Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fickfack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIC
F1CKFACK. ffckfåck, n. 5. (lånadt ifrån det
tyska Fickfackerei) Listigt konstgrepp, knep.
Brukas sällan, och endast i det förtroliga
hvardagsspråket. — Syn. Se Knep.
FICKFORMAT, fi’ckfårrmåt, n. 3. o. 3.
Bok-format, ej större, än att boken med beqvämlighet
kan bäras i fickan.
FICKIIUGGARE, m. 8. (fam. skämty.) Se
Fickljuf.
FICKKAM, m. 2. pl. — kammar. Fällkam,
lagom stor att bära i fickan.
FICKKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Knif,
enkom gjord alt bära i fickan.
FICKLOCK, n. 5. Särskilt stycke, vidsydt
upptill öfver en ficka, för alt betäcka dess
öppning.
FICKNÄSDUK, m. 2. Näsduk, som bäres i
fickan.
FICKPUFFERT, fickpüffrt. m. 2. Mycket
kort pistol, lagom stor att bära i fickan.
FICKSPEGEL, m. 2. pl. — speglar. Spegel,
lagom stor att bära i fickan.
FICKTJUF, m. 2. pl. — ljufvar. Tjuf, som
stjäl ur andras fickor. — Syn. Fickhuggare.
FICKTUB, m. 3. Tub, lagom stor att bära i
fickan.
FICKUR, ffckür, n. 5. Litet ur, lagom stort
att bära i fickan. Jfr. Ur.
FICTION, FICTIV, se Fiktion, Fiktiv.
FIDEIKOMMISS, fidäjkåmmi ss, n. 3. o. 5. (lat.
Fideicommissum) 1) Stiftelse, hvarigenom viss
stiftaren tillhörig egendom förklaras oförylterlig
och ordningen bestämmes, efter hvilken
medlem-niarne af stiftarens ätt eller andra dertill kallade
skola efterträda hvarandra i besittningen deraf. —
2) Egendom, hvaröfver sålunda blifvit ^stämdt.
[Fideic —, Fidek —
FIDEIKOMMISSARIE, fidäjkåmmissårie, m. 3.
Arfvingc lill eller innehafvare af ett fideikommiss.
[Fideic —, Fidek —
FID1BUS, ffdibuss, m. 2. Hopviken
pappersremsa, att dermed påtända tobakspipor.
Anm. Uppgifves vara sammandraget af latinska
orden [idel ibus fratrjibus, d. v. s. för de
trogna bröderna, hvilka ord en person, som cn
gång hjöd till en hemlig lobakskluhb, hade
skrif-vit pä en papperslapp, hvilken sedermera
begagnades lill pipländare.
FIDLA, se Fila, II.
FIENDE, ffännde, m. 3. 1) En, som af hat
eller hämd söker all tillfoga en annan ondl. En
dödlig, oförsonlig f. Statens, rikets f-r. Göra
sig någon till f. — Syn. Ovän. — 2) Säges i
bestämd form, mest i sing., men äfv. i plur., om
dem, med hvilka man är i krig. Gå, låga emot f-n.
F-n kommer. Falla i f-ns händer. Gå öfver
lill f-n. Jaga f-rna på flykten. — 3) Brukas
äfv., för att utmärka hvarje slags afsky, motvilja,
obenägenhet. F. till hvarje slags våldsamhet,
till processer, tvister, gräl, krus. F. till allt
tvång. Ljusets f-r. — Syn. Ovän. — 4)
Brukas om djur, som förfölja hvarandra. Kallen är
råttans f. — 5) Säges i allmänhet om alla ting
eller födorna], emellan hvilka något slags
stridighet, antipati, vare sig fysisk eller moralisk, äger
rum. Vallnet är f. lill elden, är eldens f.
Denna växl är f. till vinrankan. Högmodet
är dygdens (.
FIÉNDEHAND, ffänndchannd, f. sing. oböjl.
Falla i f., i fiendens våld.
FIENDELAND, ffänndelånnd, n. sing. oböjl.
Fiendtligt land. Vara i f.
FIG 435
FIENDSKAP, ffänndskåp, f. 3. 1)
Slräfvan-de alt af hat eller hämd lillfoga en annan ondt.
Gammal, inrotad, hemlig f. — Syn.
Fiendilig-het. Ovänskap. — 2) (i utsträckt mening) Den i
naturen grundade hatskhet. sorn råder emellan
vissa djur. Emellan hund och kalt råder f. —
Syn. Fiendllighet.
FIENDTLIG, fiä nntligg, a. 2. i) Som hyser
fiendskap. Vara f. emot någon. F~a folk. Den
f-a arméen. Elt f-t land. — 2) Som röjer,
uttrycker, iippenbarar fiendskap. En f. handling.
F-a afsigler, planer. — 3) Som göres af fiende.
Elt f-t infall.
FIENDTLIGEN, adv. Se Fiendlligt.
FIENDTLIGHET, f. 3. 4) Fiendtlig
sinnesstämning, fiendtliga afsigler. Visa f. emot någon.
— Syn. Fiendskap. — 2) Fiendtlig handling.
Brukas mest i plur. Kriget är förklaradl, men
del har ännu ej kommit till någon f.. till f-er.
Föröfva f-er. Börja, inställa, upphöra med
f-erna.
FIENDTLIGT, adv. På ett fiendtligt sätt,
som fiende. F. sinnad.
FIFFEL, m. sing. Ätsjuka hos hästar.
FIFFIG, a. 2. (t. pfiffig) 4) Knipslug, listig.
— 2) Småkonstig, behändig. — Fiffigt, adv.
FIFFIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara fiffig.
FIGUR, -ür, f. 3. 4) Rymd, innesluten inom
gränser. En rällinig, kroklinig f. — 2)
Teckning, som bifogas till förtydligande af ett
matematiskt bevis. Upprita en f. — 3) Afbildning,
som föreställer nagot föremål, isynnerhet
menniskor och djur. F-en af en växl, af etl djur.
En bok med kolorerade f-er. Etl landskap
ulan, med f-er. — 4) En kropps yttre skapnad
eller dess form. En kropp kan icke tänkas
ulan någon viss f. — Syn. Form. — 5) (särskilt
om menniskor) Yttre kroppsbildning. för så vidt
den inskränker sig till blotta formen. Hvilken
vacker f. han har! (Fig. fam.) Göra en
vacker, ful f., se väl, illa ut. Göra en slät, dålig,
bedröflig f., se illa, bedröflig ut; äfv. möta
ogillande, taga sig illa ut. (Absol.) Göra f., lefva
stort, umgås med de rika och förnäma, vara firad,
allmänt ansedd, väcka uppseende. — Syn. Gestalt,
Skepnad. — 6) (fig. fam.) En menniska, med
afseende på dess utseende. Se, hvilken löjlig,
rolig f. der slår; del är herr N. — 7) (i
dans-konslen) Teckning, som föreställer de särskilta
steg och rörelser, dansparen böra göra. — 8) (i
musik) a) Hvarje grupp af toner, hvilka i sin
sammansättning utgöra ett större eller mindre helt.
— b) Två eller flera med hvarandra förenade,
hastigt pä hvarandra följande toncr, i hvilkas
ställe man vid enklare spel eller sång blott skulle
tagit en ton. — 9) Belorisk f, talesätt,
hvarigenom en idé bildligt uttryckes. Talbild.
Gram-matikalisk f., afvikelse från det vanliga
skrif-eller ordfogningssättet, så vidt någon prydnad i
talet derigenom vinnes.
FIGURANT, –ånnt, m. 3. o.
F1GURANT-SKA, f. 4. Person, tillhörande balletten vid en
teater, som icke dansar solo, utan blott
tillsammans med andra.
FIGURATIV,–––––-i*v, a. 2. Förebildande.
FIGURDRAGÉE, figilrdrasché, m. 3. (sockerb.)
Dragée (se d. o.), formad i hvarjehanda figurer.
FIGURERA, v. a. 4. 4) Föreställa genom
sinnebild, teckning eller målning. — 2) (i musik)
Genom figurer föreställa de särskilta steg och
rörelser, dansparen böra göra. — V. n. 4) (i
dans-konsten) Säges om flera personer, som dansa Ull*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
