Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Final ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 FIN
grundad på en skiljaktighet, så obetydlig, alt den
ej af alla kan uppfattas. — c) (både om person
och sak) Slug, klyftig, förslagen. Han dr
ganska f. En f. skälm. En f. anläggning. Eli
f-l streck, puts. — d) (om person) I sitt yttre
mycket snygg, prydlig, belefvad, hyfsad, städad.
Del är en f. karl. Ell f-t fruntimmer. — e)
(om sak) Som röjer belefvenhct, hyfsning,
städning, vett. F-a seder. F. sällskapston. F-l
beröm. — f) Förtäckt. Han läl honom på f-l
säll förstå, atl ... . — 11) (mål.) F. pensel,
då målningen är utarbetad med sköna, säkra,
träffande drag. F-l ultryck. sanning i figurernas
karakter och handlingens bipartier. — Brukas
äfv. substanlivt i bestämd form, t. ex.: Del f-a i
en sak, det förnämsta, hufvudsumman deraf. Del
f-a i språket, hvad som utgör dess behag och
hör till dess högre odling. Det f-a af en
vetenskap, de högre, svårare delarnc deraf.
FINAL, - ål, m. 3. (i musik) Sista satsen af
ell tonstycke. Slutstycke.
FINALSTOCK,-ålslå’ck, m. 2. (boktr.) Vignett
i slutet på en bok eller ett kapitel.
FINANCIEL, finanngsiä’l, a. 2. Som tillhör
eller har afseende på finanserna. [— ell.]
F1NANCIER, finanngsiår, m. 3. (fr.) 1)
Em-betsman vid finansverket. — 2) Betydande
affärsman. — 3) (skämtvis, endast hos oss)
Penning-skaffa re.
FINANSDEPARTEMENT,
finånngsdeparrte-månng. n. 3. Den afdelning af regeringsmakten
i en stat, som det tillhör all vårda finanserna.
[Finance —.]
FINANSER, linånngsr, pl. 3. (fr. Hnances)
1) Statsinkomster. Drätsel. — 2) Samteliga
anstalterna i cn stat till statsinkomsternas
upplagande och förvaltning. Drätselverk, Finansverk.
— 3) (fig. fam.) Enskilt förmögenhptstillslånd,
tillgång på kontanter. Mina f. äro för
närvarande ganska klena. — Ss.
Hnansembets-man, -förvaltning, -lag, -lagsli flning,
-styrelse. [Financer.]
FINANSFÖRPAKTARE, finånngs––––––-, rn. 5.
En, som arrenderar kronans inkomster.
[Finance —.]
FINANSKOLLEGIUM, finånngskållégiumm, n.
3. pl. — kollegier. Embetsverk, som har vården
om finanserna i en slat. Säges endast i fråga om
vissa främmande stater. [Financcc —.]
FINANSMINISTER, finånngsminfsslr, rn. 2.
pl. — ministrar. Minister, som står i spetsen
för en stats finanser. [Finance —.]
FINANSOPERATION, finånngsoperalschön,f.3.
Regeringsåtgärd, som har för ändamål att stärka
eller upphjelpa statens finanser. [Finance —
FINANSRÅD, fmånngsrå’d, n. 3.
Finanscm-betsman, som står näst under finansministern.
Brukas endast med afseende på vissa främmande
stater. [Finance —.]
FINANSSYSTEM, finånngssystä m, n. 3.
System, som följes vid finansförvaltningen i cn slat.
[Finance —.]
FINANSVERK, n. 5. Se Finanser, 2.
[Finance —.]
FINANSVETENSKAP, finånngs-—, f. 3. Läran
om statsinkomsternas upptagande och förvaltning,
med dertill hörande ämnen. [Financeveltenskap.]
FINANSVÄSENDET, n. 4. sing. def. Allt
hvad som hör till, har afseende på eller
sammanhang ined finanserna. [Finance —.]
FINBILDAD, a. 2. 1) Fint bildad i
kroppsligt hänseende. En f. kropp. — 2) (i andlig
FIN
mening) Som fått en fin bildning, uppfostran. Eli
f-l fruntimmer.
FINBLADIG, a. 2. Som har ett eller flera
fina blad. F. såg.
FINBRÄNNA, v. a. 2. Se Finera.
FIN BRÄNNING, f. 2. Se Finer ing.
FINERA, v. a. 1. (guldsm.) Omsmälta och
drifva det s. k. blicksilfrct, för alt, så nära som
möjligt, bringa del till 16-Iödigt eller bcrgfinl.
F1NERING, T. 2. Förfarandet, då man linerar.
FINERARE, m. 5. En, som finerar.
FINESS, finä’ss, f. 3. 1) Fin mening eller
betydelse, sinnrikhet. F-cn af en distinklon, af
en qvickhet. — Syn. Finhet. — 2) Svårighet,
som fordrar lin urskilning (i språk, konst, o. s. v.).
Han känner alla språkets f-er. — Syn. Finhet.
— 3) Slughet, listighet, illparighcl, förslagenhct.
Han saknar aldrig f., när det dr fråga om
all draga sig ur kinkigl spel. — Syn. Finhet.
— 4) Listigt streck, knep. Del var en f. af
honom all spela ul del korlet. — 5)
Grannla-gcnhct. — 6) Noggrannhet och konstskicklighet i
utarbetandet af en sak ända till dc minsta delar.
Denna sak är utarbetad med mycken f.
Denna tafla utmärker sig genom en förvånande f.
i utförandet. — Syn. Finhet.
FINGER, fi’nngr, m. 2. (pl. fingrar) o. n. 6.
Benämning på hvar och en af de yttersta, långa,
smala, trinda, ledade delarna af menniskans hand.
Fingrarne äro fem: tummen, pekfingret,
mel-lanfingrct, ringfingret och lillfingret. En f-s
bredd. En f. tjock. Hon har f-s tjockt smink
på sig. Utpeka någon med fingret, rned f.
utvisa, visa på någon. Räkna på fingrarna. Slå
på fingrarna, äfv. (fig.) näpsa, tukta, snäsa. Få
smäll på fingrarna, äfv. (fig.) cmotlaga
förebråelse, tilltal, få en skrapa. Peka f. ål någon,
äfv. (fig.) utskämma. Lägga f. å bok, svära med
linger å bibeln. (Fig.) Se genom finger (eller
fingren) med någol, låtsa sig icke märka något,
som är oräll, och låta det passera. Sc genom
finger (ell. fingren) med någon, öfverse med
någon, blunda för hans fel. Se någon på
fingrarna, noga gifva akt på någons uppförande. Ej
lägga finger emellan, cj skona, med stränghet
bestraffa. Ha långa fingrar, vara tjufaktig.
Känna, kunna något på sina fem fingrar.
fullkomligt, i grund. (Talesätt) Om han får in
ell f.. träder han in hela armen, om man
lcm-nar honom minsta insteg, visar minsta
cflergif-venhet för honom, gör han sig snarl till
husbonde. Guds f., händelse, hvari man tycker sig se
spår af Guds omedelbara inverkan. Slicka
fingrarna efler något, begärligt eftersträfva, fika
efter något. — Ss. F-lik, -for mi g, -sbred,
-sbredd. -shög, -slång, -spets, -stjock.
FINGERA,finngèra, v. a. 1. (lat. Eingere) Dikta;
anlaga, föreställa sig något inbilladt såsom verkligt.
FINGERBORG, fi’nngrbä’rrj (i dagligt tal:
fi’nngrbå’rr), m. 2. Liten kapsel, vanligtvis af
metall (guld, silfver, messing), hvarmcd den, som
syr, bctäckcr fingerändan, för att lättare kunna
inskjuta nålen i tyget. [Fingerborr.]
FINGERRORGSRLOMMA. f. 1. eller
FINGERBORGSÖRT, f. 3. Se Biskopsört.
FINGERFÄRDIGHET, f. 3. Färdighet all
med fingrarna utföra musik på clt instrument.
Denne pianist har mycken f.
FINGERGULL, n. 5. (gam.) Guldring.
FINGERHANDSKE, m. 2. pl. — handskar.
Handske, så sydd, att hvarje finger bar sip
särskilta betäckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
