Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flaskkurbits ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLA
FLE
449
FL ASKKURBITS, flåsskkurrbf Its, m. 3. Se
Kalebass.
FLAT, a. 2. 1) Sorn har en plan, jemn yta,
eller en yta, hvars delar äro föga upphöjda, den
ena öfver den andra. F-a handen, den inre sidan
af en utsträckt hand. En f tallrik, hvars botten
ligger mindre djupt än den på cn »djup tallrik».
Elt fartyg med f. bollen. F-a klingan.
värjan, den breda sidan af en klinga, värja. — Syn.
Platt. — 2) (fig.) a) Blygsclfull, förlägen. Göra
någon f. Jag blef helt f., då han sade det.
Blifva f. öfver någol. — Syn. Se Förlägen. —
6) Allt för efterlåten. lian, hon är för f. emol
sina barn, emol sill tjenslefolk. — Syn. Se
Efterlåten.
FLATA, f. I. Se Flalsida.
FLATHAND, f. 3. pl. — händer. Den
öfriga delen af handen utom fingrarna.
FLATHET, f. 3. Egenskapen att vara flat (i
alla bem.). a) Fartygets f. i bottnen. — Syn.
Platthet. — b) Hans f. öfver delta misstag var
obeskriflig. — Syn. Se Förlägenhet. — c)
Hennes f. emot sina barn är gränslös. — Syn. Se
Eflerlålenhel.
FLATLUS, f. 5. pl. — löss. En art af
Lus-släglet, med afrundad, bred kropp; hakar sig med
bakdelen fast vid vissa delar af huden på
menni-skokroppen, då snusk ocb orcnlighet gynna dess
tillväxt. Pediculus pubis.
FLATNA. v. n. 4. Blifva flat (bem. 2. a.),
förlägen. Han f-de vid delta svar. —
Flatnande, n. 4.
FLATNÄSA, f. 4. 1) Näsa, sorn framtill är
flat till formen. — 2) (fam.) Person med sådan
näsa.
FLATNÄSIG, a. 2. Som har flat näsa. —
Flalnäsighel, f. 3.
FLATSIDA, f. i. Flata sidan af något. —
Syn. Flata.
FLATSKRATT, n. 5. 4) Högljudt skratt. —
Syn. Gapskratt, Flan. — 2) Hånande, försmädligt
skratt. — Syn. Hånskratt.
FLATSKRATTA, v. n. 4. Gifva till elt
flal-skratt. — Syn. a) Gapskratta. — b) Hånskratta.
FLATTERA, v. a. 4. (fr. Flaller) 4) Smickra.
— 2) Ingifva bedrägliga förhoppningar.
FLAXA, v. n. 4. Slå vingarna upp och ned.
Säges för det mesta om flygande fåglar. Se, der
kommer en glada f-nde. F. med vingarna. —
Flaxande, n. 4. [Flaksa.]
FLECTERA, se Fleklcra.
FLEGM, fläggm, m. 3. sing. (grek. Phlegma)
4) Segt slem i blodet. — 2) (fig.) Trög och
känslo-lös natur, kallblodighet. Skrifves äfv. Phlegm.
FLEGMAT1KUS, fläggmålikuss. eller
FLEG-MATIKER, fläggmåtickr, m. 3. Flegmalisk
menniska. Äfv. Phlegmalicus ell. Phlegmaliker.
FLEGMATISK, a. 2. 4) Hvars blod är
blan-dadt med segt slem. — 2) Till känsla och lynne
kall och trög. F-l temperament, långsamt
väckta och lugna, men varaktiga känslor och begär.
— Äfv. Phlegmalisk. — Flegmali skl, adv.
FLEKTERA. fläcktèra, v. a. 4. (lat. Flectere)
Böja (ord). Brukas i det grammatikaliska
språket. — Fleklerande, n. 4. [Flectera.]
FLEN, m. 3. sing. (bot.) En hög, bladrik
foderväxt, på åstränder. Pbalaris arundinacea.
FLEN, n. 3. sing. (pop.) Ett slags sjukdom,
som ofta förekommer hos personer af allmogen
och består i en lidtals påkommande värk i
maggropen, jernte sura, vattenaktiga uppstigningar i
munnen (derföre äfven ofta kallad Vallflen) samt
kräkningar och flerahanda syinptomer lill en
dålig mage. Kallas äfv. Magflen.
FLENGRÄS, n. 8. Grässlägte, hvaraf Flen (se
föreg.) är en art. Kallas äfv. Fläcken. Phalaris.
FLENHUS, n. 8. (pop.) Rund eller aflång,
hård svullnad, utan åtföljande värk, och af samma
färg som den öfriga buden.
FLENÖRT, f. 3. Mångårig växl, hvilken
begagnas som läkemedel för boskapen, äfv. kallad
Svinknyl, Sodöda, Trynfrö. Scrophularia nodosa.
FLEP, n. 8. sing. (fam.) Flepigt beteende,
uppförande. — Syn. Flepighet. — S. m. Se
Fleper.
FLEPA, v. n. 4. 4) (fam.) Vara flepig. F.
med någon, behandla någon med allt för mycken
eflerlåipiihet. — 2) Se Lipa. — Flepande, n.4.
FLEPER. m. sing. (fam.) Flepig mansperson.
FLEPIG, a. 2. (fam.) Till karakteren svag,
eflerlålen, blödsinl ocb enfaldig.
FLEPIGHET. f. 3. 4) Egenskapen att vara
flepig. — 2) Se Flep, n.
FLERBLADIG, a. 2. (bot.) F. blomkrona,
som består af mer än elt kronblad.
FLERBLOMMIG, a. 2. (bot.) F. växt, ört,
som har flera blommor.
FLERBLOMSTRIG. a. 2. (bot.) F. blomma,
som beslår af flera småblomster.
FLERDUBBEL, a. 2. 4) Flera gånger större.
En f. afgift. — 2) Som består af flera likadana
eller liknande saker, eller varande blott af samma
natur, samma art. F-l lag, hvarf.
FLERDUBBELT, adv. Flera gånger. F.
större, så stor.
FLERDUBBLA, v. a. 4. Göra flera gånger
större, förhöja till flera gånger större belopp. —
Flerdubblande, n. 4. o. Flerdubbling, f. 2.
FLERE, m. FLERA, m., f. o. n. adj. pl.
Förkortas stundom till fler. 4) Utmärker etl
obestämdt antal, större än Två, mindre än
Många, och utan hänseende till något annat tal.
F-a fartyg hafva anländl. Vid f-a tillfällen.
Del har f-a gånger händt, all .... — 2)
Säges ofia om ett mer eller mindre betydligt antal,
sorn utgör en del af ett större. Han hade köpt
en hel mängd hästar, men f. af dem dogo
under öfverfarlen. — 3) Brukas jemförelsevis, för
att beteckna ett större antal än ett annat. Voro
de f. än två? Ja, långt f.
FLERESTÄDES, se Flerstädes.
FLERFALDIG, a. 2. 4) Se Flerdubbel. —
2) (i plur.) Flere. F-a gånger
FLERFALDIGT, adv. Se Flerdubbclt.
FLERGÖMMIG, a. 2. (bot.) F. frukt, som
består af flera sammanväxta småfrukter.
FLERHET, f. 3. (fil.) Begreppet af flera
än en.
FLERHÖFDAD, a. 2. 4) Som har flera
huf-vuden. En f. hy dra. — 2) (bot.) F. rot, som
upptill under jorden delar sig i flera
stjelkbäran-dc grenar.
FLERSKALIG, a. 2. (bot.) F-t frögömme,
som beslår af flera fruktblad.
FLERSTÄDES, adv. På flera ställen.
FLERSTÄMM1G, a. 2. Som ulförcs af flera
stämmor. F. musik, sång.
FLERTAL, n. 8. 4) Antal af flera.
Motsvarar i denna bem. grammatikaliska termen Plural.
— 2) Det större antalet. F-ct af rösterna. F-el
är af andra åsigler. — Syn. Pluralilel, De
Flc-ste, Mängden.
FLERTALIG, a. 2. Som utgör elt antal af
flera. F-a gånger.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
