- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
430

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Favorabel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430

FAV

FEJ

FAVORÅBEL, - - råbl, a. 2. (fr. Favorable)
Gunstig, gynnsam, bevågen.

FAVORISERA, v. a. 4. (Tr. Favoriter) Gynna.

FAVORIT. –ft, m. 3. Gunstling, älskling.
Bildar en stor mängd sammansättningar, alltid
under bemärkelsen af någonting, som man bäst
tycker om, mest brukar, t. ex.: F-dryck,
-drägt, -färg, -hund, -häst, -idé, -ord,
-räll (lifrätt), -skald, -spel, -sång, -visa.

FAXE, m. 2. (bot.) Sc Rågsvingel.
FAYENCE, se Faience.

FE, f. 3. (fr. Fée) Diktad, qvinlig ande,
enligt folksagan. Feerna tillhöra Gallien. Britannien
jemte Irland, och stodo i närmaste förbindelse
med alferna eller elfvorna, med hvilka de voro
nästan identiska. Voro, liksom dessa sednare, af
tvenne slag, dels goda, hvilka man föreställde sig
som de skönaste fruntimmer i verlden, dels onda,
hvilka afmålades som de styggaste missfoster, man
kan tänka sig.

Anm. Ordet härlcdes af somliga från det latinska
Fa tua, iial. Fata, god gudinna; enligt andra
fran del celliska Faer, hcxa.

FEBER, fébr, m. 2. pl. febrar, i) Sådan slags
sjukdom, vid hvilken i början förmärkes cn stark
kyla i kroppen, hvarpå följer cn onaturlig hetta
med förändrad hastig puls, matlighct och betydlig
oordning i lifsförrältningarna. Hetsig, elakartad,
inlermillent f. Svår, stark, häftig, lindrig f.
Hafva, få f. Hafva f-n hos någon. Gula f-n,
se Gul. (Fig.) Skrämma f. på någon, skrämma
någon i högsta grad. — Bildar flera
sammansättningar. såsom: Frossfeber, Rötfeber,
Skarlakans-fcbcr m. fl., hvilka på sina ställen ses. — Syn.
Febersjukdom. — 2) De omvexlande symptomer
af köld och hetta, en feberpatient vid vissa
bestämda tider under sjukdomens lopp är
underkastad. Äfv. sjelfva tiden derför. Jag ser på den
sjuke, alt f-n kommer nu snart. — 3) (lig. fam.)
a) Slark sinnesrörelse, ytterlig grad af otålighet.
Del ger mig f. blott alt länka derpå. Man
kan rikligt få f., så länge låter han oss
vänta. — b) (i högre stil) Stormande folkrörelse; äfv.
hvarje häftig och otyglad lidelse. En
revolutionär f. hade angripit alla hufvuden. Frukta
kärlekens f. — Ss. F-anfall, -anslöt,
-sjuk, -sjukdom.

FEBERAKTIG, a. 2. i) Som liknar feber.
En f. sjukdom. — 2) Som tillkännagifver feber.
En f. symptom. — 3) Utsatt för febersjukdomar.
En f. natur. — 4) (om person) Som har känning
af feber. Jag är i dag så f. — S) (fig.) a) (om
person) Intagen af någon stark sinnesrörelse,
försatt i ytterst otålig sinnesstämning. Jag blir f,
blolt jag länker derpå. — b) (både orn person
och sak) Ytterst orolig, stormande, otyglad. Fdr
lid är f. En f. jäsning råder i folkets sinnen.

FEBERAKTIG HET, f. 3. Egenskapen alt
vara feberaktig.

FEBERARTAD, a 2. Se Feberaktig, i, 2
o. 5, b.

FEBER DAG, m. 2. Den dag under en
febersjukdom. då febern (bem. 2) angriper den sjuke.

FEBERDRIFVANDE, FEBER DÄMPANDE, a.
1. (mindre brukl.) Som fördrifver, dämpar feber.
F. medel.

FEBERDRÖM, m. 2. pl. — drömmar, eller:

FEBERFANTASI, fcbr-fannlasi’, f. 3. 4) Falsk
föreställning, framkallad genom inbillningens spel
hos en feberpatient, under fcberyrseln. — 2) (fig.)
Irrande föreställning i en Öfverspänd eller af
passion upphetsad hjerna.

FEBERFRI, a. 2. 4) Fri för feber (bem. 2).
Patienten är nu f. — 2) Säges äfv. om den tid,
hvarunder en feberpatient är befriad ifrån febern.
F. dag. Under den f-a liden.

FEBERFRIHET, f. 3. Egenskapen att vara
feberfri.

FEBERFROSSA, f. 4. De svåra skakningar
af kyla, som en feberpalient erfar, innan
feberhettan kommer.

FEBERGIFVANDE, a. 1. Som förorsakar feber.

FEBERHETTA, f. 1. Den Öfverdrifna, plåg
samma hetta, som följer på frossan i en
febersjukdom.

FEBER RYSNING, f. 2. Rysning i hela
kroppen, förorsakad genom cn invcrtes känsla af köld,
och som utgör en af symptomerna under
feber-frossan.

FEBERTID, m. 3. Den tid under cn
febersjukdom, då febern (bem. 2) plågar den sjuke.

FEBERTÖRST, f. 3. Öfverdrifvet slark törst,
som ulgör en af feberns symptomen

FEBERYRA, f. 4. FEBERYRSEL, m. 2. En
feberpatients yrande under febern.

FEBRUARIUS, –åriuss, m. sing. Andra
månaden i året, benämd deraf, att under denna
månad en försoningsfest (Februalia) firades i Rom,
då reningsmedel (Fcbrua), beslående i harts, beck,
svafvel o. s. v., utdelades, hvarmed sedan husen
genomröktes. I allmänhet skrifves Februari,
för-korladt af genitiven Februarii. Februari
månad. Den 20 Februari. I Februari hålles
Distings marknad.

FE BUS, fébuss, nom. propr. m. (grek.
Phoi-bos 4) (myt.) Apollo, solens gud. — 2) (litter.)
Se Ordprål. Skrifves äfv. efter latinet Phæbus.

FEBUSERI,–––––-rf, n. 3. (litter. skämtv.)
Jagl efter ordprål.

FEBUSISK, a. 2. (litter. skämtv.) Se
Svas-sandc.

FEDERAL, –ål, a. 2. Som angår elt
statsförbund. [Fæd —.]

FEDERATIV,–––––fv, a. 2. Hörande till elt
statsförbund. [Fæd—.)

FEDERATION,–––––-tschön, f. 3. Statsförbund.
[Fæd —.]

FEDERERAD, a. 4. Förenad till etl
statsförbund. [Fæd —.]

FEDROTTNING, f. 2. En af feerna, som
troddes herrska öfver alla de andra. Jfr. Fe.

FÉE, se Fe.

FEG, a. 2. 4) (om person) Som al fruktan
undandrager sig en strid, hvartill nian vore
för-pligtad. F. menniska, soldal, krigare. En f.
stackare. — Syn. Se Rädd. — 2) Som röjer,
uppenbarar, tillkännagifver sådan fruktan. En f.
handling. — 3) (i del fordna språket) Öfver hvars
hufvud cn snart förestående död sv&fvar.

FEGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara feg
(bem. i o. 2). — Syn. Fegsinthcl. — 2) Feg
handling.

FEGHJERTAD, a. 2. FEGSINT, a. 4. Som
har ett fegt hjerta, sinne; feg.

FEGSINTHET, f. 3. Se Feghet.

FEGT, adv. På ell fegt sätt, med feghet.
Uppföra sig f.

FEJA, fä’jja, v. a. 4. Göra ren medelst
gnid-ning, skurning, skrapning. F. ren en gevärspipa.
F. åf, iipp, se A/fcja, Uppfeja. — Fejande,
n. 4. [Fäja.]

FEJARE, m. 5. En, som fejar. Förekommer
sällan, utom i sammansättningen Skorstensfejare.
[Fäjare.]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free