Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flög ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 FLÖ
FLÖG, FLÖG EL. cller
FLÖJ, FLÖJEL, nö’jl, m. 2. pl. flöjlar.
Väderhane på ett fartygs öfversta stangtopp.
FLÖJA, v. n. 2. (om hästar, svin och
bo-skapskreatur) Hoppa öfver stängsel. —
Flöjande. n. 4. o. Flöjnin g, f. 2.
FLÖJKNAPP. m. 2. En på flöjstockcn öfver
flöjeln fastskrufvad knapp, som tjenar att fasthålla
densamma.
FLÖJSTOCK, m. 2. Den vertikala spets,
hvarpå en flöj-ten vandrar.
FLÖJSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Stång, i
hvars öfre ända en flöjel eller väderhane är fästad.
FLÖJT, m. 3. pl. flö jter, (af t. Fleute) Se
Flöjlskepp.
FLÖJT, m. 3. pl. flö’jler. (af t. Flölc)
Blås-instrument af trä, med sex tonhål och en till åtta
klaffar. Blåsa f. De särskilla slagen deraf, t. ex.
Herdeflöjt, Käppflöjt, Piccolaflöjt, ses på sina
ställen. — S#. F-blåsare, -spelare.
FLÖJTDUS. flöjjldüs, m. 3. (fr. FhUe douce)
Ett slags fordom bruklig flöjt med munstycke ocb
sju till åtta tonhål.
FLÖJ-TEN, m. 2. Jernbleck på en flöjstock,
vid hvilket flöjeln är fnstsydd.
FLÖJTFODRAL, flOjjtfodrål, n. 3. o. 5. Fodral,
vanligtvis af skinn, hvari en flöjt förvaras, för att
skydda honom för skada.
FLÖJTMAKARE, m. 5. Musikalisk
instru-mcntmakare, som förfärdigar alla slags flöjter.
FLÖJTPINARE, m. 5. (fam. skämlv.) Dålig
flöjlblåsare.
FLÖJTPIPA, f. i. Benämning på ett slags
orgelpipor. Kallas äfv. Labialpipa.
FLÖJTRAVÄR, flöjjtravär, m. 3. Se
Tra-värsflöjl.
FLÖJTREGISTER, flÖ’jjtrcji’sstr, n. 3.
Orgelregister, hvars toner likna flöjtens.
FLÖJTRÄ, n. 4. (af Flöja) Trä, som sättes
om halsen på svin, på det dc ej må flöja.
Skrifves äfv. Flöglrä.
FLÖJTSOLO, flö jjlsölo, n. 5. Solostycke för
flöjt.
FLÖJTSKEPP, n. 5. Elt slags holländskt
handelsskepp, i för och akter ganska bredt och
med låga master; har långsam farl; brukas
numera föga.
FLÖJTSTYCKE, n. 4. Musikstycke för flöjt.
FLÖJTSTÄMMA, f. 1. 1) Stämma, som
ut-föres af flöjten, i ett flerslämmigt musikstycke. —
2) Se FlöjIregister. — 3) (fig.) Menniskoröst,
len och ljuf som en flöjllon.
FLÖJTTON, m. 3. 1) Ton af cn flöjt. — 2)
(fig.) Ton, liknande den af cn flöjt.
FLÖJTVERK, n. 3. 1) Positiv med idel
flöjt-stämmor. — 2) Samteliga till ett orgverk
hörande cller deruti befintliga flöjtstämmor.
FLÖTE, n. 4. (af Flyta) 4) Den på cn
mel-ref befintliga kork, som flyter på vattnet och
håller kroken på etl visst afstånd under vattenytan.
— 2) Benämning på de stycken af flarn,
vanligtvis klotrunda, som äro fästade, på jemna afstånd
ifrån hvarandra, vid öfra staden på nät, för all
hålla dessa räll uppstående i vattnet.
FLÖTS, flöts, m. 3. (t. Flötz) (geol.) 4)
Gång, hvars fall är under 20 grader. — 2) Vidt
utsträckt, vågrätt lager af åtskilliga bergarter, t.
cx. stenkol. Äfv. Flo.
FLÖTSBERG, n. 5. (geol.) Benämning på de
slags vanligen horisontala bcrgformalioner, som
betäcka de äldre lagren och synas tydligen hafva
blifvit afsatta såsom fällning ur vatten.
FNY
FLÖTSGIPS, m. 3. (mineral.) Gips i
flöts-lager.
FLÖTSKALK, m. 3. (mineral.) Kalksten i
flötslager.
FLÖTSLAGER, n. 5. (gèol.) Horisontalt lager.
FLÖTSLERA, f. 4. (mineral.) Lera i
flöls-lager.
FLÖTSVIS, adv. (geol.) 1 horisontala lager;
flolägrigt.
FNAS, n. 5. sing. 4) a) Den gröna hylsa, som
omsluter nötfrukter. — b) Den yttre bruna
betäckningen på en nötkärna. Äfv. Nötfnas. — 2)
Smärre afskräden af hvarjchanda grönsaker;
af-skräde. — 3) (fig.) Skräp.
FNASA, v. a. 4. F. nötter, afskala fnaset på
nötkärnor.
FNASIG, a. 2. Beläckt af fnas (bem. 4).
FNASK, n. 5. sing. 1) Hvarjehanda småskräp,
t. ex. små hårslrån, boss, barr, o. d. — 2)
Hvarjehanda smärre afskräden, isynnerhet af
grönsaker, som man ger åt svin. — 3) (fig.) Frukt och
sötsaker, som ätas emellan målen.
FNASKA, v. n. 4. 4) Plocka fnask (bem. 4)
af kläder, o. d. — 2) (fig.) Småsyssla. Gå och f.
F. dig åstad, begif dig af, knalla dig af. — 3)
(om svin) Äla fnask (bem. 2). — 4) (om
menniskor; äfv. akt.) Äta frukt och sötsaker emellan
målen. — 3) Säges äfv. stundom om möss, i
samma mening som äta.
FNASKER, m. 2. sing. 4) En, som vanligtvis
går och sysslar med småsaker. — 2) Skämtsam
benämning på små gossar, emedan de gerna fnaska
sötsaker.
FNASSEL, n. 5. sing. 4) Yllersl små
upplupna, vanligtvis rödaktiga blcmmor, eller fint,
fjälligl utslag på huden af menniskor. isynnerhet
i ansigtel. — 2) Srnå fjäll på ytan af
hufvudskå-len, emellan hårstråna.
FNASSLIG, a. 2. 4) Som har fnassel på
huden. F. i ansiglet. — 2) Retäckt med fnassel.
Eli f-t ansigle. — Fna sslighel, f. 3.
FNETTRA, v. n. 4. Skratta smått, tätt och
föga hörbart. — Syn. Sc Skratta. —
Fncllran-de, n. 4.
FNOCKVÄF, m. 2. (bot.) Ett slags svamp,
på torra grenar af bok och al. Helrnisporum.
F^UGG, n. 5. (pop. o. fam.) Se Fjun. —
Relydde fordom: kringflygande slofl och dam;
äfv. smått och stackigt gräs, som är svårt att
bcrga.
FNUGGIG, a. 2. Sc Fjunig.
FNURRA, f. 1. (fam.) Knut, som slår sig af
sig sjelf på tråd. (Fig. fam.) Del har kommit
cn f. på tråden, ett hinder har inträffat, saken
har mött svårigheter, kommit i olag; de hafva
råkat i osämja.
FNURRA, v. n. 4. (fam.) Vara fnurrig (hem. 2).
— Syn. Brumma, Grumsa. — F. sig, v. r. 4)
(om en tråd) Slå en fnurra. — 2) (fig.) Trassla
sig, möta hinder, svårigheter.
FNURRIG. a. 2. 4) (om tråd, föga brukl.)
Som fått en eller flera fnurror. — 2) (fig. fam.)
Se Vresig.
FNURRIGHET, f. 3. (fam.) Se Vresighet.
FNÜRRIGT, adv. (fam.) Se Vresigt.
FNYSA, v. n. 3. Ind. pres. sing. Fnyser; pl.
Fnysa. Impf. sing. Fnös; pl. Fnöso. Imper.
sing. Fnys; pl. Fnysen. Konj. impf. FnÖse. Sup.
Fnysil. Part pres. Fnysande. (Böjcs äfv. efter
2 konjug.) 1) Häftigt utdrifva luften genom
näsborrarna, liksom för att befria dem ifrån något,
som retar eller besvärar. Säges äfv. om hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
