- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
464

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Folkpass ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

464 FOL

d. v. s. de Öfrige stalsborgarnes vägnar. F-en
vid en riksdag, cn nationalförsamling. — Syn.
Folkrepresentation.

FOLKPASS, n. 5. Lista, innehållande
förteckning på besättning ocb passagerare om bord
på ett fartyg, som afgår ilrån en ort till en annan.

FOLKPOESI, fa likpoesi’, f. 3. Inbegreppet af
sådana en nations poetiska alster, som antingen
utgå från sjelfva folket (bem. 2, b), eller äro
bestämda för detsamma och af det blifvit upptagna.
l början var all poesi*f.

FOLKPRAT, n. 5. sing. (fam.) Tomt rykte.

FOLKQVÄDE. n. 4. Se Folkvisa.

FOLKREGERING, f. 2. Se Demokrati.

FOLKR EPRESENTANT, få’llkrcpresänntannt,
m. 3. Se Folkombud.

FOLKRIK, a. 2. i) Väl befolkad. Ell f-l
land. — 2) Besökt af mycket folk. En f. gala.
— Folkrikhet, f. 3.

FOLKROMAN, få’llkromån, m. 3. Berättelse
om stora hjeltedaler ifrån medeltiden.

FOLKRÄTT, m. 8. Läran om staters
förhållande, rättigheter och förbindelser lill hvarandra
i fred och krig.

FOLKRÖRELSE, f. 3. Företeelse i en stal,
då massan af folket i mer ellcr mindre mån
förenar sig i och för vinnandet af något gemensamt
politiskt ändamål, och till den ändan vidtager
offentliga åtgärder, antingen lagliga, genom
depu-tationer, petitioner, folkmöten o. s. v., eller
olagliga och våldsamma, såsom upplopp, uppresning,
uppror. Vår tid är rik på f-r.

FOLKSAGA, f. i. i) Berättelse om stora
hjeltedaler ifrån medeltiden, hvilka hafva sin grund
i något särskilt folks historia. — 2) Diktad
berättelse, hvaruti feer och elementarandar uppträda.

FOLKSAMLING, f. 2. Samling af menniskor
på ett ställe. — Syn. Folkskockning.

FOLKSED, m. 3. Sed, som är antagen bland
det lägre folkel i ett land.

FOLKSKARA, f. 1. En skara af menniskor.
— Syn. Sc Folkhop.

FOLKSKICK, n. 5. (fam.) Hyfsning i skick
och seder. — Syn. Folkfolor, Folkvett. Folkseder.

FOLKSKOCK, m. 2. Stor hop af folk.

FOLKSKOCKNING, f. 2. Samling af cn stor
mängd af menniskor på elt ställe.

FOLKSKOLA, f. 4. Offentlig läroanstalt för
allmänhetens barn, der undervisning gifves i dc
för den allmännaste menniskobildningen nödvändiga
ämnen. [— schola.]

FOLKSKOLELÄRARE, m. 5. Lärare i en
folkskola.

FOLKSKRIFT, f. 3. Sådan skrift, som
egentligen är ämnad för det lägre folket och bör vara
afpassad efter dess faltningsgåfva.

FOLKSKYGG, a. 2. Som undviker
menni-skors sällskap. — Syn. Misantropisk. —
Folk-skygghet, f. 3. — Syn. Misantropi.

FOLKSPRÅK, n. 5. Elt språk, sådant som
det talas af del lägre folket i etl land. Kallas så
lill skilnad ifrån Bok- ellcr Skriftspråk och
Um-gängs- eller Konversationsspråk.

FOLKSTAM, m. 2. pl. — slammar.
Menniskor, som härstamma från cn gemensam
stamfader, utgöra en del af ett helt folk och bilda ett
eget, fritt eller beroende, samhälleligt helt.

FOLKSTOCK, m. 2. Se Folkmängd, 2.

FOLKSUVERÄNETET, få’llksuveränetét, f. 3.
Den folket tillkommande högsta
maktfullkomligheten i en stal, d. v. s. dess rätt att sjelft
bestämma om sin regering.

FON

FOLKSÅNG, m. 3. 4) För folket (bem. 2, b)
diktad sång. — 2) Svenska F-en, den allmänt
bekanta svenska sången: Bevare Gud vår kung!

FOLKSÄGEN, m. 3. pl. — sägner
Underrättelse orn fornlida händelser, genom muntlig
öfverlcmning ifrån slägte till slägte bevarad och
gängse bland folkel (bem. 2, b).

FOLKTALARE, m. 5. En, som uppträder på
offentliga platser och talar till folket.

FOLKTEATER, få llkieålr, m. 2. pl. -
teatrar. Teater, der sådana pjeser giftas, sorn mer
äro beräknade för det lägre folket, t. ex. farser,
vådeviller, o. d.

FOLKTR1BUN, fa llktribün, m. 3. (rom. hist.)
Af folket tillsatt Öfverhclsperson i del fordna Rom,
hvilken del ålåg att skydda folkets frihet och
bevaka dess bästa.

FOLKTRO, f. sing. Föreställning, gängse bland
det lägre folket.

FOLKUNDERVISNING, f. 2. Undervisning,
som bibringas allmänhetens barn, ocb inskränker
sig till det oundgängligt nödvändiga i vetande.

FOLKVANDRING, f. 2. (hist.) Ell helt folks
utvandring ifrån det land, det förut bebott, for
att söka andra boningsplatser. Den stora F-en,
dc utvandringar, som efler 4:dc seklet (lera folk
(Hunner, Göter, m. fl.) företogo.

FOLKVETT, n. 5. sing. (fam.) 4) Se
Lef-nadsvell. — 2) Vanligt sundl mcnniskoförstånd.

FOLKVISA, f. 4. Af folket (bcm. 2, b)
sjungen, allmänt bekant och blott genom muntlig
Öf-vcrlemning bibehållen sång.

FOLKVÄLDE, n. 4. Sc Demokrati.

FOLKVÄN, m. 3. pl. — vänner. En, som
vill folket (bem. 2, b) väl och söker alt befrämja
dess bästa.

FOLKYNNEST, f. sing. Se Folkgunsl.

FOLKYRA, f. 4. Elt folks tillstånd, då del
blindvis lyder någon häftig passion (hat, kärlek)
eller affekt (glädje, entusiasm), och hvarunder del
ofta begår dåraktiga och oförnuftiga handlingar.

FOLKÖDANDE, a. 4. Som medtager myckel
folk (bem. 2, d). Ell f. krig.

FOLKÖDNING, f. 2. Händelsen, då myckel
folk omkommer.

FOLKÖKNING, f. 2. Tillväxt af inbyggarnes
antal i elt land.

FOND, fånngd, m. 3. (lat. Fundus) 1) (fr.
Fond) Bakgrund i en målning eller på en teater.
— 2) a) (fr. Fonds, eng. Fund) Grundsumma,
kapital. — b) (fig.) Säges om förvärfvade
kunskaper. Han har ingen f. Hafva en god f. af
kunskaper, insiglcr, lärdom. — F-er. pl. (i
England) Taxorna och andra allmänna pålagor,
som äro bestämda till betalning af
nalionalskul-dens intressen eller kapitaler.

FONDDEKORATION. få’nngddekoratschön,f.3.
Dekoration i bakgrunden af en teater.

FONDSPEL, få’nngdspél, n. 5. Handel med
statspapper.

FONTANELL, fånntanä’11, m. 3. (af lat.
Fon-liculus) (med.) 1) Ett på huden med konst
frarn-bragt aflcdningssår, sorn medelst en ärt eller
annan främmande kropp hålles öppet. Kallas äfv.
Fonlanellsår. — 2) En blott med mjuka brosk
fylld öppning på små barns bjessa, hvilken
småningom hopväxer.

FONTANELLPAPPER, fånntanä’llpapper, n. 5.
(med.) Ett slags papper, hvarmed fontaneller (bem. 1)
hållas öppna.

FONTANELUSALVA, f. t. (med.) Salva,
hvarmedelst cn fontanell (bem. 1) hålles öppen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free