Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fejning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEJ
FEL
431
FEJNING, f. 2. Handlingen, då man fejar.
[Fäjning.]
FEJD, fäjjd, f. 3. 1) Krig emellan enskilta
personer i en stat, såsom t. ex. under medeltiden,
tyska adelns inbördes strider, m. m. — Syn. Se
Krig. — 2) Krig af kort varaktighet emellan tvenne
stater, t. ex. i Svenska Historien Hannibals- och
Gyldenlöwsfejderna. — 3) (fig.) Tvist, strid. De
ligga beständigt i f. med hvarandra. — Syn.
Se Tvist.
FEJDA, fäjjda, v. n. 1) Hålla fejd, krig. F.
med någon. Dessa makter hafva nu länge f-t.
— 2) (fig.) Ligga i tvist, strid, delo.
FEJDEBREF, n. 5. Bref, hvarigenom
enskilta personer under medeltiden förklarade
hvarandra krig, och som skickades tre dagar före
fejdens utbrott.
FEJDTECKEN, n. 5. Tecken, som under
medeltiden begagnades, för att utmana någon till
fejd.
FEL, n. 5. i) Ofullkomlighet, brist, i
kroppsligt hänseende. Brukas äfv. om vissa djur.
Hafva f. på synen, på hörseln. Hästen har intet
f., har f. på ena bakbenet. — Ingår i
sammansättningarna Naturfel, Kroppsfel. — Syn. Brist,
Brislfallighet, Lyte, Felaktighet, Skavank. — 2)
Ofullkomlighet i andligt hänseende. Han har
många f., men i grunden ett godt hjerta.
Ingen är ulan f. Han har del f-et, alt han
dricker gerna. Förlåt oss. Herre, våra f. och
brister. — Syn. Felaktighet. Brislfallighet, Brist,
Andligt lyte, Ofullkomlighet, Ovana, Vanart. — 3)
Ogiltig, straffbarafvikelse från regel; afvikelse från
föreskrift, rättesnöre. Eli f. emol grammatikan.
F. i räkning, i skrift. Räkna, skrifva f.
Byggmästaren har begåll elt stort f. vid
uppförandet af denna byggnad. Komma på någon med
ell f. Rätta f. Eli korrektur, fullt med f. —
Ingår i åtskilliga sammansättningar, såsom:
Räk-ne-, Skrif-, Tryck-, Embets-, Tjcnstefel, Æcc. —
Anm. Undanlag är en godkänd afvikelse från
regel. — Syn. OrikligheL Felaktighet, Felsteg.
Bock. — 4) Afvikelse från det moraliskt rätta.
Begå, göra sig skyldig Ull ell f. F. emol pligt.
Bekänna sig skyldig iill, taga på sig elt f. —
Bildar sammansättningarna Svagbelsfel,
Ungdoms-fel, m. fl. —- Syn. Synd, Brott, öfverträdelse,
Förbrytelse, Felaktighet, Förseelse, Afsteg,
Felsteg, Snedsprång. — 5) Förvållande, skuld,
orsak. Det är icke milt f., om .... Det är
hans eget f., all ... • Hela f-el är på hans
sida. Saken lyckades icke; f-el var all ... .
F-el ligger i uppfostran. Deri ligger hela
f-el. — 6) (i några talesätt) Afvikelse från
målet. Kasta, stöta, skjuta f., så att man ej
träffar rätt. Slå f., ej få trlff^id kägelslagning;
(fig.) misslyckas; svika, t. ex.: Hans plan har
slagit f.; minnet slog mig f. den gången,
bedrog mig, d. v. s. jag mindes orätt. Brukas ofta
impersonelt, t. ex.: Del slog honom f., han
misslyckades; det slår aldrig f., all han ju är
der, det är ganska säkert, att ... . Taga f,
misstaga sig, irra sig, t. ex.: Taga f. om rälta
vägen. — 7) Hvad som hos en sak strider emot
dess bestämmelse, bruk och laga föreskrift. F. i,
på, hos en vara.
FELA. v. n. 4. 1) Icke träffa målet, icke
träffa rätt. F. vid kägelslagning. Han
kastade, sköt, men f-dc. (Föga brukl.) F. om rätta
vägen. (Fig., föga brukl.) Hans planer hafva
f-l (bättre: slagil fel). — Syn. Bomma, Kasta,
skjuta bom, fel. — 2) På ell oriktigt sätt afvika
från regel, föreskrift, rättesnöre. F. i uttalet, i
rättskrifningen. F. mol grammatikan. — 3)
Irra sig i sin mening. F. i bedömandet af en
sak. Om man icke noga öfverväger allt, så
kan man lätt f. i sitt omdöme. — Syn. Irra
sig, Bedraga sig, Misstaga sig. Fara vilse. — 4)
Icke handla moraliskt rätt. F. mot någon. Hvari
har jag f-l emol honom? F. i aktning emot
någon, ej visa tillbörlig aktning. F. mol
anständigheten, göra något, som deremol strider. F.
mol sundt förnuft, handla, döma eller tänka
oförnuftigt. F. mot vänskapen, ej handla, döma
eller tänka så, som man af vänskap vore
förplig-tad. — Syn. Bryta, Förbryta sig, Förgå sig. —
5) Se Felas.
FELAKTIG, a. 2. 1) (om sak) Som på ett
oriktigt sätt (d. v. s. ej undantagsvis) afviker ifrån
regel, föreskrift, rättesnöre; sorn har, innehåller
fel (bem. 3). En f. uträkning, addition. En
f. öfversäUning. — Syn. Oriktig. — 2) (om sak)
Ofullkomlig i kroppsligt hänseende. F. hörsel,
syn, växt. — 3) (både om person och sak)
Ofullkomlig i andligt hänseende, full af fel och brister.
Alla menniskor äro f-a. — Syn. Syndig,
Brist-full, Syndfull. — 4) (om person) Som begått fel
(bem. 3 o. 4). Jag vet, all jag är f., men
förlåt mig denna gång. Delta är att vara f.
(fela) både mol Gud och menniskor. Han är
deruti f., all han .... — Syn. Skyldig,
Brottslig, Felande, Lastbar, Straffbar, Straffvärd,
Klandervärd, Tadelvärd. — 5) (om sak) Som afviker
ifrån sanningen. En f. uppgift, berättelse. —
Syn. Falsk, Oriktig, Osann. — 6) (orn sak)
Behäftad med fel, ej sådan den enligt bestämmelse,
afsigt, bruk och laga föreskrift bör vara. En f.
vara. — Syn. Bristfällig.
FELAKTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
felaktig. Jfr. Fel. bem. 4—4, o. 7. a) Synens,
hörselns f. — b) Hafva många f-er. — c) F-er
i en öfversällning, en skri fl. — d) Begå en f.
emot någon. — e) F-en hos en vara. — Syn.
Sc Fel.
FELAKTIGT, adv. På ett felaktigt sätt. Jfr.
Felaktig, bem. 4, 2, 3, 4 o. 6. a) Se, höra f.
— b) Räkna, öfversätla f. — Syn. (för begge
bem.) Oriktigi, Orätt, Falskt. — c) Handla,
uppföra sig f. emol någon. — Syn. Orätt,
Brottsligt, Straffvärdt, Klandervärdt, Tadelvärdt. — d)
F. arbetad. — Syn. Illa, Dåligt.
FELAND, fèlånnd, n. 5. Diktadi land, der
feer bo. Sagoland, Fabelland.
FELANDE, pari. pres. af Fela. Brukas
nästan adjcktivt, stundom äfv. substantivt, i bem.:
4) Som felar eller felat. En f. menniska.
Herre, förlåt alla f. — Syn. Syndig, Syndande. —
b) Sorn felas, brister. Den f. summan. Del f.
kom aldrig Ull rätta. — Syn. Bristande.
FELAS, v. d. 1. (har i impf. äfv. Feltes o. i
sup. Fclls) Se Fattas.
FELFRI, a. 2. Som är utan fel (i alla bem.
utom 6). 4) En f. häst. — 2 o. 4) Ingen
menniska är f. — 3) En f. öfversällning, ell
f-lt korrektur. — 5) Hvad den saken
beträffar, så är han f., utan skuld. — 7) En f.
vara.
FELFRIHET, f. 3. Egenskapen alt vara
felfri.
FELGREPP,’n. 5. Grepp, som ej träffar rätt
(t. ex. på en gitarr).
FELHUGG, n. 5. Hugg, som ej träffar rätt.
FELICITERA, v. a. 4. Lyckönska. —
Feli-citerande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
