Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fanders ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAN
FAR
423
en enformig till den lifligastc rörelse, som
skakar hela kroppen. Takten dertill slås med
ka-slanjclter.
FANDERS, fånndärrs, i st. f. Fandens, af det
danska Fanden (Fan). Ett f. väsen, larm, elt
förfärligt, oerhördt Jec. nÅl f.! för fan i våld!
Del går alltihop ål f. Ål f. med den loken! —
Jfr. Fan.
FÅNER, -ér, n. 5. Tunna skifvor af trä,
som af snickare begagnas till inläggning. — Sä.
F-skifva, -trä.
FANERA, v. a. 4. Inlägga (möbler, o. s. v.)
med faner. — Faner ande, n. 4.
FANERARE, m. 5. Snickararbelarc, som
fa-nerar.
FANER1NG, f. 2. 4) Arbetet,
sysselsättningen, då nian fanerar. — 2) Faner, hvarmed cn
möbel blifvit inlagd. — 3) Sättet, huru detta
blifvit gjordt. En väl gjord f.
FANERINGSQVÅRN, f. 2. Ett slags maskin,
hvarmed dyrbara träslag sönderskäras i fina,
tunna skifvor till fanering.
FANEROGAM, –rågarn, f. 3. (bot.) Växt
med hjertblad och tydliga könsdclar. F-er, första
hufvudafdelningen af växterna. [Phan —.]
FANFAR, fannfår (eller efter franskan:
fanng-får), m. 3. 4) Kort, smattrande och briljant
tonstycke för trumpet och valdthorn, vid kavalleri.
— 2) Trumpctsignal, som blåses kort före
anfallet af en inhuggande kavallcritrupp. — 3) Litet
glädtigt jagtstycke, som blåses, då en hjort drifves
upp. — 4) Kort musikstycke för blåsinstrumenter,
till tecken af fröjd och glädje.
FANFARON, fanngfarå’nng, m. 3. (fr.)
Slor-skrylare, slorpratare.
FANFARONAD, fanngfarånåd, m. 3. (fr.
Fan-faronnade) Ordskryt, storskryteri.
FANFÖRARE, m. 5. Den, som förer fanan.
FANJUNKARE, fånjünngkarc, m. 5.
Underofficer, som förcr fanan samt sköter expeditionen.
FANKEN, fånngkn, fam. i st. f. Fan.
Brukas såsom något mera städadt än nyssnämde ord;
är egentligen att anse som elt slags diminutiv,
bildadt efler tyska diminutivändelsen chen, på
samma sätt som Hinken af Hin. F. anfäkta!
FANMARSCH, m. 3. (milit.) Särskilt marsch,
som slås af spelet, vid parad för fanan.
FANNOMA, fånnomma. (pop. o. fam.) Fanders.
Ål f. Jfr. Fanders.
FANPLUTON, fånplutön, m. 3. Pluton,
bestående af en förste fanförare, som bär fanan,
jemte Ivå korporaler, i främsta ledet, och en
andre fanförarc med två korporaler, i andra ledet.
FANSTYG, fånsty’g, n. Ö. sing. Se
Djef-vulstyg.
FANSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Den stång,
hvarvid duken till en fana är fästad.
FANTASI, fanntasi’, f. 3. 4) (utan plur.) a)
Inbillningskraflcn, då hon ofrivilligt, utan bestämd
afsigt, frambringar föreställningar af föremål, som
icke äro närvarande för sinnena. F-en visar sig
mest verksam i ensamhet, stillhet och mörker.
— b) (estet.) Den produktiva och skapande
in-billningskraften, d. v. s. diktningsförmågan i dess
vidsträcktaste begrepp. Denne författare har en
rik f. — Syn. Inbillningskraft, Bildningsgåfva,
Diktgåfva. — 2) (med plur.) a) Infall, grill, nyck,
hugskott. — b) Feberdröm, föreställning under
feberyra. — c) Musikstycke, som spelas utan
förberedelse eller noter, endast efler ögonblickets
ingifvelse. [Phan —.]
FANTASIBILD, fannlasfbflld, m. 3. Bild,
föreställning, framalstrad af inbillningskraflcn och
så liflig, att man anser den för ett närvarande
verkligt föremål. — Syn. Drömbild, Chimer.
FANTASISTYCKE, n. 4. 4) Musikstycke
eller målning, som härleder sig ifrån ögonblickets
ingifvelse. — 2) Dikt, hvari fantasien inrymmes
fritt spel, utan tvång af regel.
FANTASMAGORI, fannlassmagåri’, f. 3. 4)
Konsten alt genom vissa apparater, såsom t. ex.
latcrna magica, förvilla synen och låta se bilder,
som likna vålnader, d. v. s. att framkalla
andesyner. — 2) En sådan syn, frambragt genom
nyssnämde medel. [Ph —.]
FANTAST, fanntåsst, m. 3. Den, som håller
sin inbillnings föreställningar för verkliga ting,
tror sig kunna realisera sådana tomma
inbillningar, älskar och söker det äfvenlyrliga, sällsamma
och ovanliga. Grillfängare, Svärmare, Galning.
[Ph
FANTASTERI,––––––rf, n. 3. Svärmeri. [Ph—.]
FANTASTISK, a. 2. 4) (om person) Som
låter villa sig af sin fantasi, tager sina egna
inbillningar för någol verkligt. En f. menniska.
Svärmisk. — 2) (både om person och sak)
Underlig, besynnerlig, som härleder sig ifrån en blott
fantasi (bem. 2). F-a idéer. En f. drägl. —
3) Narraktig. — Fantastiskt, adv. [Ph —.]
FANTISERA, fanntisèra, v. n. 4. 4) Öfverlemna
sig åt fantasiens (seFantasi, 4yapel; låta inbillnings—
kraften fritt sväfva omkring. — 2) Yra (i
sjukdomar). — 3) (i musik) Spela ulan noter eller
förberedelse, endast efter ögonblickets ingifvelse. —
Fantiserande, n. 4. o. Fanliserinq, f. 2.
[Ph —1
FANTOM, fannta m (efter franskan: fannglå’m),
m. o. n. 3. 1) Gyckelbild, alstrad af inbillnings—
kraften. — 2) Spöke, vålnad. [Ph —.]
FANVAKT, fån väckt, f. 3. (milit.) Post,
utställd framför det qvarter, der fanan befinncs.
FAR, m. 2. En mjukfenig fisk af
Cyprinsläg-tet. Cyprinus Farenus.
FAR, sammandraget af Fader, brukas i
dagligt tal samt i sammansättningar, t. ex.: Kära f.!
Han var en f. för mig. Jfr. Fader.
FARA, f. 4. Hvad som hotar med eller
vanligtvis är åtföljdt af skada, förlust, ledsamhet,
olycka, förderf, undergång, död. F. all förlora
något. F. för lifvet. Med f. för mitt lif.
Utsätta, blottställa sig för f. Bringa i f. Löpa
f. atl komma för sent, utsätta sig för f. &c.
Löpa samma f. som någon. Del har ingen f.,
det bchöfvcr man cj frukta. Det är f. värdt
alt, den faran, olyckan, ledsamheten kan inträffa,
atl ... . Slå i f. för........äfventyra. Del är
ingen f. med honom, han lider ingen nöd; äfv.
är rätt skicklig, duglig, välartad, snäll, o. s. v. —
Syn. Farlighet, Äfventyr, Risk.
FARA, v. n. 3. Ind. pres. sing. Far; pl.
Fara. Impf. sing. For; pl. Foro. Ifnper. sing.
Far; pl. Faren. Konj. impt. Fore. Sup. Farit.
Part. pres. Farande; part. prel. Faren. 1) (om
person) a) Föras ifrån ett ställe till ett annat
medelst något fortskaffningsmcdel (vagn, farkost, o.
s. v.), på väg eller till sjös. F. på en vagn, i
en kärra, i en båt, på ell fartyg, på ångbåt.
F. från en ort Ull en annan. F. på en väg,
landvägen, Ull sjös. Han for tre mil på två
limmar. F. uppför, nedför en backe. F.
utmed kusten. F. öfver en bro, öfver en flod,
öfver Ull Tyskland. F. vilse, komma på orätt
väg, (fig.) irra sig, fela. — F. efler någon, på
resa, färd följa efler någon. F. efler någon ell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
