Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Folka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOL
f-el i gården blef uppväckt. — d) Menniskor i
allmänhet. Det var myckel f. der. Du står så
blyg, som hade du aldrig sett f. förr. Det
finnes f, som tro, all ... . Inför allt f-el.
Förnämt, bällre, lägre, ringare, hyfsadl,
bil-dadl f. Främmande f. Del är skam all
drif-va gäck med f. Ell gift f., man och hustru;
äfv. säges förkortadt endast F., t. ex.: Det f-el
har länge lcfval tillsammans i ell lyckligt
äktenskap. Godt f.! brukas stundom i förnämt ned*
låtande ton till personer af lägre samhällsställning;
äfv. stundom på skämt till vänner, närmare bekanta
och likar. — e) Arbetare, biträden, som man
använder i sin tjenst; personer, med hvilka man står i
något slags beröring. Hade jag f. tillräckligt, skulle
jag odla upp den der mossen. Han känner
sitt f., vet, hvad de gå för, duga till, huru de
äro sinnade. — f) Tjenstefolk. Han är myckel
god emol sitt f. Herrskapets mal och f-els
mal. — Syn. Se Tjenstefolk. — g) Soldater;
sjöfolk. Han anrycker med friskt f., bcpröfvadt f.
Hurudanl f. har kapilencn på fartyget? —
Syn. Manskap, Besättning. — h) (förnämt) a) (i
god bem.) De förnäme, rike och bildade, i
motsats till de lägre klasserna. Din råa, okunnige
bondlymmel, fattiglapp, hur vågar du komma
bland f.? Kunna lefva, skicka sig mcd f., vara
belefvad i umgänge. Hafva varil med bland f.,
hafva umgåtts med bildade och hyfsade menniskor,
bland så kallade bättre. Vara af f., vara
kommen af f, född af bättre föräldrar (jfr. Bättre).
Göra f. af en, hyfsa honom, åter bringa honom
till förnuft, förbättra honom i moralisk mening.
Blifva (vanligtvis bli) f, blifva hyfsad, ordentlig,
stadig. (Fam. o. skämtsamt talesätt) F. först och
långöron se’n, man är skyldig alt lemna
hedersrummet åt dem. som det förtjcna. — fl) Brukas
stundom i föraktlig eller medörnksam ton. Det
der f-et tycker, alt de äro lika goda som bällre
folk. Bed del der f-el gå sin väg. Gif del
stackars f-el litcl mal.
FOLKA, v. a. 1. (fam.) F. ell. f. upp, hyfsa
till skick och seder. — Syn. Göra till folk. —
F. sig, v. r. Bortlägga det råa och ohyfsade i
skick och seder. — Syn. Blifva folk. —
Folkande, n. 4.
FOLKBESLUT, n. 8. (rom. hist.) Beslut af
folket, rörande något statsärende.
FOLKBEVÄPNING, f. 2. i) Elt folks
allmänna beväpning till försvar emot yttre cller inre
fiender. — 2) Den inrättning i en slat, då man,
utom de reguliera trupperna, äfven håller folket
bcväpnadt. under namn af Landtvärn. Milis,
Land-storm. National-, Borgar- cller Kommunalgarde.
— Syn. Milis, Nalionalbeväpning, Nationallruppcr.
FOLKBLAD, n. 5. Tidning för folket (bem.
2, b).
FOLKBRIST, f. 3. Brist på tillräckligt antal
inbyggare uti ett land för dess försvar eller
uppodling. — Syn. Folkfattighet.
FOLKFATTIG, a. 2. Som lider brist på
inbyggare. Elt f-l land, rike. En f. provins,
stad.
FOLKFATTIGHET, f. 3. Se Folkbrisl.
FOLKFEST, m. 3. i) Se Nationalfest. —
2) Fest, hvarvid de lägre folkklassernas förlustelse
och nöje är hufvudändamålcl, vanlig endast på
vissa orter eller i vissa trakter, understundom
föranledd genom händelser af orlligl intresse.
FOLKFOLOR. f. i. pl. Sc Folkskick.
FOLKFRIHET, f. 3. i) (utan plur.) Elt folks
tillstånd, då dess rättigheter äro tryggade mot
FOL 463
högsta maktens missbruk och folket äger en fri
samhällsförfattning. — 2) (med plur.) Enskilt
fri-och rättighet, af regeringen antingen frivilligt eller
af tvång beviljad ål folket.
FOLKFÖRSAMLING, f. 2. Sammankomst af
siaisborgarnc till rådplägning om statsärenden, t.
ex. i det fordna Grekland och Rom.
FOLKGUNST, f. 3. Gunst, hvari någon slår
hos folket (bem. 2, b), genom förtjenstcr orn del
allmänna, ådagalagdl nit i försvaret af folkets
frihet, bemödanden till dess bästa, o. s. v. F-en
är bedräglig och of la oförtjenl. — Syn.
Popularitet, Folkynnest.
FOLKHOP, m. 2. Hop af menniskor,
samlade på ett ställe. — Syn. Folkmängd, Folkskock,
Folkskara
FOLKILSK, ell. FOLKILSKEN, a. 2. (om
hästar och boskapskreatur) Benägen att bita,
sparka eller slånga menniskor. En f. häst, tjur,
oxe, ko.
FOLKKALENDER, få’llkkalä’nndr, m. 2. pl.
— tendrar. Kalender (se d. o.), åtföljd af
smärre vittra, historiska eller andra uppsatser,
utgif-ven till förströelse för den större allmänheten i
ett land.
FOLKKRIG, n. 5. Sådant krig, då
tvisteämnet rörer något verkligt eller förment, af
sjelfva folkel erkändt folkintrcssc (religion, författning,
handel, nationen tillfogade oförrätter, o. s. v.).
FOLKLEDARE, m. S. En man, som har
inflytande på folket (bem. 2, b) och förstår att leda
allmänna tänkesättet.
FOLKLEK, m. 2. Sådan slags lek, hvarmed
lägre folket i ett land roar sig vid sina samqväm.
De flesta f-ar äro myckel gamla.
FOLKLIF, n. 5. Folkets (bem. 2, b) i elt
land sätt att bele sig vid offentliga tillfällen, då
en stor mängd af menniskor äro församlade,
såsom i stora släder vid folkfester, o. s. v.
FOLKLIG, a. 2. 1) Som tillhör, utmärker,
är egendomlig för elt folk. F. tillvaro. — 2)
Lämplig för ett folk i afseende på dess
nationalitet. F-l regeringssystem. — Ordet ör nytt,
bil-dadt för att motsvara det tyska volkslhümlich och
det franska Nalionel.
FOLKLIK, a. 2. (fam.) 1) Hyfsad i skick
och seder, sedig, anständig. — 2) Beskedlig,
med-görlig, billig. — Folk likt, adv.
FOLKLIKHET, f. 3. (fam.) Se Folkskick.
FOLKLÄRARE, m. 5. i) Se Folkskolelärare.
— 2) Den, som i skola eller kyrka, cller genom
skrifter, arbetar för det lägre folkets undervisning
och bildning.
FOLKLÖS, a. 2. Säges om land, stad,
provins o. s. v., som lider af folkbrist.
FOLKLÖSHET, f. 3. Egenskapen alt lida
brist på folk.
FOLKMINSKNING, f. 2. Minskning af
in-byggarnes antal i land, stad, provins.
FOLKMÄNGD, f. 3. 1) Se Folkhop. — 2)
Inbyggames antal i ett land, rike, provins, stad,
o. s. v. F-en i Sverige, i Dalarne, i Stockholm,
i en köping, cn socken. Rrukas icke gcrna om
byar, utom mycket stora, och aldrig om mindre
ställen. — Syn. Folkstock, Folknummer,
Popu-lation.
FOLKNUMMER, m. sing. Se Folkmängd, 2.
FOLKNÖJE, n. 4. Nöje, förlustelse, hvarmcd
folket (bern. 2, b) roar sig, för detsamma tillstäldi
eller för detsamma lämpligt.
FOLKOMBUD, n. 5. Person, utsedd att I
något offentligt värf handla och besluta å folkets,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
