Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fingerklåda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIN FIN 430
FINGERKLÅDA, f. 1. 4) Klåda i fingrarna.
— 2) Lusten att vilja taga uti, känna på allt med
fingrarna.
F1NGERKLÅDIG, a. 2. Se Klåfingrig.
FINGERKNOGE, m. 2. pl. — knogar. Knoge
på elt finger.
FINGERKNÄPP, m. 2. Knäpp, gjord med
tummen och elt af de andra fingren.
FINGERLED, m. 3. Led på elt finger.
FINGERLING, finngr-linng, m. 2. (skepp.)
Så kallas hvar och en af de jernhakar, medelst
hvilka roret fasthålles och röres vid aklcrstäfven.
FINGER MUSKEL, m. 3. pl. — muskler.
Muskel, som tillhör etl finger.
FINGERNERV, m. 3. Nerv, som tillhör ett
finger.
FINGER RING, m. 2. Se Ring, 2.
FINGERSPRÅK, n. 5. Teckenspråk, hvarvid
fingrarne begagnas till betecknande af hvad man
vill uttrycka.
FINGERSVAMP, m. 2. (bot.) Ett svampslägle.
Cla varia
FINGERSÄTTNING, f. 2. (I musik)
Fingrarnas olika användning, dä man utför musik på ett
klaviaturinstrument eller annat slags instrument,
hvarvid grepp med fingrarna fordras. Hafva god,
dålig f.
FINGERTAM, a. 2. (fam.) Se Fingervand.
FINGERTECKEN, n. 5. Tecken med ell
finger eller med fingrarna.
FINGERTUTA, f. i. Tuta, hvarmed i vissa
handlverk något af fingren skyddas, eller som
på-sättes ett skadadt finger lill skydd.
FINGER VAND, a. 2. (fam.) Väl öfvad i
handlaget med fingrarna. Brukas om vissa
handslöjder, och ofta äfv. skämtvis. En f. ficktjuf. —
Syn. Fingerlam.
FINGERÖRT, f. 3. (bot.) Se Potentill.
FINGRA, v. n. o. a. 1. Med fingrarna röra
på något. F. på någol, äfv. f. någol. —
Fingrande, n. 4. o. Fingrin g, f. 2.
FINGRARE, m. 5. (fam., mindre brukl.) En,
som har för vana atl fingra på allt.
FINGRYNIG, a. 2. Som i brottet visar
liksom små fina gryn. — Fingryn i g het, f. 3.
FINHACKA, v. a. 1. Hacka någonting så,
att det blir mycket fint. — Finhackande,
n. 4. o. Finhackning, f. 2.
FINHET, f. 3. (I allm. motsatsen till Grofhel)
Egenskapen att vara fin: i) Mycken smalhet hos
ett föremål, i jemförelse med andra af samma slag.
Elt hårstrås f. F-en af en Iråd, ell streck. —
2) Mycken tunnhet, täthet och ganska slät yta
hos en sak, i jemförelse med andra af samma slag.
Klädes, ell tygs f. Hyns f. — 3) Egenskapen
att i sitt slag vara mycket små. Stilens f. — 4)
Egenskapen hos elt ämne att vara fördeladt i
ganska små partiklar eller delar, jemförelsevis med
andra ämnen af samma slag. Mjölets, pulvrets,
sandens, kammens f. — 5) Egenskapen alt vara
nätt, prydlig och med yttersta omsorg ända till de
minsta delar utarbetad. Elt arbetes f. — Syn.
Finess. — 6) Utmärkthel i sill slag. Vinets,
kryddornas, färgens, porslinets, korlens,
klädernas f. — 7) Egenskapen att göra ett
behagligt intryck på skönhetssinnet, såsom utmärkande
sig för frånvaro af allt groft, rått och hvardagligt.
Anletsdragens f. F-en i dessa drag, konturer,
former. — 8) Egenskapen all vara utmärkt väl
renad, luttrad, sofrad. Guldets, silfrels, sockrets
f. — 9) F-en af en röst, en lon, dess egenskap
att vara hög och späd, men klar och ren. — 40)
(fig.) a) (i fråga om sinnena) Egenskapen atl
utmärkt väl uppfatta yttre intryck. F-en af hans
hörsel, syn, o. s. v. — b) Skarpsinnighet,
förståndighet, klokhet, själfullhet, sinnrikhet.
Blickens, fysionomiens f. Ingen kan bestrida f-en
af hans smak (i estetisk mening). F-en af etl
skämt. F-en i delta svar är beundransvärd.
— c) (både om person och sak) Slughet,
klyflig-het, förslagenhet. Han är känd för mycken f.
i sina underhandlingar. F-en af en
anläggning, en plan. — Syn. (äfv.) Finess. — d) (i
fråga om person) Utmärkt snygghet i förening
med bclefvenhet och artighet i sätt och skick.
Hans f. går lill öfverdrifl. — e) (om sak)
Egenskapen alt röja bclefvenhet, hyfsning, städning,
vett. F. i seder, i sällskapston, i
umgänges-skick. F-en af ett beröm. — f) Grannlagenhet.
— g) Se Finess, 4 o. 2.
FINHYLLIG, a. 2. eller FINHYLLT, a. 4.
Som har mycket fin hy.
FINHÅR1G, a. 2 Som bar mycket fina hår.
FINHÅRIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
linhårig.
F1NHÄCKLA, v. a. 4. Häckla myckel fin.
F. lin. — Finhäcklande, n. 4. o. Fin
häcklin g, f. 2.
FINISTVÅL, fi’nisstvå’1, m. sing. Se Venedisk
tvål.
FINK, finngk, m. 2. Ett slägte af
Sparffåglar-na med kort, alldeles kägelformig, rak och spetsig
näbb, stjerlen merendels urnupen eller tvåkiufven.
Har en stor mängd arter, bland hvilka märkas:
Bofink, Bergfink, Hämpling, Steglitsa, Grönsiska,
Kanariefågel. Fringilla.
FINKEL, fi nngkl, m. sing. Det vid
brännvinsbränning först erhållna, orena brännvinet.
FINKELOLJA, fFnngkl-å’llja, f. 1. (kem.) Ett
slags olja af olika beskaffenhet, som innehålles i
odistilleradt brännvin och meddelar det dess
vanliga oangenäma lukt och smak.
FINKNÄT, fi’nngknä’t, n. 5. (skepp.) Målad
segelduk, fastspikad vid relingen, så väl inom- som
utombords, på örlogsfartyg.
FINKORNIG, a. 2. 4) Som i brottet visar
liksom små fina korn. — 2) Bestående af mycket
fina korn. F-l krut. — Finkornig het, f. 3.
FINKÄNSLA, f. 4. sing. Se Finkänslighet.
FINKÄNSLIG, a. 2. 4) (om person) Som har
en fin, grannlaga känsla. — 2) Som röjer,
uttrycker, tillkännager cn sådan känsla. — Syn. Se
Grannlaga.
FINKÄNSLIGHET, f. 3. 4) Fin. grannlaga
känsla hos en person. — 2) Egenskapen alt röja,
uttrycka en sådan känsla. F-en i hans
uppförande. — Syn. Se Grannlagenhet.
FINMÅLA, v. a. 3. (Impf. — malde. Sup.
— ma Hl.) Mala mycket fin. — Fin malande,
n. 4. o. Finmalning, f. 2.
FINMÅLA, v. a. 4. (mål.) Med samvetsgrann
omsorg lägga sista handen vid ett arbete.
FINNA, v. a. 3. Ind. pres. sing. Finner; pl.
Finna. Impf. sing. Fann; pl. Funno. Imper.
sing. Finn; pl. Finnen. Konj. impf. Funne.
Sup. Funnit. Part. akt. Finnande; part. pass.
Funnen. 1) Påträffa något, som förut varit doldt.
Han har funnit en nedgräfd skall. Af denna
bem. substantivet Fynd. — Syn. Hitta, Påträffa.
— 2) Träffa någon eller någol, vare sig alt man
söker eller icke söker. Han fann honom på
vägen. Jag fann honom vid bordel. Jag fann
honom icke hemma. Jag fann papperet
liggande i byrån. (Fig. fam.) F. någon, få tillfälle atl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
