- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
446

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fjälla ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446 WÄ

FJÄLLA, v. a. 4. 4) Medelst knif eller på
annat sätt taga fjällen (I, 4) af. F. fisk. (Fig.
fam.) Få sina fiskar f-de, få påskrifvet. få
skrapa, blifva strängt tillrättavisad, recenserad, o. s. v.
F. af, sc A/fjälla. — 2) (fig. pop.) Tillfoga
någon förlust, skada, vinna på någon mycket i spel.
F. någon. — F. sig, v. r. Säges om en yta,
isynnerhet hud, skinn, som mer eller mindre
förlorar sitt sammanhang och söndrar sig i en mängd
små fjäll (I. 3), hvilka småningom affalla. Man
säger äfv. i samma mening F. af, hvilket då är
neutrum. — Fjällande, n. 4. [Fjella.]

FJÄLLAKTIG. FJÄLLARTAD, a. 2
Liknande fjäll (I. alla bem.). [Fjell—.]

FJÄLLBERG. n. 5. Se Fjäll, II.

FJÄLLBJÖRK, f. 2. Ett slags biiskaktig björk,
som växer i fjälltrakter. Betula fruticosa.

FJÄLLBO, m. 3. pl. — bor. (mindre brukl.)
En, som bor i cn fjälltrakt.

FJÄLLBY’GD, f. 3. Bebyggd ort i en fjälltrakt.

FJÄLLBÄR, n. 5. Bär af Fjällbärsbusken.
Kallas äfv. Ripebär.

FJÄLLBÄRSBUSKE, m. 2. pl. — buskar. En
mindre buskväxt, allmän i Lappska fjällen och
Dalarnc, med svarta, saftiga bär. Arbutus alpina.

FJÄLLDAL, m. 2. Dal emellan fjäll eller i
en fjälltrakt.

FJÄLLDÖRR. f. 2. Se Fjällporl.

FJÄLLFINNE, m. 2. pl. — finnar Finne,
som bor i de Lappska fjällen.

FJÄLLFISK. m. 2. Sådan slags fisk, snm är
betäckt med fjäll (I, 4). Kallas så till skilnad
ifrån Skinnfisk.

FJÄLLFORMIG, a. 2. Som till formen liknar
ett fjäll (I. 4).

FJÄLLFR AS, m. 2. (rättare Filfras) Se Järf.

FJÄLLGNOTT. fjä’llgnå’tt. n. 5. Ett slags
borstsvansad insekt, nästan liknande en fisk, ehuru
blott 3 till 4 linier lång, hal, med fina,
silfver-glänsande fjäll. Springer lifligt och finnes i
fönster, böcker, bland socker och sötsaker, som han
gerna förtär. Lepisma saccharina.

FJÄLLGÅS. f. 5. pl. — gäss. En art af
Gås-slägtet. 25 tum lång, med liten svart näbb och
svarta ben, hufvud och hals svarta eller svartgrå,
rygg och skuldror brungrå med ljusgrå
fjäderkan-lcr, undergump och stjerltäckarne hvila. Kallas
äfv. Helsing, Hafregås. Anser leucopsis.

FJÄLLHARE, m. 2. pl. — harar. Den i
Sverige vanliga arten af Harslägtet, om sommaren
gulgrå, om vintern snöhvit. Lepus variabilis.

FJÄLLIG, a. 2. Betäckt med fjäll (I, alla
bem). [Fjellig.]

FJÄLLIGIIET, f. 3. Egenskapen alt vara
fjäll i g.

FJÄLLIK, a. 2. Liknande fjäll (I, alla bem.).

FJÄLLKATT. c. Sc Järf.

FJÄLLKLYFTA, f. i. Se Bergsklyfta.
FJÄLLKNUT. m. 2. Sc Bergknut.

FJÄLLKNÖL, m. 2. Brant fjällberg af
mindre vidd.

EJÄLLKRANSAD, a. 2. (bot.) Säges om en
rot, då hon öfverst vid rothalsen är omgifven med
en krans af fjäll (I, 2).

FJÄLL-LEMMEL, fja ll-lémml. m. 2. pl. —
lemlar. En art af Lemmelsläglet, gulbrun och
svartskäckig med ganska kort svans. Vandrar
stundom ifrån fjällbygderna till slättlandet i
ofantliga skaror, hvilka ej sällan drunkna i hafvet
eller större sjöar. Kallas äfv. Fjällmiis, Sobclmus.
Lemmus (Hypudæus) borealis.

FJÄLLMUS, f. 5. pl. — möss. Se Fjäll-lemmel.

FJÄ

FJÄLLNING, f. 2. Handlingen, då man fjällar.

FJÄLLORM. m. 2. Sc Blindorm.

FJÄLLPANSAR, n. 5. Pansar, sammansatt af
små fjällformiga metallplåtar, fäsladc öfver
hvarandra. Skrifves äfv. — pantsar.

FJÄLLPIPARE, m. 5. Se Pomeransfågel.

FJÄLLPORT, m. 2. Djup sänkning emellan
tvenne fjäll i cn fjällrygg.

FJÄLLPUNS, fjä llpünns, m. 2. (tekn.) Puns.
hvars ändyla har formen af elt litet fjäll (I, bem. 4)
eller ell spetsigt blomblad.

FJÄLLRACKA. f. 4. Se Fjällräf.

FJÄLLRAPA, f. 4. Sc Myrbjörk.

FJÄLLRIPA, f. 4. En art Ripa. 44 tum
lång, om vintern hvit, men om sommaren
brun-spräcklig; hanen har alla årstider ett bredt, svart
band, kalladt tygel, som går ifrån näbbviken
genom Ögal till tinningarna, samt öfver ögonen en
stor halfrund. röd fläck. Lagopus alpina.

FJÄLLROT. f. 3. pl. — rötter, (bot.) Ört,
som växer vid bergsrötter; hela växten rosenröd,
roten liknande elt perlband, med tjocka fjäll öfver
hvarandra liggande. Lathræa squamaria.

FJÄLLRYGG, m. 2. 4) öfversta sträckningen
af ell fjäll. — 2) Sc Fjtlllsträcka.

FJÄLLRÄF, m. 2. pl. — räfvar. En art af
Rafslägtel, långhårig, om sommaren askgrå, hvit
om vintern; finnes i Skandinaviens fjälltrakter.
Kallas äfv. Fjällracka. Canis lagopus.

FJÄLLSKAL, n. 5. Stor, med mossar och
myror uppfylld urhålkning i en fjälltrakt.

FJÄLLSKRED, n. 5. Den på sluttningen af
ett fjäll lägrade jordmassans lossnande från sin
grund och småningom fortgående nedskridande i
dalen nedanför.

FJÄLLSKREFVA, f. 4. Se Bergsskrefva.

FJÄLLSKÖLDPADDA, f. 4. En art
Sköldpadda, med 43 tjocka, tegelvis öfver hvarandra
liggande plåtar, hvilka utgöra den så kallade
Sköldpadden. Chelonia imbricata.

FJÄLLSLUTTNING, f. 2. Sluttningen af elt
fjäll (II).

FJÄLLSLÄTT, f. 3. Slätt vid foten af ett
fjäll (II), emellan tvenne fjäll eller öfverst på ett
sådant.

FJÄLLSPETS, m. 2. öfversta delen af elt
fjäll (II), när den har spetsig form.

FJÄLLSTRÄCKA, f. 4. Sträcka af
sammanhängande fjällberg.

FJÄLLSYRA, f. 4. (bot.) Mångårig växt, i
Lappska fjällen, utmärkt för sin behagligt sura smak.
Rhcum digynum.

FJÄLLTALL. f. 2. Se. Rergtall.

FJÄLLTOPP, m. 2. Öfversta delen af ett
fjäll (II). då den är kullrig och intager blott helt
liten vidd.

FJÄLLTRAKT, m. 3. Trakt, uppfylld af
fjällborg eller belägen på en fjällrxgg. Säges både
om bebyggda och obebyggda orter.

FJÄLLUGGLA, f. i. En art af Ugglesläglel,
2 fot lång, med litet hufvud, färgen hvit hos
hanen, ofta snöhvit, hos honan och ungarna
stötande i smutsgult. med mörkbruna eller svartgrå
fläckar och tvärstreck på hjessa, rygg och vingar.
Vistas i de nordliga polarländerna och lefver af
harar, lemlar. ripor och råttor. Kallas äfv.
Har-fång. Slrix nyctea.

FJÄLLVINGE, m. 2. pl. — vingar.((ual. hisl.)

1) Den med fina fjäll bctäckta vingen på en fjäril.
— 2) Insekt, hörande till 4:de Ordningen
(Lepi-doplcra). Brukas mest i plur. och är liktydigt
med Fjäril.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free