Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Falsare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAL
FAM
421
öfver hvarandra. — 2) (bokb.) Hopvika arken
medelst falsbenet. — Falsande, n. 4.
FALSARE, m. B. Arbetare, som falsar.
FALSARHJS. fallsåriuss, m. 3. pl. — rier. (lat.)
Person, som begår cn förfalskning af något
dokument eller dylikt, eller som efterapar en annans
namn under någon skrift.
FALSBEN, n. B. Verktyg, bestående i ett slätt,
glaltadl ben, hvarmed arken falsas vid böckers
inbindning.
FALSETT, fallsä’tt, m. 3. 4) Omfånget af de
nienniskoröstens toner, som öfverstiga den
naturliga höjden, eller bröststämman, och framtvingas
genom en pressning af strupen. Kallas äfv.
Hals-röst. — 2) De högsta och djupaste tonerna på ett
blåsinstrumcnt. — Sä. F-slämma.
FALSHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Hammare, som begagnas vid plåtars eller blecks
falsning.
FALSHYFVEL, m. 2. pl. — hyflar. Ett
slags byfvel, som af snickare begagnas till falsars
(bem. 4) åstadkommande.
FALSK, a. 2. I allmänhet: Som icke är, hvad
det synes vara: 4) Stridande mot sanningen, mot
det sanna. F. nyhet. F. ed, berättelse, idé,
föreställning. F-l vittnesbörd, rykte, påslående
F. religion, lära. — Syn. Osann, Sanningslös,
Oriktig. Ogrundad, Diktad. — 2) Som är utan
skäl, utan orsak. F. fruktan, räddhåga. F.
hederskänsla, blygsel, ära. — Syn. Ogrundad,
Oriktig. — 3) Som saknar riktighet, noggrannhet.
F. regel, tanka. F-t omdöme, argument.
Hafva en f. smak. — Syn. Oriktig. — 4) (i
litteratur och skön konst) Som aflägsnar sig ifrån det
naturliga och sanna. Den f-a smak, som råder
i hans ar bele. F. vältalighet. F. färg, ton. —
B) (i musik) F. lon, högre eller lägre än den
rätta. F-l ackord, missljudande, som ej
stämmer. — 6) Som saknar tillräcklig styrka, osäker,
farlig. F. is. — 7) Som icke är, hvad det bör
vara eller vanligen är; som icke blifvit, hvad som
åsyftats. En f. rörelse, ställning. F-l läge.
Taga en f. riktning, syftning. Göra ell f-l
sleg, äfv. (fig. fam.) begå något fel i sitt
uppförande, i affärer. F. dager, som illa belyser
föremålen och ger dem annat utseende, än de i
sjelfva verket äga. — Syn Oriktig, Felaktig. —
8) Förfalskad, understucken. F-l mynt. F.
as-signation, sedel, underskrift. F-a tärningar.
F-l kontrakt, testamente, dokument. F-l namn.
— 9) Som icke är, hvad det synes vara och
ut-gifves för. F. dygd, blygsamhet, vänskap,
ödmjukhet. F-l nit, saklmod. F-l sken. — Syn.
Lalsad, Förställd, Föregifven, Skenbar, Bedräglig.
— 40) (i fråga om person) a) Säges om den,
som icke är, hvad han vill synas vara eller ger
sig ut för. Den f-e Sluren. En f. vän, profet.
— b) Som, i afsigt att bedraga, visar sig i det
utvertes annan, än han verkligen är. Det är en
f. menniska, tro honom ej. — Man säger äfv.:
Ell f-l hjerla, sinne: en f. karakter. — Syn.
(för begge dessa bem.) Bedräglig, Svekfull, Hal,
Räfaktig, Dubbel. — c) Som röjer, uttrycker,
till-kännagifver falskhet. Etl f-l utseende. En f.
blick, min, uppsyn.
FALSKAS, v. d. 4. Bete sig, uppföra sig
falskt, förställa sig i elak afsigt.
FALSKELIGEN, adv. 4) Oriktigt, utan
grund, utan orsak, grundlöst, felaktigt. Blifva
f. misstänki för något. — 2) Sanningslöst,
emot sanningen. F. påslå, föregifva, säga,
o, s. v.
FALSKHET, f. 3. Egenskapen alt varafahk:
4) Sanningslösbet, osannhel, grundlöshet. F-en
af en berättelse, ell rykte. En religions, en
läras, etl systems, ell ryktes f. — 2)
Oriktig-het. En regels, ell omdömes, ell arguments f.
— 3) Osäkerhet, farlighet. Besinna f-en af dill
läge, af din ställning. — 4) Skenbarhet, sken,
bedräglighet. Du skall en gång röna f-en af
hans vänskap. — B) Falskt, svekfullt, bedrägligt
sinne, hjerta, falsk karakter (se Falsk, 40).
Frukta menniskors f. — 6) Falskt uppförande,
handlingssätt; falsk handling (se Falsk, 40). Denna
uppenbara f. vände allas hjerlan ifrån honom.
Begå, göra sig skyldig Ull en f.
FALSKNTF, m. 2. pl. — knifvar. Verktyg
af trä, ben o. s. v., liknande en knif och hvassl
på begge sidor, hvilket begagnas till pappers falsning.
FALSKT, adv. På elt falskt sätt, med
falskhet: 4) Osant, emot sanningen, emot rätta
förhållandet. Vittna, svärja f. — Syn. Falskeligen.
— 2) Oriktigt, felaktigt, orätt. Sjunga, spela f.
Döma, sluta f. — 3) Bedrägligt, svekfullt.
Handla f. emot någon.
FALSNING, f. 2. 4) Förfarandet, då man
falsar (se d. o.). — 2) Sättet, huru något blifvit
falsadt. Denna f. är väl gjord.
FALSTÅNG, f. 3. pl. — tänger, (tekn.) Tång
med myckel breda käftar, som begagnas vid
plåtars falsning.
FALUNIT, –i*t, m. 3. En familj af
mineralier, börande till släglel Silikater, hvaraf i Falu
grufva flera arter förekomma.
FAMILIARISERA SIG, v. r. 4. F. sig med,
göra sig förtrolig, bekant med, studera sig in uti.
FAMILIARITET,...........tet, f. 3. Förlrolighct.
FAMILIER, familljä’r, a. 2. 4) Förtrolig.
Vara f. med någon. De äro myckel f-a. —
2) Förtrolig, väl bekant, hemmastadd.
Konstrueras i denna bem. alltid med prep. med. Göra
sig f. med en sak. — 3) Som begagnas i
förtroligt, hvardagligt tal. F-l talesätt, ord. — 4)
(fam.) Vänlig, hygglig i sött och tal, nedlåtande,
godlalig. Vara f. emot alla. [Familiär, Familjer,
Familjär.]
FAMILJ, fami’llj, f. 3. 4) (hos Romarne) a)
En husfader med hustru, barn och öfriga personer,
hörande till slägten, som lefde i hans hus. — b)
Samteliga slafvar, som tillhörde en husfader. —
2) (nu) a) Alla under en husfaders styrelse
stående personer, tjenarne inberäknade. Hushåll, Hus.
— b) Alla de förenämde, utom tjenarne. — c)
Alla, som härstamma från en gemensam stamfader
och äga vissa från honom hänlcdda rättigheter.
Slägt, Ätt. En ganska vidlyftig och utgrenad f.
Vara af god f., af god härkomst. — 3) (nat. hist.)
Sammanfattning af flera slägten (växter, djur,
mineralier), som hafva några gemensamma
kännetecken, hvilka skilja dem ifrån alla andra. En f.
sönderfaller i slägten och arter. Flera
sammanhörande f-er bilda en ordning.
FAMILJ ANGELÄGENHET, - millj –––––-ét,
f. 3. Angelägenhet, som särskilt rörer någon viss
familj (bem. 2, c). Äfv. Familjesak.
FAMILJEDRAMA, n. 3. pl. — dramer.
(estet.) Den del af dramat, som lar sitt ämne ur
familjelifvel.
FAMILJEFÖRDRAG, n. B. (hist.) Politiskt
fördrag emellan grenarna af någon viss furstlig familj.
FAMILJEGODS, n. B. Se Släglgods.
FAMILJEGRAF, f. 2. pl. — grafvar. Graf
i kyrka eller på en begrafningsplals» som tillhör
någon viss familj (bem. U, b o. c).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
