Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fint ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIN
FIS
441
skämta, berömma. — d) F. bildad, som fått en
fin bildning, är van vid tina seder och en fin ton.
FINT, Gnnt, m. 3. (ilal. Finto) 4) Låtsadt
utfall i fäktning. — 2) (fig.) Konstgrepp, list, knep.
FINTLIG, a. 2. i) (om person) a) Som lätt
finner råd, utväg, medel atl hjelpa sig i svåra
fall. Han är myckel f., när någonting går
emot. Man säger äfv.: Eli f-t hufvud, en finllig
menniska. — Syn. Rådig. — b) Som med lätthet
finner sig i tal. Honom gör ingen svarslös;
han är dertill alltför f. — Syn. Svarfyndig,
Svarsgod. — 2) Som röjer, ultrycker,
tillkänna-gifver rådighet eller svarfyndighet. Ell f-l drag.
En f. utväg. Eli f-l svar, qvickt påhittadl och
klyftigt. — Fintligl, adv.
FINTLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara fint lig.
FINTRÅDIG, a. 2. Som har fina trådar. —
Finlrådighet, f. 3.
FINURLIG, a. 2. (fam.) 1) Smånätt. — 2)
Småslug, fiffig. — Finurlighet, f. 3. —
Finurligt. adv.
FINÅDRIG, a. 2. Som har lina ådror. —
Finådrighet, f. 3.
FIOL, fiöl, m. 3. (ital. Viola) Allmänt
bekant stränginstrument, spelas med stråke.
F-erna äro af 4 slag: violin, viola, violoncell
och konlrabas. (Fig. fam.) Spela en dålig f.,
taga sig illa ut med något, göra dålig figur.
Betala f-erna, betala kostnaderna för ett nöje,
betala kalaset; få umgälla något. — Ss. F-fodral.
Anm. Man har på grund af härledningen börjat
skrifva Viol, på samma sält som Violin; men,
då f-ljudel (hamladl ifrån tyskan) ganska
bestämdt låter höra sig i del förra ordel,
hvar-emot i det sednare v-ljudel är del allmänt
rådande, torde vara skäl atl bibehålla det
antagna stafningssältel. — 1 det finare, arlisliska
språket brukas nästan alltid Viotin i samma
mening som Fiol, utom i sammansättningarna
Batfiol, Allfiol, Stockfiol.
FIOL, f. (bot.) Se Viol.
FIOLBLOCK, fiölblå’ck, n. 5. (skeppsl.) Två
eller tre på längden uti elt stycke varande
cn-skifveblock.
FIOLER, fiölr, m. 3. pl. (skeppst.) På
bog-sprötets ända, å båda sidor, fast bultade tasker med
skifvor för förstängstagcn.
FIOLHALS, fiölhålls, m. 2. Den del af en
fiol, som förenar hufvudct med sjelfva stommen.
Äfv. Violinhals.
FIOLHARTS, n. 3. Se Slråkharts. Äfven
Violinharts.
FIOLM AK ARE, m. 5. Musikalisk
inslru-mentmakare, som tillverkar alla slags fioler. Äfv.
Violinmakare.
FIOLSPELARE, m. 5. 1) En, som kan spela
fiol. — 2) En, som för tillfället spelar fiol. —
Ordet brukas endast om musikanter af lägre rang,
såsom bondspelman o. d.; om artister nyttjas
Violinist.
FIOLSTALL, fiölståll, n. 3. Upprättslående
trästycke, fäsladt på öfre sidan af stommen på en
fiol, för att uppbära strängarna, som äro spända
dcröfvpr. Äfv. Violinslall.
FIOLSTRÅKE, m. 2. pl. — stråkar. Tunn,
smal käpp, krökt nedåt vid begge ändarna, mellan
hvilka tagel är spändl, och som begagnas att
medelst strykning tvärs öfver strängarna på en fiol
framkalla toner derur. Äfv. Violinstråke.
FIOLSTRÄNG, m. 2. 1) Tarmsträng, på
särskilt sält beredd, för att användas på fioler. —
2) Sådan sträng, spänd på en fiol ifrån hufvudet
ned till stränghållaren. Äfv. Violinsträng.
FIORITUR, fiåritür, f. 3. (ital. Fiorilura)
Prydnad, grannlåt i sång.
FIRA, v. a. 4. 1. (t. feiern) i) Medelst
högtidligheter och afhållande från arbete
helig-hålla. F. en dag, en fest, en högtid. F.
minnet af cn person. — 2) (fig.) a) På det högsla
prisa, loforda. Hela Europa f-de den ryktbare
Svensken: man kallade honom allmänl
blomsterrikets konung. — Syn. Se Berömma. — b)
Smickra. De store blifva alllid f-de. —
Firande, n. 4.
FIRA, v. a. o. n. 4. II. (sjöt.) F. ell. f. på.
med eller utan afbåll cflergifva på ett tåg med
vidfästad last. — Firande, n. 4.
FIRM A, fi rrma, f. 4. (ilal.) Den
namnteckning, ett handelshu* eller näringsidkare antagit.
FIRMAMENT, firrmamännt, n. 3. o. 3. (lat.
Firmamcntum) Himlahvalf.
FIRMAN el). FERMAN, - ån, m. 3. (turkiskt
ord, som betyder: befallning) Hvarje i slorherrns
namn af storvisiren utfärdad befallning, fullmakt,
resepass.
F1RNING, f. 2. (sjöt.) Handlingen, då man
firar (se Fira, II).
FIS, m. 2. Se Fjerl.
FISA. v. n. 1. Se Fjerta. — Fisandc, n. 4.
F1SCAL, m. fl., se Fiskal, m. fl.
FISCH, m. 3. (fr. Fiche) Spelmark.
FISCUS, fi sskuss, m. (lat.) 1) (hos Romarne)
Kejsarens handkassa. — 2) (i sednare tider)
Rän-tekammare. statskassa. Brukas isynnerhet med
afseende på statens inkomster af böter,
konfiskationer. m. m.
FISK, m. 2. i) (nat. hist.) Ryggradsdjur med
rödt, men kallt blod, utan lungor; andas
förmedelst gälar och lefver i vattnet, hvari han
fort-skaflar sig (simmer) medelst så kallade simfenor.
En slor, liten f. Rensa f. (Talesätt) Frisk,
gvick, munter, liflig som en f. i vattnet, \ hög
grad. Få sina f-ar varma, fjällade, få
på-skrifvet, få tilltal, bannor, snäsor, snubbor.
Hvarken fågel eller f., hvarken det ena eller andra.
F-en vill gå i vatten, säges skämtvis, då man
äter fisk och vill påminna om alt taga »en sup
på fisken», som det kallas. (Ordspr.) f lugnaste
vallen gå största f-arne, en lugn yta döljer ofta
de våldsammaste lidelser. — 2) Brukas i sing. o.
obestämd form, kollektivt, för att utmärka: n)
Fiskar i allmänhet. Färsk, sall f. Fånga f.;
— b) Maträtt af fångad och kokt, stekt eller på
annat sätt tillredd fisk. Hafva f. till förrätt.
Äta f. — 3) (skepp.) Hvarje hål i däckel för en
mast, pump, o. s. v. — 4) (astr.) F-arne.• a)
benämning på en stjernbild i djurkretsen. — b) Elt
af tecknen i djurkretsen. — Ss. F-arl, -fena,
-fett, -fjäll, -gäl, -handel, -handlare,
-handlerska ell. -månglerska, -hufvud,
-lik, -lukl, -nät, -råm, -skinn, -slag,
-smak,9 -sort, -stjerl, -land, -Iran,
-yngel.
FISKA, v. a. 4. 1) Fånga fisk. F. med
krok, med metspö, med nät, not, o. s. v.
Brukas ofta absolut, t. ex.: Jag skall i morgon fara
ut all f. (Fig. ordspråksvis) F. i grumligt
vatten, söka begagna tillfället af oreda, villervalla,
oordningar, oroligheler o. s. v., för atl deraf
draga fördel. Jmpersonelt säges: Del f-r icke eller
del vill icke f., fisket har ingen framgång,
fiskfångsten är dålig. (Fig.) F. efter, genom ränker,
list eller andras bemedling söka vinna; äfv. söka
utforska, utleta, t. ex.: Han f-r efter en nu
ledig syssla; f. efter en rik flicka; f. efter cn
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
