Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fjäderaktig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄ
(skepp.) Den del af kölen, sorn är under
spunnin-gen. [Fjeder.]
FJÄDER AKTIG, FJÄDER ARTAD, fjä dr–,
a. 2. Som liknar fjäder (bem. 4).
FJÄDERALUN, fjädr-ålunn, m. sing. Se
Bittersalt.
FJÄDERAMIANT, QäMr-amiånnl, m. 3.
(mineral.) En art Gipsslen.
FJÄDERBOLL, m. 2. Se Volang.
FJÄDERBOLSTER, m. 2. o. n. 5. pl. —
bolst-rar o. bolster. Bolster, stoppad med fjäder
(bern. 3, b).
FJÄDEBBORSTE, m. 2. pl. — borstar. Se
Fjäderqvast.
FJÄDERBUSKE, m. 2. pl. — buskar.
Busklik prydnad af fjädrar (bem. 2), som militärer och
andra uniformklädda personer bära på hatt, hjelm
eller schakå.
FJÄDERCIRKEL, fjädr-sirrkl, m. 2. pl. —
cirklar, (tekn.) Ett slags cirkel, hvars bada ben
äro förenade genom en höjd fjäder (bem. 4), som
alltid sträfvar all hålla benen ifrån hvarandra, så
att cirkeln alltid säkert bibehåller samma ställning.
FJÄDERESS. n. 5. Se Ess.
FJÄDERFIL, m. 2. (tekn.) Elt slags fil, 2
till 4 tum lång, trekantig, halfrund och kniflik,
sorn begagnas förnämligast af guldsmeder och
ju-velerare.
FJÄDERFLOCK, m. 2. (poet.) Luftens f.,
fåglarnc.
FJÄDERFÄ, n. 4. sing. Allt slags tam fågel,
som uppfödes, för att hafva nytta af köttet, äggen
ocb fjädrarna, såsom höns, gäss, ankor, m. fl.
FJÄDERFÄLLNING, f. 2. 4) Fjädrarnes på
en fågel aflallande, vid rugguing. — 2) Tiden, då
detta sker. — Ss. F-slid.
FJÄDERGRÄS. n. 5. (bot.) En gräsväxt, med
fjäderlika agnborst. Stipa pennala.
FJÄDERHAKE, m. 2. pl. — hakar, (jäg.)
Fjäder, sorn siular med en hake, för att faslhålla
ett igcnfäldt giller.
FJÄDERHANDEL, m. sing. Handel med
fjäder (bem. 4).
FJÄDERHANDLARE, m. 5. — LERSKA, f. 4.
En, som drifver handel med fjäder (bem. 4).
FJÄDERHARTS, n. 3. Se Kautschuk.
FJÄDERHUS, n. 5. (urm.) Cylindriskt rum,
hvaruti fjädern i etl ur är innesluten.
FJÄDER HUST A PP, rn. 2. (urm.) Axeln i
elt fjäderhus.
FJÄDER KR AKT, f. 3. Se Spänslighel.
FJÄDERKUDDE, m. 2. pl. — kuddar.
Kudde, stoppad med fjäder (bem. 3, b).
FJÄDERKÅL, m. sing. (trädg.) En varielcl
af blåkål, med stora, i kanten finkrusiga,
flerfär-gade blad af gröna, röda, violetta och hvita
färgskiftningar.
FJÄDERLIK, a. 2. 4) Liknande en fjäder
(bem. 4). — 2) (bot.) a) Säges om nerverna i elt
blad, då de visa likhet med fanets ställning på en
vanlig penna. — b) Säges äfv. om fröfjun, när det
har likhet med en fjäder. — c) Äfv. orn märkena
på gräs, när de sitta på elt kort stifl, eller
oskaf-tade på sjelfva fruktämnet, och äro beklädda med
korta, i en eller två rader ställda hår.
FJÄDERLÅS. n. 5. Ett slags ganska enkelt
bösslås, hvari slagfjädern gör på samma gång tjenst
som hane.
FJÄDERLÄTT, a. 4. Lätt som en fjäder (bem.
2), myckel lätt.
FJÄDERLÖS, a. 2. Som är utan fjädrar
(bem. 4).
FJÄ 445
FJÄDERMOSAIK. ––––-i’k, m. 8. Ett »lags
mosaikarbete, sammansatt af sköna eller
sällsamma fågelfjädrar.
FJÄDERNERVIG, a. 2. (bot.) Så kallas etl
blad, då bladskaftet är förlängdl till en midt
igenom bladet gående hufvudnerv, och på ömse sidor
längs efter densamma utgå sidonerver (grenar),
som bilda en tydlig vinkel emot hufvudnerven.
FJÄDERPRYDNAD. f. 3. Prydnad af fjädrar
(bem. 2), som användes, dels till klädseln (såsom
hos vissa Negerfolk ocli vilda stammar), dels i
boningsrum.
FJÄDERQVAST, m. 2. Qvastformig viska,
förfärdigad af fjädrar (bem. 2). — Syn.
Fjäderviska, Fjäderborsle.
FJÄDERRIK, a. 2. (mindre brukl.) Som har
en tät betäckning af fjädrar (bem. 4).
FJÄDERSJGTE, n. 4. Sigte på en bössa,
bestående af en lutande stålfjäder, hvars främsta
ända är fästad på pipan och den eftersta bär den
lodräta sigtplanen.
FJÄDERSPELVERK, n. 5. Spelverk i fickur,
dosor o. s. v., hvilket drifves med en fickursfjäder
och förmedelst en liten med stift besatt vals
spelar vissa melodier.
FJÄDERSPRITARE, m. 5. — TERSKA, f. 4.
En. som spritar fjäder (bem. 3, b).
FJÄDERSPRITMNG, f. 2. Fanets
frånrif-vande från afplockade fågelfjädrar, för att
begagnas till stoppning i sängkläder.
FJÄDERSPÄNNARE, m. 5. Instrument, att
mäta låsfjädrars styrka.
FJÄDERSPÄNSTIG, a. 2. Spänstig som en
fjäder. Se Elastisk.
FJÄDERSPÄNSTIGHET, f. 3. Se
Elasti-citel.
FJÄDERSTÅL, n. 5. Stål, som begagnas till
hvarjehanda slags fjädrar (bem. 4), såsom vagns-,
lås-, slagfjädrar, m. fl.
FJÄDERTOFS, m. 2. Tofs af fjädrar ^bem. 4),
som vissa fåglar hafva på hufvudet.
FJÄDER VINDARE, m. 5. (tekn.) Verktyg,
som vid tillverkningen af ur begagnas, för att
insätta fjädern i sill hus samt utlaga den derur.
FJÄDERVISKA, f. 4. Se Fjäderqvast.
FJÄ DER VÅG, m. 2. Se Dynamometer.
FJÄDRA, v. a. 4. 4) Sälla fjäder eller fjädrar
(bem. 2) på. F. en pil. — Syn. Refjädra. — 2)
F. nér, ostäda med fjäder (bem. 3, b). F. ner
någon, något. F. ner sig. — F. sig, v. r.
(föga brukl.) Beläckas med fjäder. —
Fjädrande, n. 4.
FJÄ DR IG, a. 2. 4)’ Full med fjäder (bem. 3,
b). — 2) Se Elastisk.
FJÄLAR, m. 2. pl. (gam. krigsk.)
Uppstoppade säckar, som hängdes litet stycke utanför
muren af en belägrad fästning, för att skydda den
för stenkast af Rlidor.
FJÄLL, n. 5. L 4) H\ar och en af de små
tunna, platta skifvor. sorn, fästade utanpå
hvarandra. betäcka kroppen på en del fiskar
(Fjällfiskar) och replilier (l. cx. ödlor och ormar). —
2) (bot.) Växtdel, som liknar fiskfjäll. — 3) Säges
orn små, tunna och lätta delar, hvilka sitta helt
löst på ytan af kroppar och efterhand aflossna.
Huden på hans kropp föll af i f. F. i
hufvudet. i ansiglel. — 4) Hvad som blifvit
arbe-ladt i form af fjäll (bem. 4). [Fjell.]
FJÄLL, n. 2. o. 5. II. Högt, vidsträckt berg,
hvars topp större delen af året eller alltid är
beläckt med snö. Norska Fjellen (eller Fjellarnc).
— Syn. Fjällberg; (i plur.) Alper. [Fjell.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
