Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flyttande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLY
hos eller med hvilken man förut bott, och sedan
bo ensam. F. åf, bort, se Borlflylla. F. efter
någon, flytta till ett ställe, der man kommer att
bo efler någon, som bott der förut. F. ihop,
säges om två eller flera personer, som afllytla
hvar och en ifrån sin bostad, för alt bo
tillsammans. F. i’n, néd, se Inflytta, Nedflytta. F.
pa någon, komma inflyttande i sin nya bostad
förr, än dess förre innehafvare hunnit afllytla.
F. tillbaka, återvända till sin förra bostad, för
att åter bo der. F. upp, ut, se Uppflytta,
Utflytta. — 2) Lemna tjensten hos enskilt person,
för att träda i annan persons tjenst eller upphöra
att ijena. Denne betjenl f-dc för liden vår ifrån
grefve X. till baron Y. F. i, ur tjensten.* F.
tillbaka i ens tjenst. — 3) Säges om vissa fåglar
(flyttfåglar), som hösletiden begifva sig till
sydliga, varmare länder, för att der öfvervintra, och
vårtiden återvända till nordliga, för att vistas der
Öfver sommaren. — F. sig, v. r. Ändra plats,
ställe, der man slår, sitter, ligger, befinner sig (ej
bor). F. sig ifrån fönstret Ull dörren, från
bordel Ull sängen, ul på gården, in i huset.
F. sig undan för någon, lemna någon plats. —
Säges äfv. om liflösa ting, och betyder då: Få
förändradt läge, annan ställning, t. ex.: Molnet
har nu f-l sig till andra sidan af himmelen.
Solen f-r sig för hvar dag på horisonten.
FLYTTANDE, n. 4. Handlingen, då någon
flyttar eller något flyttas. För Flytta i neutral
bem. brukas hellre Flyttning, a)
Husgerådssa-kers f. — b} Residensets, regeringens f. — c)
En officers f. Ull annat regemente (bättre
Transport, Förflyttning). En rätta res f. Ull annan
egendom. Jfr. Flyttning.
FLYTTBAR, a. 2. Som kan flyttas. Eli f-l
hus. — Flyttbar hel, f. 3.
FLYTTDUFVA, f. 4. En art af Dufsläglet.
48 tum lång; gråblå, med blått bröst och bvil
mage; finnes i Nordamerika, och flyttar der ifrån
de nordliga trakterna, för alt häcka i de
medlcr-$ta och sedan flyga söderut. Columba migratoria.
FLYTTFISK, m. 2. Fisk, som företager
årliga vandringar, t. ex. tonfisk, sill. m. fl.
FLYTTFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar, (nat.bist.)
Fågel, som flyttar årligen (se Fly Ila, v. n. 3.).
FLYTTKOJ k, f. 4. Flyttbar koja.
FLYTTNING, f. 2. Handlingen, då någon
flyttar (både för akliv och neulrum, i alla bem.);
händelsen, omständigheten, alt något flyttar sig
eller blir flyttadt. För v. a.: 4) Ell bords, cn
slols f. Den sjukes f. är nödvändig. Han har
varil sysselsatt med f. af sina saker. Brickors,
pjesers, träds, plantors, växters f. Jfr. Flytta,
v. a. 4. — Syn. Flyttande. — 2) Regeringens,
residensets f. — Syn. Flyttande. — 3) En
officers f. I denna bem. hellre Flyttande, och ännu
bättre Transport, Förflyttning. — För v. n.: 4)
/ morgon blir min f. Efler hans f. ifrån
Slockholm Ull Upsala. Tala f-r kosta
penningar. — 2) F. i, ur tjensten. Tjenslefolkels f.
— 3) Vildgässens f. vår och hösl.
FLYTTNINGSDAG, m. 2. 4) Dag. på
hvilken någon flyttar. — 2) Dag under den af lag
stadgade flvtlningsliden.
FLYTTMNGSHJELP, f. 3. Understöd, som
tilldelas någon i och för boflyllning, t. ex. vid
enskiften.
FLYTTNTNGSTI1), m. 3. 4) (i allmänhet) Den
tid, då någon flyttar (se Flytta, v. n. 4 o. 2). —
2) Den af lag särskilt bestämda tid på året för
dem, som flytta: för dem, sorn flytta bo, d. 44 mars
FLÄ 457
på landet, d. 4 april och d. 4 okt. i städerna,
d. 4 maj för presteslåndel; för tjenstehjon d. 24
okt. och i Slockholm äfv. d. 24 april.
FLYTTSAKER, f. 3. pl. Hvarjehanda
bohagsting, som vid boflyttning föras till ny bostad.
FLYTTSTJERNA, f. 4. Se Planet.
FLÅ, v. a. 2. Impf. Flådde. Sup. Flått. 4)
Hel afdraga huden på menniska eller djur. F.
en menniska lefvande. F. en död häsl. Har
äfv. det, sorn afdrages, till objekt, t. ex. F. huden
af en häsl, barken af ell träd. F. åf, se Afflå.
— 2) (fig. fam.) Skinna, preja. Del är skam all
så f. sin nästa, som många göra. F. al sig,
genom skinneri förvärfva. — Syn. Se Preja.
FLÅBUSE, m. 2. pl. — busar. 4) Se
Afdragare. — 2) (fig. fam.) Se Prejare.
FLÅENDE, n. 4. Handlingen, då man flår.
FLÅGBRAND, m. 3. pl. — bränder. 4) Se
Flygbrand. — 2) (prov.) Mogen, torr och kådig
lallved.
FLÅG ELD. m. 2. Se Flygcld.
FLÅHACKA, f. 4. (åkerbr.) Ett slags backa,
hvilken begagnas vid odling af mark, som skall
brännas, för att dermed afskala den öfre vallen.
FLÅHACKA, v. a. 4. (åkerbr.) Medelst
flå-hacka upptaga vallen på mark, som skall brännas
till odling. — Flåhackande, n. 4. o.
Flå-hackning, f. 2.
FLÄKS, f. 3. (bot.) Se Hjortlröst.
FLÅNING, f. 2. Se Flående.
FLÅSA, v. n. 4. Andas tätt, häftigt och
hörbart, såsom då man sprungit sig andfådd. F. ut,
fortfara att flåsa, till dess andedrägten återvunnit
sin vanliga jemna gång. Låta hästarna f. ut,
då man håller med dem på en vägfärd. —
Syn. Flämta. — Flåsande, n. 4. o.
Flås-ning, f. 2.
FLÅSGRÄS, n. 3. (bot.) En art Väpling, med
små hvita, hårtäckta blommor. Trifolium arvense.
FLÅSMÄTT, a. 4. (pop. o. fam.) Se Andlrulen.
FLÅTE, se Flotte.
FLÄCK, m. 2. 4) Ställe på ytan af ett
föremål, der färgen genom något främmande ämnes
tillkomst blifvit förändrad ifrån den ursprungliga
och eljest allmänt rådande. Du har fåll en ful
f. på din rock, din klädning. Sälla f. på
något. Taga f-arna ur cn klädning. Urtaga
f-ar. En f., som sitter i. (Fig.) Sälla f. på,
se Bcfläcka, 2, a. — Ingår i en mängd
sammansättningar, såsom: Olje-, Fett-, Bläck-, Vinfläck,
m. fl. — 2) Litet ställe på nienniskokroppen, af
annan färg än den öfriga huden. I flåckfebern
är kroppen beläckl af f-ar. — Säges äfvenledes
i fråga om vissa hinnor och organer, t. ex.:
Hafva en f. på ögal, på hornhinnan. — 3) Litet
ställe af olika färg med den öfriga på en
djurkropp, på fjädrar, o. s. v. En hvit hund med
svarla f-ar. Tigern har vackra f-ar. — 4)
Brukas äfv. i samma mening om vissa växtdelar.
F-arne på en borstneglika. — 3) Säges äfv. orn
de dunkla ställena på solens, månens, planeters
eller deras drabanters skifvor. F-arne i solen.
(Ordspr.) Sjelfva solen har f-ar, ingenting är
fullkomligt. — Bildar sammansättningarna Solfläck,
Månfläck. — 3) (fig.) Allt hvad som skämmer ens
heder, ära. Del är en f. på hans heder, hans
goda namn och rykle. Palkulls afrätlning var
en f. på Carl Xll:s hjelleära, en f. på hans
minne, i hans lif, i hans historia. — Syn.
Skamfläck. — 6) Helt liten rymd på jordytan,
helt litet ställe på ytan af ett föremål. På
jorden finnes ingen f., dit ej sorgen och olyckan
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
