Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Faral ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
FAR
FAR
något, fara, för att hämta någon ell. något. —
F. (ort, hastigt, skyndsamt; se äfv. Fortfara. —
F. fråm, till ort och ställe, som man ämnat; äfv.
fara förbi, t. ex.: Hvar han for fram; se äfv.
Framfara. — F. förbi, se Förbifara. — F.
igenom, resa, färdas igenom (en ort, en stad); se
äfv. Genomfara. När det står absolut, uttalas
F. igenom, t. ex.: Han for blott igenom, ulan
alt stanna; pilen for tvärs igenom. — En ond
ande har (aril i’ honom, han har blifvit besatt
af en ond ande. — F. Tn, se Infara. F. Tn lill
ell. hos någon, se Taga in. — F. néd, se
Nedfara. — F. öm. se Omfara, Förbifara. — F.
omkring, se Kringfara. — F. undan, resa,
färdas, för att undkomma någon förföljande. — F.
upp, se Uppfara. — I utsträckt mening
förekomma i bibeln uttrycken: F. upp lill himla,
ned lill helvetet. — Syn. Resa, Färdas, Segla. —
b) Begifva sig på väg, anträda en resa, färd. Han
har f-ril lill Paris. Han far i går morgons.
När skall du f.? Diligencen (ar kl. 8. — F.
åf, bort, åstad, sin kos, sin väg, se Affara,
Borlfara. F. af med, taga något med sig,
borttaga, bortröfva. — F. efler, anträda en resa efter
någon annan, som farit förut. — F. ifrå n,
Icm-na, öfvergifva någon ell. något, då man reser bort.
— F. méd, följa med någon på resa, färd. — F.
ut, resa, Tärdas ut ifrån ett ställe, t. ex.: F. ut
på landet, i staden. (I bibeln) Far ut, du
orena ande! lemna den besattes kropp &c. —
Syn. Se Bortfara. — 2) (både om person och
sak) Ofrivilligt, till följd af någon yttre kraft,
hastigt förflyttas, drifvas ifrån ett ställe till «tt
annat. Rält som han stod, halkade han och for
i sjön. Se molnen, hur de f. i luften. Del far
snö i luften. Vagnen far så långsamt, all vi
snarl hinna den.’ — F. af, plötsligt och
ofrivilligt flyttas, drifvas bort med hast, t. ex.: Jag såg,
när han for af ned i sjön; hallen, mössan for
af; pilen for af från bågen och träffade sill
mål. — F. bort, f. sin väg, sin kos, (om saker)
af någon yttre orsak hastigt drifvas bort och
förloras, t. ex.: knappen har lossnat och f-ril bort.
— F. fram och tillbaka, drifvas, flyga fram och
tillbaka, t. ex.: fjädern far fram och tillbaka i
luften. — F. igenom, néd, omkri ng, se
Genomfara, &c. — F. undan, föras, drifvas undan. —
F. upp, drifvas upp, t. cx.: dunet far upp ifrån
sängkläderna. — F. ut, sc Utfara. — Syn.
Drifvas, Flyga. — 3) I utsträckt mening eller fig.
bemärkelse brukas Fara i åtskilliga uttryck och
talesätt, såsom: Låta f., släppa, afstå från. F.
vilse, se bem. 1. F. någon i håret, häftigt taga
någon i håret, för att lugga honom. F. varliga,
varsamt, gå varsamt lill väga. F. varsamt med,
varsamt handtera, vårda, bemöta, förfara med.
F. väl, illa, väl, illa bemötas, handteras,
behandlas, t. ex.: Tjenstefolkel far väl der i huset;
hallen far icke far väl af regnel; kläderna f.
illa af dam. F. illa med, illa handlera,
behandla. Illa f-ren, illa handlerad, medfaren.* F.
efler, cftersträfva; äfv. i minnet förblanda något
med ett annat och tala derefter, t. ex.: Ah! nu
kommer jag ihåg: del var broderns bröllop
jag far efler och råkade alt förblanda med
systerns. — F. fört, fråm, se Fortfara,
Framfara. F. med lögn, bedrägeri, bruka att ljuga,
bedraga folk. F. på’ någon, rusa, störta på
någon. — f. upp, häftigt resa sig upp, t. ex.: Vid
dessa ord far han upp, såsom hade en orm
stungit honom. — F. ut emot någon, häftigt
tilltala, förebrå. F. ut i vrede, blifva häftigt vred.
F. ut i ovett emot någon, öfverfalla någon med
ovelt. — F. ö’fver, m Öfver fara o. Förbigå. — 4)
(sjöt.) Säges om elt tåg, i hänseende till dess ställe
och riktning.
FARAL, -ål, m. 3. Ett slags ordlek,
bestående deruti, att cn eller flera stafvelser i ett ord,
hvilka hvar för sig äga någon betydelse, utbytas
emot ord, som hafva antingen motsatt betydelse
eller höra under ett gemensamt slägte af begrepp,
t. ex.: sjelfva ordet Fareå i st. f. J/oral,
Landdal i st. f. Sjöberg, o. s. v.
FARANDE, n. 4. Händelsen, att någon eller
något far (i alla bem.). Brukas endast i några
få uttryck, t. ex.: Delta f. fram och tillbaka
tröttar på längd.
FARAO, fårao, n. sing. Ett slags hasardstr**
emellan flera spelare, af hvilka en, som är banku
håller banken emot alla de öfriga. [Pharao.]
FARAORÅTTA, f. 4. Se Ichneumon, 4.
FARB AR, a. 2. Som kan befaras. En f. väg.
FARBRODER eller FARBROR, fårrbrorr o.
fårrbrorr, m. 3. pl. — bröder. Faders broder.
I äldre lagstil brukas Faderbroder.
FAR DAG, m. 2. Den dag, då ett boställe
af-trädcs till ny boställsinnehafvare.
FARFAR, fårrfarr o. fårrfarr, m. 3. pl. —
fäder. Faders fader. Heter i äldre lagstil
Faderfader. F-s far, faders farfar. F-s f., faders
farfars far.
FARGALT, fårgållt, m. 2. Galt, som icke
blifvit utskuren. — Syn. Rånte.
FARHÅGA, f. 4. Lägre grad af fruktan.
Hafva, hysa f. för något. — Syn. Se Fruktan.
FARIN, -i’n, n. 6. sing. (kem.) Benämning
i handeln på råsocker, renadt genom upplösning
i kalkvattcn och omkristalliseradt. Kallas äfv.
Ferris, Sockerjord.
FARINÖS, –ö’s, a. 2. (fr. Farineux) 4)
Mjölig, mjölaktig. — 2) (målark.) Hvitaktig, matt
(om koloriten).
FARISÉ, m. 5. 4) (fordom, hos Judarna) En,
som Täslade sig mera vid den yttre än den inre
gudsljensten. F-ernes sekt. — 2) (fig.) Hycklare,
skrymtarc. [Phar —
FARISEISK, – säjjsk. a. 2. 4) Som tillhör,
angår, utmärker Fariséerna eller deras lära. —
2) (fig.) Hycklande, skrymtande. [Phar —.]
FARKOST, fårkå’sst, m. 3. Smärre
forlskaff-ningsmedel till sjös, för segel eller åror, såsom
små fartyg, bålar, o. s. v.
FARLED, fårléd, m. 3. Djupaste leden af ett
farvatten, der scgelfarlen stryker fram. Man
säger äfv. Segelled.
FARLIG, a. 2. Som medför eller kan inleda
i fara. F. post, plats, ställning, väg, sjukdom.
F. sats. F-a tider. F. menniska. (Talesätt)
Han är icke f., honom behöfver man ej bry sig
om. — Syn. Vådlig, Äfventyrlig, Betänklig,
Efter-tänklig.
FARLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
farlig. F-en af denna sals är lätt atl inse. —
Syn. Vådlighet, Betänklighet. — 2) Se Fara, f. 2.
FARM, farrm, m. 3. (engelskt ord)
Arrendehemman.
FARMACEUT, farrmasä’iTt, m. 3. (från
grekiskan) En, som tillreder läkemedel. [Pha —.]
FARMACEUTIK, farrmasälTti k, f. 3. Se
Farmaci.
FARMACEUTISK, farrmasä’fftissk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på farmacien. [Pha —.]
FARMACI, farrmasi’, f. 3. Konsten att
tillreda läkemedel. Apotekarkonsl. [Pha—.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
