Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flerväggig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
FLE
FLI
FLERVÄGGIG, a. 2. Sc Flerskalig.
FLERÅRIG, a. 2. 4) Som varar eller varat
(lera år. — 2) (bot.) Se Mångårig.
FLERÅRIGHET, f. 3. Se Mångårighet.
FLESTE, flä’sste, m. FLESTA, flässta, m.,
f. o. n. adj. pl. Superlat i v af Flera. Det största
antalet. Brukas ofta substantivt. De
a [-men-niskor. De f-e äro okunniga. F-a rösterna.
[Fläste.]
FLEXIBEL, fläcksi’bl, a. 2. (grarn.) Böjlig
(om ord).
FLEXION, fläckschön, f. 3. (gram.)
Ordböjning.
FLICKA, f. 4. 4) Barn af qvinnokönet.
Hen-ncs Ulla f. är ännu blott två år. En lolfårig
f. — 2) Sc Flickebarn. Hon har nedkommit
med cn f. — 3) Ung manbar qvinna, som icke
ar eller varit gift. Hon är ännu unga f-n,
bara sjutton år. Hon är redan gamla f-n,
hela ljugusex år. En liten söl, vacker,
intagande, hygglig f. Han har friat till en rik f.,
men fåll korgen. — Syn. Jungfru, Mö, Tärna,
Tös, Fänta, Jänta. — 4) Säges äfv. stundom om
äldre ogifta qvinnor, dock mera på skämt eller
på spe. En gammal f. — Syn. Gammal
mö-jungfru. — B) Älskarinna. Hafva en f. Skål
för din f.! — 6) Se Tjenslcflicka.
FLICKA, v. a. 4. Lappa, laga. Ordet
brukas numera föga, utom i förening med några
partiklar och i sammansättningar. F. ihop, in, till,
se Hop/licka, Scc.
FLICKAKTIG, a. 2. 4) Lik cn flicka. Han
är mer f. än karlaklig. — 2) Sorn utmärker en
flicka. Eli f-l uppförande. — Flickaktig hel,
f. 3. — Flickaktigt, adv.
FLICK ANS1GTE, n. 4. 4) Ansiglot af en
flicka. Elt f. tittade fram. — 2) Ansigte,
liknande en flickas. Han har cll f. och inlel
karl-ansigle.
FLICKARE, m. B. -KERSKA, f. 4. En, som
flickar. Brukas sällan utom i
sammansättningarna Skoflickare, Kiltelflickare.
FLICKEBARN, n. B. Barn af qvinnokön.
Säges blott i fråga om nyfödda barn, i motsats
till Gossebarn. Hon har nedkommit med ell f.
FLICKJÄGARE, m. B. (fam.) En, som
springer efter flickor.
FLICKLAPP, m. 2. Lapp, hvarmed något
flickas, lagas.
FLICKNING, f. 2. Handlingen, då man
flickar. Brukas sällan utom i sammansättningar, t.
ex. Inflickning.
FLICKOBD, n. 5. (fig.) Sådant ord, som
inflickas i vers, endast till rimfyllnad eller för
meterns skull.
FLICKPENSION, flickpanngschön, f. 3.
Enskilt läroanstalt för unga flickor, der de äro
inackorderade.
FLICKSKOLA, f. 4. Offentlig eller enskilt
skola för unga flickor.
FLICKSLÄNDA, f. 4. En liten insekt af
Slän-dornas ordning, med guldglänsande vingar och cn
mörk fläck i kanten. Agrion Puella.
FLICKSNÄRTA, f. 4. (fam.) och
FLICKSTUMP, m. 2. (fam.) Liten flicka.
FLICKVERK, n. B. Se Lappverk.
FLIK. m. 2. 4) Litet stycke af en
nedhängande klädnad. En f. af en rock, af cn mantel,
cn kappa, o. s. v. — 2) (anat.) Säges om vissa
smärre, utskjutande eller genom urringningar
bildade stycken af åtskilliga kroppsdelar. Hjernans,
lungans, lefverns f-ar. Sammansältningsvis säges
äfv. örflik. — 3) (bot.) Brukas likaledes om delar
af ett blad, som skjuta ut emellan djupa
inskärningar.
FLIKIG, a. 2. Delad i flikar. Brukas mest
i botaniken. F-l blad. Bildar
sammansättningarna Två-, Tre-, Fyr-, Fcmflikig, o. s. v.
FLIK IG HET. f. 3. Egenskapen att vara flikig.
FLIKLAF, m. 2. (bot.) Ett lafslägle. Solorina.
FLIN, n. 5. (fam.) Skratt med vidt utdragen
mun, så alt man visar tänderna. — Syn. Se
Skratt.
FLINA, v. n. 4. (fam.) 4) Skratta med vidl
utdragen mun, så att man visar länderna. — Syn.
Sc Skratta. — 2) (om hästar och hundar) Visa
länderna. — Flinande, n. 4.
FLINGA, f. 1. (af gamla verbet Flinga,
klyf-va) 4) Liten splittra, tunn spån. Förekommer
numera sällan i denna bem. — 2) F. af snö, is,
se Snöflinga, Isflinga.
FLINGANDE, a. 4. (fam.) F. före, högst
förträffligt slädföre.
FLINIG, a. 2. (fam.) Fallen för att flina.
FLINK, flinngk. a. 2. 4) Rask och driftig t
hvad man har för händer. En f. karl,
budbärare. — Syn. Se Rask. — 2) (fam.) F-l före,
godt slädföre.
FLINK FLORIBUS, flinngk flöribuss, (fam.)
Lefva f. f., i sus och dus, som orn hvar dag
skulle vara den sista. Jfr. Floribus.
FLINKIIET, flfnngkhét, f. 3. Raskhet och
drift i hvad man har för händer. — Syn. Se
Raskhet.
FLINKT, flinngkt, adv. 4) Med id oeh drift.
Arbeta f. — Syn. Se Raskt. — 2) Skyndsamt.
Del har gått f. — Syn. Se Fort.
FLINT, m. 2. (fam.) 4) öfversta delen af
hufvudct, kring hjcssan. I denna bet. numera
sällan förekommande utom i sammansättningen
Flintskallig. — 2) Pannan på ett menniskoansigte.
Han slog honom midl if-en. — Syn. Se Panna.
FLINTA, f. 4. 4) En ganska hård stcnart,
gul, grå, gråblå, svart, stundom randig och
fläckig; träffas vanligen i kritlager och är cn
organisk qvarlefva efter infusionsdjur. Äfv. Flintsten.
— 2) Litet stycke af denna stenart, som
användes till eldslagning, m. m. Fnöskc och f. Slå
eld med eldstål och f.
FLINTARTAD, a. 2. Som till utseende, ämne
och beskaffenhet liknar flinta.
FLINTGLAS, n. B. Ett slags hvitt, ganska
genomskinligt och tätt glas, lillredt af hvit sand,
pottaska, mönja, salpeler, hvit arsenik och
brunsten.
FLINTHÅRD, a. 2. 4) Hård som flinla,
ganska hård. — Syn. Se Stenhård. — 2) (fig. fam.)
Ganska svår att fatta, förslå. Den f-a filosofien,
metafysikern
FLINTLÅS, n. B. Gevärslås, försedi med
eldstål och flinta, hvarmed fängkrulet anländes och
skottet aflossas. Kallas så till skilnad ifrån
Slag-krulslås och Perkussionslås.
FLINTSAND, m. sing. Sand, blandad med
små flintstycken.
FLINTSKALLE, m. 2. pl. — skallar, (fam.)
FILitskallig karl.
FLINTSKALLIG, a. 2. Som är skallig
upp-omkring hjessan. — Flints kall i g hel, f. 3.
FLINTSTEN, m. 2. 4) Se Flinla, 4. — 2)
Större, enstaka slen af flinta.
FLIPA, v. n 4. (pop.) Se Lipa.
FLIRA, f. 4. Ett slags mjukfenig fisk i
Sveriges insjöar. Cyprinus ballera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
