Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fallande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 FAL
sinnet, t. ex.: Del har aldrig f-Uit mig in all
tvi/la derpå. Om det (-llcr honom in all ....
— F. sig, v. r. 1) (omkläder) Passa efter
kroppen. Denna klädning (-ller sig väl, illa. —
Syn. Sitta. — 2) Tillfälligtvis komma i sinnet.
Svara, som orden f. sig. — 3) Inträffa, råka
hända. Del föll sig så, alt jag den dagen var
litet illamående. — Syn. Se Hända. — 4) Passa.
Jag skulle gerna göra sällskap, men del f-ller
sig ej väl för mig. Om del så f-ller sig. Du
får göra allt som del f-ller sig, efter
omständigheterna. Det f-ller sig något besvärligi,
medför besvär. — Syn. Se Passa.
FALLANDE, n. 4. 1) Händelsen,
omständigheten, att någon eller något faller; se Falla, bem.
1, 2, 5, 6, 7, 8 (e o. f), 10 (för bem. 1, 2 o. 8,f
nyttjas äfv. Fall, och ensamt för bem. 3, 4, 8
(a, b, c, d)). Hastigheten af cn kropps f. kan
beräknas. En kulas f. utför ell lutande plan.
En snölavins f. utför sluttningen af ell berg.
Motionens f. smärtade honom på del högsta.
Kursens, prisernas f. Vattnets f. i sjön,
qvick-silfrcls i termomelern. Draperiets f. i veck,
klädningens f. tält efler lifvel. Ell fartygs f.
Jfr. Fall, 4. — 2) (geol.) Se Stupande, n. —
Part. pres. Som faller. Brukas adjektivt i
följande talesätt: (fam.) Gå på f. fot (om qvinnor),
vara nära sin ncdkomst. Stå på f. fot (om
byggnader), luta till fall.
FALLANDESOT, m. 3. Sjukdom, som visar
sig med tidtals påkommande starka paroxysmer
ocb kroniska konvulsioner, under hvilka den sjuke
faller baklänges, fullkomligen bcröfvad känsel ocb
medvetande. Äfv. Epilepsi.
FALLASKA, se Falaska.
FALLBILA, f. 4. (föga brukl.) Se Guilloline.
FALLBRÄDE, n. 4. Bräde, som nedfälles vid
vissa tillfällen, då så behöfves, för att derpå sätta
eller lägga något.
FALLBY, m. 2. (sjöt.) En plötsligt
uppkommande stormil.
FALLBÄNK, m. 2. Bänkbräde, som kan fällas
ned ifrån en vägg, så att det gör samma tjenst
som en bänk.
FALLDÖRR, f. 2. En snedt liggande dörr,
t. ex. till somliga källarsvalar.
FALLEN, part. pret. (af Falla), neutr. — et.
4) Som fallit. F. snö. En f. gunstling. Den
fallna storheten. — Brukas som adjektiv i
följande bem. — 2) a) Böjd, benägen. Åtföljes
alltid af prep. för. F. för dryckenskap. Vara f.
för misstankar. Han synes icke vara f. för
all göra det. — Syn. Se Böjd. — b) (lagt.)
Skicklig, duglig. Konstrueras med prep. Ull Må
den utses Ull förmyndare, som derlill f. är. —
Syn. Se Skicklig.
FALLENHET, f. 3. 4) Se Böjelse, 4.
Konstrueras med prep. för. Hafva f. för del onda,
för spel, för dryckenskap, för all kröka på
armen, o. s. v. — 2) Se Anlag. Konstrueras
med prep. för. F. för musik, för all blifva en
lärd man. — 3) (lagt.) Egenskapen att vara
fallen, skicklig till vä rf, uppdrag, förrättning.
Konstrueras med prep. till.
FALLERA, v. n. 4. Afstå sin egendom åt
borgenärerna. — Syn. Se Bankruttera.
FALLFÄRDIG, a. 2. Färdig att falla. —
Fallfärdighét, f. 3.
FALLGROP, f. 2. Grop, enkom gjord, för
att deri fånga vilda djur; äfv. till att spärra
vägen för fiender.
FALLHATT, m. 2. Sc Fallvalk.
FAL
FALLHORN, n. 8. (skepp.) öfversta spetsiga
delen af ett segel, hvari det hissas.
FALLHÖJD, f. 3. 4) (fys.) Höjden af den
rymd, en fallande kropp genomfar. — 2) (artil.)
Det stycke, cn kastkropp sänker sig under den
förlängda kärnlinien (se d. o.).
FALLISSEMENT,–––––––månng, n. 3. eller
FALLIT, -ft, m. 3. Se Bankrull.
FALLKÄPP, m. 2. Käpp, som man ger små
barn, då dc lära sig gå, för att de lättare må
kunna hålla sig uppe på benen.
FALL-LAG, m. 2. (fys.) Lag för kroppars
fallande.
FALL-LAVIN, fåll-lavfn, m. 3. Lavin, som
bildas, då glacierer skjuta fram på sneda, ojemna,
klippiga ytor, ocb delar deraf störta ned. Kallas
äfv. Glacierlavin.
FALL-LUCKA, f. 4. På ett golf befintlig
lucka, som bctäckcr nedgången till ett ncdanunder
varande rum, en källare, en underjordisk båla, ett
fängelse, o. s. v.
FALLMASKIN, fållmaschin, m. 3. (fys.)
Enkom inrättad maskin, för alt genom försök
fastställa lagarna for fallande kroppars hastighet.
FALLNA, v. n. 4. Vissna, tyna bort (af
gamla ordel Fölr, dödsblek). — Fal
Inan-de, n. 4.
FALLNÄT, n. 8. (sjöt.) Nät, som vid batalj
utsträckes öfver ett fartyg, för att skydda det för
nedfallande saker.
FALLPORTj m. 2. (på linieskepp) Port, som
tjenar alt tillsluta understa batteriets porlar, då
kanonerne äro inhalade och surrade.
FALLREP, n. 5. (skepp.) Så kallas hvartdera
af de tåg, som nedhänga vid midtcn af ett fartygs
sida, och i hvilka man håller sig, då man stiger
upp cller ned. (Fig.) Bringa på f-et, bringa på
fall. (Fam. skämtv.) Vara på f-et, säges om
haf-vande qvinnor, då de äro nära sin nedkomst.
FALLREPSKNOP, n. 8. (skepp.) Ett slags knut.
FALLREPSSTEG, n. 8. (skepp.) Trälister,
fastspikade på sidan af ett fartyg, för att tjena i
st. f. fallrepstrappa.
FALLREPSTRAPPA, f. 4. (skepp.) Trappa,
fästad emellan fallrepen på ett fartyg, för
upp-ocb nedstigande.
FALLSJUKA, f. 4. Se Fallandesot.
FALLSKÄRM, m. 2. Taftsskärm af ungefär
20 fot i diameter, med hvilken man ifrån en höjd
kan långsamt nedsänka sig på jorden. Brukas
isynnerhet af luftseglare.
FALLSTOCK, m. 2. (jäg.) Elt slags giller,
bestående af cn smalare stock, hvilken ligger på
marken, samt en gröfre, som gillras och har en
tyngd, hvarmed djuret dödas emot den nedre.
FALLTÅG, n. 8. (skepp.) Tåg att hålla sig
fast vid, t. ex. i fallrepsslegen.
FALLVALK, m. 2. Med ull eller tagel
uppstoppad valk, som isynnerhet fordom brukades att
sätla kring hufvudet på små barn, då de lära sig
alt gå, för att skydda dem för skada vid fall.
FALNA, v. n. 4. Blifva till stoft, såsom
falaska. — Falnande, n. 4.
FALS, m. 2. 4) Ränna, hvari ett skottfönster
o. d. går. — 2) De om och öfver hvarandra vikta
kanterna ulaf bleck eller plåtar på kärl, rör, tak,
o. s. v.
FALS, n. (oböjl.) (lagt.) F. och (lärd, svek
i handel.
Anm. Ordel betyddo ursprungligen: Falikl mynt,
FALSA, v. a. 4. 4) Hopfoga kanterna ulaf
bleck eller plåtar på det sätb, att de vikas om och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
