
segelum.

ETTSTRUKEN, a. 2. neutr. — et. (i musik)
Så kallas de noter, hvilka tillhöra den oktav, som
ligger emellan den »lilla» eller »ostrukna» och dcn
»tvåstrukna» oktaven, emedan dc stundom tecknas
med ett streck uppöfver. t. ex. c.

ETYMOLOG, - - målå’g, m. 3. Språkforskare,
som isynnerhet cgnar sig åt efterforskningen af
ordens ursprung.

ETYMOLOGI, –målåji’, f. 3. 4) Ettords
härledning. Ordledning. — 2) Läran om ordens
härledning. [— gie.]

ETYMOLOGISK, - - målå’jissk, a. 2. Som
tillhör cller har afseende på etymologicn.

EUCHAIRIT, ävvkairi t, m. 3. Mineral,
bestående af selensilfver, i förening med selenkoppar,
derbt, metallglänsandc, med finkornigt, nästan kri—
stalliniskt brott.

EUDIOMETER, äwdiåmétcr, m. 2. pl. —
metrar. Instrument, hvarmedelst man kan mäta och
efter grader bestämma luftens syrehalt, för alt
utröna. huruvida dcn är mer cller mindre tjenlig
alt inandas.

EUDIOMETRI, äwdiåmetri’, f. 3. Läran om
sättet alt mäta luftens syrehalt.

EUFEMISM, äwfemfssm, m. 3. Omskrifning
af en anstötlig eller vidrig sak, medelst
förmildrande uttryck. Äfv. Euphemism.

EUFONT, ävvfoni’, f. 3. Välljud. Äfv.
Eu-phoni.

EUFONTSK, ävvfönissk, a. 2. Välljudande.
E-a boksläfver, sådana som, ulan att enligt
härledningen tillhöra ett ord, endast tilläggas för
välljudets skull. Äfv. Euphonisk.

EUGENIN, övvgenfn, n. 3. sing. (kem.) Eget
ämne i ncglikeolja.

EUMENIDER, ävvmenfdr, f. pl. Se Furier.

EUNUCK, äwnück, m. 3. Snöping. [Eunuch.]

EUSTACHISK, ävvståkissk, a. 2. E-a röret,
benämning på dcn gång, som ur trumhålan i Örat
leder till munhålan; har fatt sitt namn ^cr
ana-tomen Eustachi.

EUTERPE, ävvtérrpe, nom. propr. f.
Musikens sånggudinna.

EVAKUERA, v. a. 4. Utrymma. —
Evakuerande, n. 4. o. Evakuering, f. 2.
[Evac —.]

EVALVATION, cvallvatschdn, f. 3. 4)
Uppskattning, värdering. — 2) Beräkning af
myntsorters värde i jemförelse med hvarandra.

EVALVERA, v. a. 4. 4) Uppskatta, värdera.
— 2) Beräkna myntsorters värde i jemförelse med
hvarnndra.

EVANGELIEBOK, evannjèliebök, f. 3. pl. —
böcker. En för svenska kyrkan antagen
andaktsbok, innehållande korta utdrag ur Nya
Testamentets skrifter för hvarje helgdag i året, jemte
kyrkoböner, och åtföljd af den i svenska församlingen
antagna ritualen. [Evangcliibok.]

EVANGELISK, evannjélissk, a. 2. Som
öfvcr-ensstämmer med evangelium och innehållet af den
heliga skrift. E-a förbundet, förbund, som
under tyska trettioåra kriget år 4633 afslöts emellan
Sverige och de protestantiska furstarna. E-a
kyrkan, gemensam benämning på dcn lutherska och
den reformerta kyrkan. E-a kristne, Lutheraner

och Reformerte. E-a läran, protestanternas (Lu*
theraners och Reformerlcs) lära. E-a sällskapet,
ett samfund i Sverige, för utspridande af smärre
andaktsböcker. — Substantiv! brukas äfv.: De
E-e, Protestanter, d. v. s. Lutheraner och
Refor-mcrte.

EVANGELIST, evannjelfsst, m. 3. 4) (i den
äldre kyrkan) Benämning på de kristna, som
fortsatte apostlarncs undervisning. — 2)
Benämning på Mathæus, Marcus, Lucas och Johannes,
såsom författare till dc i Nya Testamentet intagna
evangelierna.

EVANGELIUM, cvannjéliumm, n. 3. pl. — Uer.
(af grek. Evangelion: ett ljufligt och gladt
budskap) 4) Hela den i Nya Testamentet uppenbarade
läran. — 2) Berättelsen om Jesu lcfnad, död och
uppståndelse, författad af dc fyra Evangelistcrna.
— 3) Läran om nåden i Christo, sådan den i Nya
Testamentet framställes.

EVAPORATION, ––––––tschön, f. 3.
Afdunst-ning.

EVAPOREBA, v. n. 4. Afdunsta.

EVASDOTTER, a vassdå’tlr, f. 2. pl. —
döttrar. (fig. fam. skämtv.) Qvinna.

EVASIV, –fv, a. 2. Undvikande. [—if.]

EVASIVT, - - fvt, adv. På ett undvikande
sätt. [— ift.]

EVELIG, aveligg (utlalas i allmänhet: ä’vigg)»
a. 2. Hvar e-a en, hvar enda cn.

EVENTUEL, cvänntuä’1, a. 2. 4) Tillfällig.
— 2) Beroende af framlida händelser. [— ell.]

EVERDELIG, evä’rdcligg, a. 2. I alla lider,
för beständigi varande, fortfarande, gällande. Till
e. åminnelse. Till e-l nyttjande. Till e. ägo.
För e-a tider, för alltid, ända till sednastc
cfterverld, så länge vcrlden slår. [Evärd—,
Evcrld —.]

EVERDELIGA, EVERDELIGEN, adv. I alla
lider, för alltid. — Anm. Everdcliga är numera
föråldradt.

EVERTUERA SIG, evärrtuèra, v. r. 4. (fr.
s*Éverlucr) Genom öfning förvärfva skicklighet»
fullkomna sig. E. sig i ett språk.

EVIDENS. evidänns, f. 3. Klarhet, tydlighet.

EVIDENT, evidännt, a. 4. Klar, tydlig.

EVIG, a vigg, a. 2. 4) Som är utan
begynnelse och ända. Endast Gud är e. Den e-e
Guden. Del e-a ordet. Den e-a visheten. — I
definit form och såsom substantiv brukas ofta
Den E-e i stället för Gud. — 2) Som väl haft
begynnelse, men är ulan ända. Det e-a lifvet.
Den e-a fördömelsen. Den e-a döden (sc Död).
— Syn. Evinnerlig. — 3) Sorn räcker, varar sa
länge, att man ej förcscr något slut derpå. Én
c. vänskap, kärlek, åminnelse. Etl e-l hat.
Eli e-t krig. En e. process. — Syn.
Evinnerlig, Beständig. — 4) Som varar för lifstidem E.
lands/lykl. E-t fängelse. — Syn. Lifslids. —
5) (fam.) Som alltför ofta upprepas. Hans e-a
klagovisor trolla alla. — Syn. Evinnerlig,
Id-kelig, Bcsländig. — 6) Hvar e-a en, sc Evelig.

EVIGHET, ä’vigghét, f. 3. 4) Tid ulan
begynnelse och ända. Tiden är, egentligen alt
tala, blott cn del af e-cn. — 2) Tillvaro utan
begynnelse och ända. Guds e. — 3) Tid. sorn
väl har början, men ej ända. Brukas i denna
bem. framför allt i fråga om det tillkommande
lifvet. Dcn saliga, osaliga e-cn. E-en mig
fast förskräcker. Helvetesslraffens e. O
men-niska, länk på e-en! — 4) Ganska lång tid.
Dessa byggnader skola beslå cn hcl e. Denna
ändlösa väntan var för mig en hel e. — Af r.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free