Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fnör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FNÖ
F. af vrede, af harm, af ilska. Hästen fnös.
— 2) (fig. fam.) Yttra tecken af missbag. Han
f-ser vid allt. F. åt någon, gifva honom sitt
missnöje, sin fiendtliga sinnesstämning tillkänna.
— fnysande, n. 4.
FNÖR, a. 2. (pop. o. fam.) Se Fnurrig, 2.
FNÖSKE, n. 4. (gam. Fnioskur)
Anländ-ningsämne, beredt af fnösksvampen, och som
hastigt fattar eld, när cn eldgnista faller derpå,
bvarföre det intill sednaste tider användt*, för att
dermed jemtc eldstål och flinta tända eld.
FNÖSKSVAMP, m. 2. eller FNÖSKTICKA.
f. 4. Ett slags svamp, som, beredd (då kallad
Fnöske), brukas till antändning medelst stål och
Hinta, samt äfv. allmänt användes till stillande af
blödning ur sår. Bolctus igniarius.
FOCK, m. 2. Understa råseglet på främsta
masten af ell fartyg. — Ss. F-hals, -stag,
-vant.
FOCK. m. 2. (bot.) Ett svampsläglc, på
ekstubbar. Dædalca.
FOCKMAST, f. 3. Främsta masten på etl
skepp, en brigg eller skonert.
FOCKMÄRS, m. 2. Märsen på en fockmast.
FOCKRÅ, f. 3. pl. — rår. Understa rån på
förresningen af ell fartyg.
FOCUS, fökuss. m. pl. foci. (lat.; vclensk.)
Se Brännpunkt. Jfr. Ellips, 2.
FODER, n. 5. I. (gamla ordet Fodr, slida,
balja) i) Det, hvaruti man till skydd förvarar
något. Brukas i denna bem. nu sällan, utom i
sammansättningen Flaskfoder. Alan säger vanligen
Fodral. — 2) Tyg eller pelsverk. som till skydd
emot nötning eller för värme skull vidsys på
undersidan af kläder. Sätta f. under en rock.
Köpa tyg lill f. — Ingår i flera
sammansättningar, såsom: Tyg-, Pels-, Siden-, Lärftsfoder, m. m.
— Syn. Undertyg. — 3) (utan plur.) Föda för
kreatur. Gifva f. åt boskapen. Detta grässlag
ger godt f. ål kor. Anskaffa f. i fäll. F. för
vintern. Har sammansättningen Vinterfoder.
FODER, n. S. II. Afått för våta varor =
360 kannor.
FODER AL. se Fodral.
FODERBETA, f. 4. (bot.) En art Beta, som
håller mycket sockerämne. Beta altissima.
FODER BLECK, n. 5. Ett slags tunt, förtennt
jernbleck.
FODERBRIST, f. 3. Brist på foder för
boskap.
FODERGRÄS, n. 5. Grässlag, som är tjenligt
till foder för boskap.
FODERHALM, m. sing. Halm, t. ex. af
vic-ker, ärter, o. s. v., som begagnas till foder för
bogkap.
FODERHOLK, m. 2. (bot.) Benämning på
skärmblad, när de äro små och fastade tätt intill
blomfodret.
FODER HUS, n. 5. (föga brukl.) Se
Foderlada.
FODERHÄCK. m. 2. Litet, utåt Öppet, men
med spjälor försedi förvaringsrum innanför spilla
eller bås i stall eller fähus, der fodret för
kreaturen lägges, och hvarifrån de med munnen
hämta del.
FODERHÄMTNING, f. 2. Anskaffande af
foder för en trupps hästar. — Syn. Fourragering.
FODERHÄST, m. 2. Häst, bland dem, som det
fordom ålåg allmogen alt fodra för konungens behof.
FODERKISTÄ. f. 1. Sc Foderlår.
FODERKNEKT, m. 2. Stalldräng, hvars
befattning lr att sörja för bäslarnes fodring, m. m.
FOG 464
FODERKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Se
Hac-kelseknif.
FODER LADA, f. i. Lada, hvaruti foder
förvaras. Kallas så till skilnad ifrån Sädeslada.
FODERLÅR, m. 2. Stor lår eller kista i stall,
hvaruli hafre förvaras.
FODERLÄRFT, n. 3. Sådant slags lärft. som
begagnas till foder under kläder. — Syn. Foderväf.
FODERMAGASIN, n. 3. o. 5. Magasin,
hvaruti foder förvaras, isynnerhet för hästarna vid ett
kavalleri.
FODERMARSK, m. 3. Person vid elt
kungligt sfall, som har uppsigt öfver fodret.
FODERNÄT, n. 5. Nät, som brukas till
förvarande af foder (isynnerhet hö) på resor.
FODERNÖT, n. 5. Sc Boskapskrealur.
FODERPARKUAf, födrpérrkum. n. sing.
Par-kum, som nyttjas till foder på kläder.
FODERPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar,
som användas eller äro anslagna till uppköp af
foder för hästar.
FODERPOTATIS, m. 2. Ettslags slor,
svam-pig och ihålig potatis, tjenlig lill utfodring ål
kreatur. — Äfv. — polales.
FODERPÅSE, m. 2. pl. — påsar. Liten påse,
som medföres på resor och hvarur man låter
hästarna äta hafre, sedan påsen blifvit på dem
fast-bunden öfver nosen.
FODERRISSEL, n. 5. Rissel eller såll, som
i stall brukas alt dermedelsl rena hafre.
FODERSÅLL. n. 5. Sc Foderrissel.
FODERSÄCK. m. 2. Säck, hvari hafre förvaras.
FODERTAFT, n. 3. Taft, som brukas till
foder under kläder.
FODERTY’G, n. 5. o. 3. 4) (5) Tyg, som begagnas
eller blifvit begagnadl till foder under kläder. —
2) (3) Tyg. enkom derlill väfdt.
FODER VAGN, m. 2. Se Fourragevayn.
FODERVANNA, f. 4. Se Slallvanna.
FODERVERK, n. 5. Se Pelsverk.
FODERVICKER, m. S. sing. Ett slags
vic-kcr, som är särdeles tjenlig till foder för boskap.
FODERVÄF. m. 2. sing. Sc Foderlärft.
FODERVÄXT, f. 3. Växt, som är tjenlig lill
foder för kreatur.
FODRA, v. a. 1. 4) Sälta foder (bem. 2) på
insidan af kläder, skodon, o. d. F. en rock med
siden i ärmarna. — 2) Gifva foder (bem. 3) ål
kreatur. F. en häst med hö, hafre. F.
stall-oxarna med rofvor. — 3) Se Bekläda, 2, c.
och Beslå, 2.
FODRAL, n. 3. o. 6. (t. Fulteral) Enkom gjord
betäckning, vanligen af läder, till skydd för vissa
persedlar emot dam, regn, o. s. v.
Förvarings-beklädnad. Sticka en knif, en sax i dess f.
Flöjten ligger i sitt f. Bildar en mängd
sammansättningar, såsom: Knif-, Sax-, Kam-, Hall-,
Urfodral, m. (1. — Syn. Foder.
FODRALMAKARE, m. 5. Handtverkare, som
förfärdigar alla slags fodraler. m. m. d.
FODRANDE, n. 4. Handlingen, då man fodrar.
FODRING, f. 2. 4) Se Fodrande. — 2) Hvad
som gifves kreatur till foder. Vanligare Utfodring.
— 3) Hvad som blifvit salt till foder i skodon,
o. d. F. i skor, i stöflar. — 3) Se Beklädnad,
2, o. Beslag, 4.
FOG, m. 2. L 4) (snick. m. fl.) a) Stället,
der två stycken af ett och samma arbete äro
fogade. — Syn. Fogning. — b) Se Fals. — 2)
(mur.) a) Afellanrummet emellan två
byggnads-slycken (bjelkar o. d.). på del ställe, der de stöta
tillsammans i murverket. — b) Det med kalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
