Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flussaktig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
FLU
FLY
stenar. Kallas äfv. Glasfluss. — 4) Chlorkalium,
som användes till precipitalion af alunlut. Kallas
äfv. Såpfluss, emedan den består af den vid
såp-sjudcrierna till torrhet inkokta och sedan
kalci-nerade undcrluten. — 5) (i kortspelet Grospojs)
Äkta f., ess, kung, dam, knekt, eller kung, dam,
knekt, tia i samma färg. Oäkta f., samma kort,
men en af hvar färg.
FLUSSAKTIG, a. 2. 1) Som till beskaffenhet
liknar fluss (bem. 1). — 2) Ofta utsatt för lluss
(bem. 4).
FLUSSAKTIGHET, f. 3. Fallenhet för fluss
(bem. 4).
FLUSS ART AD, a. 2. Sc Flussaktig (bem. 4).
FLUSS FE BER, m. 2. pl. — febrar. Se
Ka-tarrhalfcber.
FLUSSGALLA, f. eller FLUSSGALLE, m.
sing. Vattenaktig svullnad i kotleden på hästar.
FLUSSGIKT, m. 3. (med.) Rheumalisk gikt.
FLUSSHOSTA, f. 4. Se Katarrhalhosla.
FLUSSIG, a. 2. Se Flussaktig, 2.
FLUSSJGHET, f. 3. Se Flussaktighet.
FLUSSPAT, m. 3. (t. Flussspalh) Mineral,
af Fluoriderna, fullkomligt klyfbar, oftast i
tär-ningsform; genomskinlig, glasglänsande, i värme
fosforcscerandc; har i kristaller och kristalliniska
massor många och ofta utmärkt vackra färger.
[Flussspat.]
FLUSSPATSYRA, f. 4. (kem.) Vätesyra,
beslående af väte och fluor, en klar, rykande
vätska, af högst frätande egenskaper; brukas till
etsning och all borttaga den glatta ytan på glas.
Kallas äfv. Fluorväte eller Fluorvätesyra.
[Flussspat —.]
FLUSSPATSYRAD, a. 2. (kem.) Säges om
saller, i hvilka flusspatsyra ingår.
FLUSTER, flüsstr, n. 5. öppningen, ingången
för bien till en bikupa. Flyghål.
FLUSTRA, flüsstra, n. pl. (nal. hisl.) En
familj af Korallpolyperna.
FLUX, adv. (t. flugs; fam.) Strax, på
Ögonblicket. — Syn. Se Strax.
FLUXION, fluckschön, f. 3. (mat.) Se
Differential.
FLUXIONSMETOD, fluckschönsmctöd, m. 3.
eller
FLUXIONSRÄKNING, fluckschönsrä’kninng,
f. 2. (mat.) Se Diffcrenlialräkning.
FLY, a. 2. neutr. flytt, (pop.) Se Odryg.
FLY, n. 4. Se An kar fly, Hän g fly.
FLY, v. n. 2. I. 4) För att undkomma en fiende,
cn fara, hastigt aflägsna sig. Efler en skarp strid
f-dde fienden. F. för någon. F. ur fängelset, ur
landet. F. härifrån, olycklige! I samma
mening säges äfv. F. bort, f. undan. (Ordspr.)
Bättre f., än illa fäkla, man bör undvika cn
strid, cn tvist, cn ansträngning, clt företag, då
man icke har hopp om framgång och cj är
striden, företaget vuxen. — Syn. Flykta, Gifva sig
på flykten, Taga till benen, till fötlcrna, till
har-värjan. — 2) (lig.) a) Säges om hvarjehanda
föremål, som med hastighet aflägsna sig eller tyckas
göra det. Molnen f. öfver himmelcn. Mörkret
f-r för dagens klara strålar. — b) (i fråga om
tid) Hastigt förlöpa. Skyndom! liden f-r. Så
hastigt f. ungdomens sälla dagar! Vår sällhcts
dröm är flydd, blotl sorg och nöd slå åter. —
V. a. (mest lig.) Aflägsna sig ifrån, undvika. F.
elaka menniskors sällskap. F. lasten, del onda,
tillfälle till synd. Friden f-r denna boning.
Sömnen f-r mina ögonlock. F. sig sjelf, söka
undfly sina samvetsagg. — Syn. Se Undfly.
FLY, v. a. 2. (föråldr., nu prov.) II. Gifva,
lemna, räcka. F. mig boken.
FLYENDE, n. 4. (föga brukl.) Se Flykt. —
Part. pres. Som flyr. Rrukas nästan
adjek-tivt, stundom äfv. som substantiv. En f. fiende.
Den f. minuten. Förfölja de f.
FLYGA, v. n. 3. Ind. pres sing. Flyger; pl.
Flyga. Impf. sing. Flög; pl. Flögo. Imper. sing.
Flyg; pl. Flygen. Konj. impf. Flöge. Sup.
Flugit. Part. pres. Flygande; part. pret. Flugen.
4) Förflytta sig i luften med tillhjclp af vingar.
Fåglar och vissa insekter f. Fågeln f-ger högt,
lågt, fort, långsamt. F. tungt, hafva cn
långsam och trög flygt, förorsakad af cn tung kropp.
(Fig. talesätt) F. högre, än vingarne bära, våga,
företaga del, som öfversliger ens förmåga; äfv.
lcfva stort, utan motsvarande tillgångar; äfv. söka
en ära, ett anseende, som man icke förmår
bibehålla. Han f-gcr ej högt, han håller sig vid del
alldagliga; har clt medelmåttigt, inskränkt
förstånd; saknar medel, vilja alt företaga något.
Penningar rikligt f. på honom, han har
ovanligt goda inkomster, vinner, förtjenar ganska
mycket. (Ordspr.) Lärdom f-ger ej på folk, del
fordras mycket arbete, för alt blifva lärd. — F.
af, börl, sc Borlflyga. F. efter, igénom, se
Ef-terflyga, Gcnomflyga. F. ihop, flyga emot
hvarandra. F. Tn, ntd, se Inflyga, Nedflyga. F.
öm, flygande hinna om. F. omkri ng, sc
Kringflyga. F. pa, flygande angripa. F. undan,
flygande undfly, t. ex.: Jag räckte ut handen, för
atl laga fågeln, men han flög undan. Dufvan
f-gcr undan för höken. — F upp, med
vingar-nes tillhjclp höja sig upp i luften ifrån ett ställe
eller föremål på jordens yta; äfv. (om fjäderfä)
flytta sig medelst vingarnes tillhjclp upp ifrån
golfvet på en pinne, i fågelhus, bur, o. s. v. —
F. ut, flygande aflägsna sig ut ur ell rum, cn
bur, o. s. v.; (om fågelungar) börja flyga, lemna
boel; (fig. om menniskor) lemna föräldrahusct, för
att försörja sig på egen hand. — F. (ifver, ined
tillhjclp af sina vingar förflytta sig öfver något
föremål. — Syn. Sväfva, Fladdra Flaxa. — 2) (i
utsträckt mening) a) Springa, löpa med störsla
snabbhet. Denne häsl springer icke, han f-ger.
(Fig.) Eli rykte f-ger, det går clt rykte. — b)
Skynda med största hastighet. F. Ull någons
hjelp. Han flög sin vän Ull hjclp. F. i
famnen på någon, f. någon om halsen. F. någon
i håret, rusa på någon och fatta honom i håret.
F. någon Ull mötes. (Fig.) Allas hjerlan flögo
henne Ull mötes, hon emoltogs af alla med
största välvilja, tillgifvenhcl. — F. åf, börl, sc
Borlflyga. F. efler, hasta, ila efter. F. emöt, ila
emot, till mötes. F. ihop, rusa på hvarandra.
F. in, ned, rusa in, ned. F. pa, rusa på,
störta sig emot någon. F. tillbaka, skynda, ila, rusa
tillbaka. F. undan, ila, rusa undan. F. upp,
skynda, ila, rusa upp till ett ställe; äfv. häftigt
resa sig upp. F. ut, skynda, rusa ut. F. ö’fver,
skynda, ila, rusa öfver. — Syn. Se Skynda. —
3) (fig.) a) Drifvas i luften med slor hastighet.
Se, huru löfven komma f-nde, jagade af
vinden. En skur af pilar flög emot oss. Klädet
flög mig i ansiglcl. Del f-gcr snö i luften. —
F. af, hastigl fara af, t. ex.: Pilen flög af, (rån
bågen. F. börl, hastigt föras bort af vinden, t.
cx.: Papperet flög borl och föll i sjön. F. i’n,
néd, omkring, upp, ut, öfver, se Inflyga, &c.
— Syn. Fara, Dansa. — b) Fladdra (t. cx. cn
Gina eller löst hängande kläder, o. s. v.). — c)
Hastigt förlöpa, förgå. Tiden f-ger. — Syn. Fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
